Sotarbesök

Husets förre ägare trodde inte på sotare, utan menade att om man eldade rätt så behövdes de inte. Vi tyckte dock att köksspisen betedde sig lite underligt, och beställde sotning och besiktning inför vintern.

Idag dök sotaren upp på eftermiddagen. Han var förstås klädd som en riktig skorstensfejare ska vara, i svart och med en mössa käckt på sned.

Det sägs att det var rackaren, som även slaktade hästar och hjälpte bödeln, som först sotade skorstenar. I sådana fall är det inte konstigt att man kunde skrämma barnen med sotaren. Allt eftersom ersattes rackaren med sotare som kom från Tyskland, och yrket fick högre status med ett ett gesäll- och mästarsystem.

På 1800-talet började man ta småpojkar från instutioner till hjälp att rensa trånga skorstenar. Även om livet var hårt och sotarmästaren bestämde allt så fick de åtminstone lära sig ett yrke.

Lilla S. tyckte inte att sotaren var särskilt läskig - tvärtom ville han gärna hjälpa till och lånade sotarens allra minsta borste. Fast det var ändå tryggast att hålla sig på lite avstånd.

Rökgångar och skrymslen i våra två kaminer rengjordes noggrant, både med klassiska viskor i stål och moderniteter som dammsugare.


Köksspisens järnhäll hade ett tjockt lager sot på undersidan, och fick skrubbas och sugas ren.

I en av gångarna som man kom åt via vänster draglucka var det stopp. Efter mycket viskande och högvis med sot var dock gången rensad. Vår spis visade sig använda två olika rökgångar, och den ena, mest svåråtkomliga, var tämligen igensatt. Inte konstigt att vi haft problem med eld som inte ville ta sig.

Lilla S. verkar snabbt ha förstått sotarverktygens funktion, men vi tycker att han är alldeles för liten för att börja som lärling, så mer än torr-öva fick han inte göra.

Efter städningen var det dags för provtryckning. Vid det laget hade sotaren fått hjälp av två kollegor, och tände eld på några "Ventilax", som "avger en tät oljefri rök" i tre minuter. Två sotare stod på taket och spejade ner i skorstenarna - de pratade om att "kudda", dvs täppa till de rökgångar som användes för att se om röken tog sig ut någon annanstans.

Den första sotaren klättrade upp på vinden och spanade, men där syntes ingen rök. I skorstenen i gamla delen av huset var det bara en aning läckage mellan rökkanalerna, så det var inget problem. Sämre var det med skorstenen till köksspisen - där läckte det mer. Dessutom upptäckte sotaren rök i en garderob i hallen på övervåningen. Inte den närmast murstocken, utan den en bit bort. När han försökte göra om experimentet med dörren öppen för att se var röken kom ifrån kom det dock ingen alls, och frågan är om det blivit något konstigt baksug i det gamla ventilationsröret till avloppen som passerar där.

Slutsatsen blev i alla fall att vi borde glidgjuta de två köksspiskanalerna för att täta dem. Protokoll kommer om ett par veckor. Nå, vi visste att skorstenarnas status var högst oklar med tanke på att förre ägaren inte hade några sotningsprotokoll, och det kunde ha varit värre. Nu återstår bara att hitta rätt skorstensfixare - men visst borde en sådan renovering vara ROT-avdragsgill?

/A

Tavlor och julklappar

Fick nyhetsbrev från coolstuff häromdagen och såg att de hade jättefina planscher som skulle passa som tavlor någonstans i huset... Dock har vi inte kommit oss för med (eller hunnit) att rama in A:s gamla StarWars bilder så vi kanske borde vänta med att köpa fler saker som vi ändå inte orkar/hinner hänga upp på väggarna.

Bilderna var fina iaf och vi lär nog beställa något från coolstuff när det börjar närma sig jul, det är det perfekta stället att köpa julklappar på, och då kan man ju slänga med en plansch eller två till oss.

http://www.coolstuff.se/eBoy_City_Posters

Bilderna liknar väl egentligen inte alls de målningar som fanns i Londons tunnelbana när vi var där 2006, men jag kom att tänka på tunnelbanemålningarna igen när jag såg coolstuff nyhetsbrevet. Googlade lite och lyckades lista ut att konstnären heter Chiho Aoshima och att det verkar ganska omöjligt att köpa någon bild av henne, man får nöja sig med att kolla på nätet.

http://images.google.com/images?hl=sv&rls=com.microsoft%3Asv%3AIE-SearchBox&rlz=1I7SUNA&um=1&sa=1&q=chiho+aoshima+underground&aq=f&oq=&start=0

/G

Billy - del 2: Måttförvirringar

Envisa som vi är tänker vi köpa våra extra billy-hyllplan begagnade istället (se Billy - del 1), och har därför koll på Blocket på sökbegreppet "Billy björk*". Vi är dock inte helt konservativa, och när Ikea annonserade om en specialutgåva av billyhyllorna i olika färger med Shakespearecitat tänkte vi byta ut den 60-hylla vi hade i tv-rummet mot en roligare. 295 kronor för en hög 60-hylla, det är väl ett klipp?

Sagt och gjort - vi tog vår vanliga helgtur till Ikea, hängde på låset vid 10 och åt snorbilligt förmiddagsfika i form av Ikeas frukost för 10 kronor personen, innan vi lastade på en limited edition Shakespearebilly och åkte hem. Den numera tjockare men smalare förpackningen rymdes utan problem i Volvon. Väl hemma hjälptes vi åt att skruva ihop den.

"Enligt bruksanvisningen ska det vara en skruvhållare här..."

Lilla S. och pappa är nästan färdiga...

"Puh, hårt arbete men nu är hyllan färdig. Nu ska vi bara tömma den gamla och flytta in den nya i hörnet..."

Av någon anledning har vi ingen bild på tv-rummet i den vinkeln, men tv-bänken står alltså till vänster, följt av en dörr som leder in till salen. Till höger om dörren är det drygt 60 cm till väggen som vetter mot matrummet - perfekt plats för en 60-Billy alltså. Tyvärr skymmer dörren till matrummet den en aning, eftersom den inte går att stänga helt, men vill man komma åt filmerna som står längst in kan man bara öppna den lite.

Med nya hyllan ihopsatt föddes dock en ond aning. Hmm... är den inte lite bred? Visst var det en 60-hylla vi köpte - för 295 kronor får man väl inte en 80-hylla? Kom ihåg att en 80x202 cm Billy i Björk kostar 695 kronor, och en låg 495. Nja, det visade sig att vad vi tagit för givet var en smal Billy hela tiden varit en bred, priset till trots. Så där stod vi som två spån och undrade vad katten vi skulle göra nu. Hörnet där den inte fick plats var ju det enda tänkbara stället...

Men sen kom vi på det. Dörren in till salen från tv-rummet använde vi ju inte - dels för att den fortfarande är blockerad av kartonger staplade på andra sidan, men till största delen för att den helt enkelt är onödig eftersom det finns en dörr från matrummet bara några meter bort. Vi hade tom diskuterat att sätta igen den. Men, nu stod en designad bokhylla i vitt och orange-rött istället rakt framför den, och fick den bruna listen runt dörren att istället se ut som en tavelram. Så, vi lät helt enkelt hyllan stå kvar där den stod, mitt framför dörren.

Det roliga var att rummet på köpet blev större - kanske för att matrumsdörren inte såg så inklämd ut mot bokhyllan i hörnet, men mest för att vi dolde en stor mörkbrun dörr. Lilla S. fick också en drakhängare för sina leksaker, och var nöjd och glad.

Historien slutar dock inte där. Ett par dagar senare hittade vi en annons på Blocket om en hög 80-Billy i björk, för endast 80 kronor. Vi hade användning för både hyllan och hyllplanen, så jag hoppade in i Rolf (Volvon alltså) och stack iväg till Svartbäcken där hyllan fortfarande fanns kvar. När jag kom fram hade säljaren lyft ut den på uteplatsen, och jag tvärstannar.

- Vänta nu, det där är ju inte en 80-hylla, det är ju en 60-hylla! Säljaren kontrollmätte, och hoppsan, hennes man hade visst skrivit 80 i annonsen trots att bredden var 60 cm. Jag tog den ändå (Noterat: en ihopbyggd 60-Billy ryms faktiskt i en Volvo V70 av 2000 års modell med fällt baksäte - en 80 hade luckan inte gått att stänga om), och fick den för 50 kronor. Bokhyllor har man alltid användning för...

Förhoppningsvis är det slut på måttförvirringar för den här gången. Jakten på extra hyllplan fortsätter dock - och även om nästa säljare tycker jag är en idiot kommer jag att kontrollfråga om bredden verkligen stämmer.

/A

Mjuka djur - elefant

Den blå fleeceelefanten är färdig.

Billy - del 1: Om konstruktionsmissar och priser

Ikeas bokhylla Billy fyller 30 år. Hurra, hurra, för den bästa och billigaste bokhyllan för de som faktiskt har böcker i sina hyllor! Eller? Jo, det kan vi som bokälskare av stora mått vittna om - Billy är det enda som gällt för oss. I lägenheten tror jag vi hade runt dussinet höga 80 cm breda hyllor, och till stora salen i Börjefrid köpte vi till åtta låga att ha längs skranket.

Höga Billy har fyra flyttbara hyllplan, plus det fasta som sitter i mitten. Det är fast för stabilitetens skull, men visar kanske ändå på konstruktionens ålder. Vill man fylla bokhyllan med vanliga inbundna böcker är det väldigt glest mellan hyllplanen. Det går att köpa till extra hyllplan, men tack vare den fasta mittenhyllan är det lögn i helsike att få in en extra rad böcker.

Om man kör varannan hylla inbundet och varannan hylla pocket går det däremot att få in två extra hyllplan. Men vad är det för sätt att sortera sina böcker på? Den trångbodde måste förstås göra så ändå...

Billyhyllan är 202 centimeter hög, och med en 35 cm hög överhylla som tillägg kommer man upp i 237 cm. Perfekt för den som bor i en standardlägenhet med 240 cm i takhöjd, men mindre bra för den som har högre i tak och vill utnyttja hela utrymmet. Med överhyllan får man också samma problem - en rad vanliga inbundna böcker är inte 30 cm hög, och det blir därmed ännu mer outnyttjad utrymme.

I lägenheten med 270 cm i takhöjd löste vi det på ett oortodoxt sätt. Vi tog tre hyllor, satte två bredvid varandra och kapade den tredje i lämpliga delar och satte dessa ovanpå. På med hörnlister i hörnen, profillister uppe och nere och en mittenlist över skarven, lite färg och voila:
En praktisk och snygg inbyggd bokhylla med plats för massor. Och faktum är att de som kom att köpa lägenheten - efter hård budgivning - tyckte det var skitsnyggt och aldrig hade kunnat gissa konstruktionens enkla ursprung.

Med tillbehören extra hyllplan och överhyllan kommer man också in på Billyhyllans mörka sidor. I årets katalog kostar en 80x202 cm Billy i träfaner - ek, bok eller björk - 695 kronor. En överhylla - alltså 80x35 cm material - kostar 300 kronor. Och ett enda extra hyllplan kostar 150 kronor. Vansinne. Med tillbehörspriserna skulle en hög Billy kosta 1800 kronor räknat i överhyllor, och bara de sju medföljande hyllplanen (fyra lösa, ett fast, botten och toppen) köpta var och en för sig kosta 350 kronor mer än hela hyllan.

Uppenbarligen har råvaru- eller tillverkningskostnaden inget med Ikeas prissättning att göra. Knappast heller fraktkostnader - ett platt hyllplan är knappast mindre platt än förpackningen med hela hyllan. Så kan Ikea skylla på att tillbehören säljs i mindre upplagor och därmed har högre kostnader rent logistiskt? Eller har Ikea helt enkelt mycket högre marginaler på dessa? Det kan tilläggas att en låg Billy i träfaner - 106 cm hög - kostar 495 kronor...

Ikea må skylla på vad de vill, men det finns inte en chans att vi tänker köpa alla de extra hyllplan vi behöver från Ikea. En begagnad Billy går på 100-300 kronor på Blocket - snacka om ren vinstaffär även om man bara använder hyllplanen och eldar upp resten.

Här ligger 28 Billyhyllplan, enligt Ikeas nypris värda 4200 kronor. Inte underligt att lilla S. ser lite förskräckt ut.

/A

Golvvärme

De senaste veckorna har vi ändrat temperaturen lite i golvvärmen, för att se om vi kan hitta en balans mellan bra värme och en inte alltför gigantisk elräkning. Nu har vi 40 grader på vattnet i rören och det ger ungefär 17 grader på termometern på köksbordet. Sjutton grader låter kallt för de flesta, men alla som besökte vår lägenhet vet att vi är vana vid de lite lägre inomhustemperaturerna (då hade vi nämligen balkongdörren öppen för katternas skull). Vi har ingen termometer på övervåningen men där är det varmare iaf. Så vi borde nog ställa in så att vi har en temperatur på golvvärmen på ovanvåningen och en på nedre botten.

Nu är det dock inte så kallt som det låter, 17 grader är lite kyligt och jag tyckte inte att det kunde stämma med hur jag upplevde värmen inomhus. Undrade vad det kunde bero på och lade ned termometern på golvet. Mycket riktigt, på golvet är det 20- 20.5 grader varmt. Det var förklaringen - vi sitter ju på golvet hela dagen med Lilla S. Det är alltså fördelen med att vara småbarnsförälder, att tillbringa största delen av dagen på golvet med att läsa, bygga klossar, köra bil och bara plocka med saker. Och 20 grader är ju helt ok rumsvärme. När sotaren har varit här nästa vecka så skall vi börja elda ordentligt i spisen också - och det sprider ju värme.

Katterna älskar golvvärmen. Man kan känna extra varma fläckar på golvet på sina ställen, jag skulle tro att det är i böjarna och att rören där kommer närmare varandra. Just på sådana ställen ligger katterna allra helst.

En annan intressant sak är att jag under hela min uppväxt fått höra att man skall ta upp kläderna från golvet, bland annat för att de inte skall bli kalla under natten. Och det är ju helt logiskt i de flesta fall. Nu blir det istället att man kan lägga kläderna på golvet så att de skall blir varma - tala om uppochnedvända världen....

/G

Mjuka djur - näbbdjur och rocka

Redan innan vi flyttade från lägenheten kunde jag inte låta bli att köpa en stor mängd småbitar tyg. Det var en auktion på tradera där någon sålde typ en banankartong med tyg, olika barntyger och en hel del sjuttiotalstyger. Nu är väl inte sjuttiotalsmönster precis mina favoriter men jag kunde inte låta bli att köpa ändå. Mycket av tygen var ganska små bitar - eller rättare sagt det fanns ingen riktigt stor bit.

Sen vi flyttade hitta har jag hållit på och rotat i den lådan och försökt sortera lite, både bland tyglapparna och mina idéer. Jag skulle ju helt klart kunna göra en del barnlapptäcken, har tänkt på lite olika teman, kanske efter färg eller efter olika barnboksfigurer. Det fanns massa olika tyger med mumin på - från olika tider - så ett muminlapptäcke skulle det kunna bli. Men sen tänker man att man kanske kan göra något annat, och så drömmer man vidare.

Lilla S har dock på senare tid varit väldigt förtjust i elefanter så jag satte igång att leta mönster efter elefanter på nätet. Hittade inte några elefanter men en del annat, några jättesöta drakar som var gjorde med en häftig teknik så det skall jag testa någongång (http://www.wyrm.org.uk/cuddly/). Det jag hittade och inte kunde låta bli att prova var ett mönster på ett näbbdjur, verkligen jättesöt http://www.allfreecrafts.com/sewing/platypus.shtml. Jag sydde då dock min i sjuttiotalstyger så den ser lite konstig ut. Köpte en billig fleecefilt på IKEA så jag skall nog sy ett ullig näbbdjur också.

Efter att kollat efter massa gratismönster så blev jag inspirerad och gjorde en egen rocka, de ser ju så häftiga ut när de liksom flyger fram i vattnet. Den blev jag faktiskt riktigt nöjd med, sjuttiotalstygerna till trots.

Lilla S skall dessutom få sin elefant, vi var på biblioteket i helgen och där fanns en mönsterbok med Kalikådjur, så jag håller på och sy en i blå fleece nu. Fick dessutom i morse lite idéer om att man kan sy en uggla, alla brunoranga tyger skulle nog funka, så kan man använda lite applikationsteknik...

/G

Innertak på yttertaket?

Någon gång i framtiden ska vi inreda vinden på Börjefrid. Det innebär att lägga golv över sågspånsisoleringen, och isolera undertaket. Takhöjden är dock bara ståhöjd för mig i mitten av vinden, och isolerar man nedåt krymper den förstås.

Snubblade just över denna artikel från Sydsvenskan:

De lägger isoleringen ovanpå taket
Fukt och mögel är ett allt vanligare problem på moderna välisolerade vindar. Nu lanseras ett beprövat tyskt system i Sverige som ger torrare, varmare hus och rymligare vindar.
http://sydsvenskan.se/bostad/nybyggt/article559030/De-lagger-isoleringen-ovanpa-taket.html

"Maco takisolering är ett byggbart system av överlappande cellplastelement som läggs på trätaket och som i sin tur bildar underlag för vanliga takpannor. Det håller hela träkonstruktionen torr och varm, till skillnad från vanliga tak där invändig kondens utgör en risk för mögelangrepp. Den går snabbt att lägga eftersom man bara arbetar på utsidan, och den ger mer utrymme på insidan där man kan ha synliga takbjälkar."

I artikeln berättas om en husägare som byggde ett helt nytt undertak, för en kostnad på 500 kronor kvadratmetern. Att lägga cellplastelementen tog två hantverkare en dag.

Det är förstås frestande, och frågan är hur vårt undertak egentligen är under tegelpannorna. Som orginal hade huset plåttak, och det ligger kvar i sisådär skick under läkten för pannorna. Läkten är för övrigt spikad rakt igenom taket - farligt för den som reser sig hastigt på vinden...

Ur ett byggnadsvårdsperspektiv kan man dock undra över vad 120-160 millimeter cellplast på höjden gör för takfotens utseende. Hela taket måste ju upplevas som mycket tjockare - och tjockare är det ju redan jämfört med orginaltakets tunna plåtskivor.

/A

P.S. Länken till den svenska hemsidan: http://www.maco-takisolering.com/

Första vedeldade maten

I helgen lagade vi för första gången mat på vedspisen. Premiärrätten blev stekt korv med mjölkkokta makaroner. Det sistnämnda kan vara lite trixigt att koka på en elspis, eftersom mjölk gärna kokar över. På vedspisen gick det däremot utmärkt - värmen kan lätt regleras genom att flytta kastrullen, och spisen var nog inte så varm som en elplatta eftersom det gick lite långsammare än vanligt, vilket är bra i sammanhanget.

I söndags försökte vi också oss på pannkakor, men med ett hungrigt barn och en ganska lång startsträcka för att få spisen het tvingades vi av självbevarelsedrift ge upp experimentet och byta till el. Den spisen är riktigt snabb, nu när vi har trefas el istället för enfas som i lägenheten.

Vi har dock en lite kinkig vedspis som helst vill ha finhuggen ved och lätt slocknar. För stora klabbar kväver lätt varandra, trots att G. är familjens expert med erfarenhet från sina föräldrars järnspis. En jämn och stadig matning i rätt format krävs.

Vi var lite oroliga för hur heta täljstensspisen sidor skulle bli, med tanke på lilla S. och de tidigare brännskadorna på händerna från den gamla elspisens ugnslucka. Men faktum är att täljstenen aldrig ska bli mer än 80 grader på utsidan om den eldas korrekt. I vårt fall håller sig till och med järndetaljerna vid luckor och askluckor ifrån att bli alltför heta.

Naturligtvis har lilla S, smart som han är, redan fattat att eld är se men inte röra. Framför kaminen i stora salen härmar han oss genom att på behörigt avstånd sträcka fram händerna mot elden på andra sidan glasluckan och säga "ahh". Jo, det är mysigt med brasor.

/A

Ljus i kronan

Vi har äntligen tänt ljus i ljuskronan i stora salen, som vi fick med på köpet. En rejäl sak i smidesjärn, och enligt förre ägaren härstammande från Loos kyrka i Hälsingland, därifrån den getts som lön till en präst när pengarna tröt för församlingen.

Vanliga ljus - antikljus, kronljus eller vad de nu kallas, visade sig dock vara alldeles för små för ljushållarna. Rätt ljusdiameter borde vara runt en halv centimeter mer än ljusen man kan köpa i vanliga butiker.

En googling gav flera fabrikanter, som tex Skånska stearinljusfabriken, som sålde ljus i allehanda utföranden. Under kategorin kyrkljus fanns tex både 28 och 29 millimetersljus, det senare i längden 37 cm och 22 timmars brinntid. Synd att de bara såldes i 120-pack för 2851 kronor - med sex ljus i kronan blir det 440 timmars (drygt 18 dygns) ljuskronebelysning. Med tanke på att det krävs stege för att tända ljusen lär vi inte använda den riktigt så ofta...

Nå, denna gång nöjde vi oss med vanliga ljus, som förseddes med en kartongskoning längst ned för att passa i ljushållarna. De såg fånigt små ut. men gav ändå ett ganska bra ljus. Efter rätt ljus får vi leta vidare - Lena på kyrkans öppna förskola tipsade om något kloster norråt som jag tyvärr redan glömt namnet på. I Börje kyrka användes bara vanliga standardljus, kunde hon upplysa om.

På bilden ovan syns också det draperi - en fleecefilt från IKEA, vi hängt upp mellan bostadsdelen och salen för att stoppa en del av värmeläckaget utan att hindra för katterna.

/A

Broöppning

Jag har bott nära järnvägen i flera år, lägenheten valdes ju just på grund av dess närhet till spåren och pendling till Stockholm. Så ljud vid bomfällning är jag van vid, dock så är det en ringande signal på stationen och inte det plingande klassiska ljudet. Men plingande finns vid andra övergångar i staden och jag har bott här i så många år att jag verkligen borde associera plingande med järnvägen.

Men det går inte, djupt i min hjärna finns det nämligen en kraftig koppling som går tillbaka till barndomen och den säger att det ljudet betyder broöppning.

Jag växte upp på ena sidan kanalen (dvs Göta kanal) och skola och affär och hela byn fanns på andra sidan. Inte för att det var broöppning speciellt ofta under terminerna, kommer inte ihåg när kanalen öppnades för säsongen men vet att man satt i skolbussen i slutet av vårterminen och hoppades att det skulle vara broöppning. Då skulle man ju ha ett giltigt skäl att vara sen till första lektionen.

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit i en bil och väntat vid en broöppning men uppenbarligen tillräckligt många så att min hjärna när det plingande ljudet hörs hinner tänka "-Oj det är broöppning" , trots att jag ser järnvägen framför mig. På vägen till jobbet på morgonen så kan jag nämligen precis hinna över järnvägen innan tåget från Sala passerar eller så blir jag stående vid bommarna. Ibland lyckas jag dessutom pricka in ett tåg på hemvägen.

Och sen när jag skall berätta hemma att jag fick vänta på tåget så hör jag min mun säga "- Det var broöppning, så jag fick vänta vid bommarna"...

/G

Solroshäck

Råkade zappa förbi slutet på trädgårdsfredag i SVT nu i helgen (tittar egentligen inte på det för tycker att den manlige odlare beter sig som en barnprogramledare, en flåshurtig sådan). Men fick iaf en bra idé om hur vi kan gränsa av trädgården mot åkern. Just nu finns det egentligen ingenting där förutom några halvdöda och vindpinade körsbärsträd, och vi skulle verkligen behöva något till skydd mot vinden.

Jag har funderat lite på att sätta hallon eller något likande, eller plocka syrenskott och plantera. Men båda dessa förslag känns så definitiva, har man väl planterat något sådant så kan man inte ändra sig. Vi såg dessutom slutet på Äntligen hemma igår, de visade att i nästa veckas program så skulle de bygga en mur, och det skulle ju verkligen passa till vårt hus, men tala om stort och definitivt projekt.

Att nästa sommar börja med att ha en häck/rabatt med ettåringar känns bättre, solrosor finns det ju en hel del sorter av också. Dock blommar de ju först i slutet av sommaren så antingen låter man det vara grönt tills dess eller så sår man någon ettåring som blommar tidigare också... Nåväl, egentligen skulle vi ju inte planera trädgården förrän under vintern, men det snöade igår så kan vintern tjuvstarta så kan väl vi.


/G

Känner mig brittisk...

Vi skulle ju egentligen ha haft ett stort, troligtvis dragit men ändå relativt varmt trähus. Och så hamnade vi i ett hus byggt av sten och tegel. Väggarna är ju kalla, det var jätteskönt i somras men lite småirriterande nu. Vi har ju golvvärme så inne i rummen är det varmt, men sitter man lutad mot väggen eller sätter en hand emot så är det kallt.

De senaste åren har vi varit trogna tittare på kanaler som BBC prime och senare BBC lifestyle, och småskrattat åt engelsmännens fäbless (underbart ord med fin försvenskad stavning) för att dra för tjocka gardiner framför fönstren. Nu börjar vi förstå det hela lite bättre, bor man i stenhus är nog tjocka tygstycken det bästa man kan ha på väggarna och framför fönstren. Så det blir till att ge sig ut att leta efter gobelänger att ha på väggarna. Utbudet på blocket och tradera är dock minst sagt magert, antingen väldigt kitsch typ fula rådjur i skog gjord i blank plysch, eller väldigt folklore med kurbits (inte precis vår stil) eller mycket 60-70-tals tryck på säckvävsbrunt. Så det blir nog en tur till lite tygaffärer för att köpa roliga tygstycken och hänga upp på väggarna.

Det är främst TV-rummet det gäller, A lekte nämligen sotare i lördags och gjorde ren kökskaminen ordentligt. Så nu brinner det så fint i den utan att ryka in, varmt och skönt blir det också. Dessutom tog vi en tur till IKEA (tror det var tre veckor sedan sist - vi hann ju nästan få separationsångest) och köpte filtar och gardinstänger. Att ha draperier framför dörrar för att stoppa drag från hallar och andra kalla utrymmen är något jag är van vid och behöver inte bli inspirerad av brittiska TV-program för att införskaffa dylika attiraljer. Så nu börjar det bli riktigt ombonat.

/G

Snö :)

När jag puttrade fram över slätten i morse (det är så roligt att bo på slätten igen, även om det skall vara helt riktigt skall uttalas slätta' på ren östgötska...) så började det blåsa in nederbörd i ansiktet som var lite för vit och lite för fast för att vara regn. Det var snö! Visserligen var den slaskig och jag själv satt på en liten blå moped och kunde ingenstans ta vägen, men jag blev ändå barnsligt glad. Och det är väl lika bra att passa på att vara glad, sådär framåt januari-februari kommer man väl vara dödstrött på moppekörande i snömodd.

Dock var jag tvungen att stanna för att torka av glasögonen några gånger, så det kanske är läge att skaffa ett visir till hjälmen. Enklare att torka av och förhoppningsvis slipper man en del imma.

/G

Klisterremsor

Fönstret vid soffan i TV-rummet har varit lite dragit, på kvällarna har man kunnat känna att kall luft strömmar in - och Lilla S har nog känt av det på dagarna också. Han tycker nämligen om att klättra upp och sitta i fönstret (han tycker om att klättra överallt).

Men igår såg vi till att göra något åt saken, tidigare i veckan hade ett paket med tre rullar klisterremsor kommit med posten, totalt 75 meter så nu kan vi klistra alla fönster. Paket var en specialbeställning från min föräldrar. Vi hade nog (kanske) kunnat hitta någon affär som hade klisterremsor här, men jag visste att de fanns hemma på ICA hos mamma och pappa så det var enklare att skaffa dem därifrån.

Igårkväll så klistrade vi bort draget från första fönstret, remsorna är ju förklistrade så det är bara att doppa (dränka) dem i vatten och sätta på. Jag växte ju upp med klisterremsor och kommer ihåg det visslande ljudet som kunde uppstå när det blåste. Det ljudet har vi inte upplevt här än , men vi satte ju upp dem igår och idag verkar det faktiskt (otroligt nog för att vara Uppsala) vara vindstilla... Sen är det väl större chans att höra det om man har fler fönster klistrade. Just nu går vi och drar med fingret längs fönstren för att se vilka fler som behöver tätas, på vissa finns gamla remsor kvar som vi nog skall ta bort först.

Draget är stoppat för ett fönster och vinterbonandet är påbörjat på allvar.

/G

Äntligen sandlåda

Veckans projekt har varit en sandlåda till lilla S, något han saknat sedan vi flyttade från stan. Istället har han fått roa sig med att flytta grusvägen sten för sten ned i dikena.

Förra fredagen åkte jag och lilla S. till S:t Eriks, som trots det sakrala namnet säljer något så prosaiskt som sand och grus.
Vi fick med oss fem säckar sand för en spottstyver (hade vi haft ett släp hade vi dock fått en hel kubikmeter för samma pris). Men mer än fem säckar behövde vi inte, eftersom vi redan sett ut den blivande sandlådan.

Vi hade en gammal IKEA-byrå med trasiga lådor och botten, som vi tänkte skulle bli alldeles lagom för en ettåring. Dessutom fanns det dörrar på övre delen - perfekt för förvaring av leksaker.

Av med benen med hjälp av en såg, bort med rullisterna för hyllorna med hjälp av lilla S och på med plankor för den trasiga botten...

..och gräva ett hål i gräsmattan där vi ska placera den, precis bredvid lekstugan (som är nästa sommars renoveringsprojekt).
Lilla S hjälper förstås till när mamma gräver.

Lagom till solnedgången på onsdagen kunde lilla S. inviga den.

Sandlådan fungerar även i solsken.


/A

Vi är inte ensamma 2

Redan från första visningen har vi undrat vad hålen i takskivorna i köket berott på. Det ser onekligen gnagt ut, men inte katten äter möss syntetiskt sånt? Vi skakade mest på huvudet, och har aldrig märkt något djurliv där uppe.

Härom morgonen satt båda katterna på diskbänken och stirrade stint upp mot taket när jag kom ned i köket. Jag stannade, lyssnade och hörde ett högt gnagande, krafsande ljud ovanför kökshyllorna. Katten Spatt kunde inte hålla sig still, utan klurade till sist ut att man kunde ta sig dit genom att först hoppa upp på kylen, och sedan över dörröppningen.

När Spinn väl hade klurat ut samma väg hade musen - eller vad det nu var - sedan länge tystnat. Intressant var taket där uppe i alla fall.

Vi bor visserligen i ett stenhus, men väggarna lär inte vara massiva utan bestå av två murar med en isolerande luftspalt mellan. Gott om utrymme att utforska om man är liten som en mus... och tar man sig hela vägen upp till vinden finns det ju ett hav av sågspån att gosa ned sig i. Vi har dock aldrig sett några muslortar, varken på vinden eller nere i huset. Gäster har vi dock uppenbarligen någonstans...

/A

Öppet hus för vänner och bekanta

Idag hade vi öppet hus för vänner och kollegor, och bjöd på diverse gott och visningar av husets alla skrymslen och vrår.

Särskilt uppskattat var chips, läsk och kakor av de närvarande barnen...

Dagen till ära hade vi höjt golvvärmen från 35 till 50 grader, och eldat på bra i kaminen i stora salen. Ugnen slog nytt värmerekord med 150 grader, och täljstenen blev faktiskt för varm att röra vid på vissa ställen på utsidan. Därinne blev det dock inte varmare än 17 grader - det är svårt när det bara är några grader ute och drar kallt från smattarna vid podiet. Framför brasan gick det dock bra att krypa upp i soffan.

Tyvärr kunde inte alla komma just idag - vi får nog göra om det en gång till för de som missade det hela. Men vad tyckte folk om huset? "Häftigt", var väl den allmänna kommentaren, även om tapeten i sovrummet - som alltid - fick blandade reaktioner.

/A

Auktionsfynd och svarta tavlan

Vi är stamkunder hos Uppsala Auktionskammare - nåja, åtminstone har jag ett fint plastkort med mitt kundnummer. I själva verket så har vi väl köpt typ två saker under åren - en engelsk 1800-tals äggformad pläterad chokladkanna och en inramad karta över Uppsala stad, båda till det facila priset 150 kronor + avgifter. Lagt bud på fler och dyrare saker har vi dock gjort.

Tyvärr är vår smak alltför god, så det har varken blivit tavlor, linneskåp, antika stämpelur, vintageklänningar, sablar eller musköter. Andra bjuder också mer - ibland tiofalt mer, och det är inte så att vi lägger värsta skambuden. Ibland missar vi bara med en försmädlig hundralapp - eller om det blivit mer än så vet vi ju inte, eftersom vi i regel bara lägger förhandsbud via nätet.

Nu var det dags för månadsauktion igen, och vi bjöd på en jugenddam hållandes en klocka (snygg, dock skadad), en strykjärnsspis (som kräver en längre förklaring: det är alltså en liten kamin med snedtak där man kan ställa halvdussinet järnstrykjärn för uppvärmning; jag brukar ropa in gamla strykjärn på bondauktioner av någon anledning - dagens användbarhet kanske dock är begränsad till bokstöd), och en 4,25 meter lång "gångmatta, tidigt 1900-tal".

Den skulle passa utmärkt på podiet under altartavlan, och dessutom matcha målningarna i stil, tänkte vi. Utrop 500 kronor, vi lade 700, och fick den också för det! Med avgifter blev det 880 kronor. Alla som någon gång köpt matta i en riktig mattbutik vet att en tusenlapp för en matta inte räcker långt, om man inte handlar på IKEA, Jula eller andra lågprisställen.

Igår hämtade vi den, och nu ligger den på sin plats, med den gula sidan uppåt. Den var nämligen tillräckligt fin även på vad som nog är undersidan. Två mattor till priset av en! Något annat blev det inte heller den här gången, tack och lov ;)

Lilla S. inviger den ovan - den är varm och skön att gå på, men lite halkig när man springer på den. Till vänster syns ett annat auktionsfynd från en gårdsauktion - en schäslong som stått lagrad hos min mor i ett par år i väntan på huset.

Vi har ikväll också - äntligen - fått upp svarta tavlan den förre ägaren F. var vänlig nog att lämna kvar. Det är en gammal universitetstavla och säkert två meter lång och en meter hög, och har de senaste månaderna stått lutad mot väggen i hallen. Att få upp den visade sig dock inte ta många minuter när vi väl gick in för det, även om en kvart försvann på att leta rätt på laservattenpasset...

Så här ser det ut, mot ytterdörren:

...och mot matsal och tv-rum:

/A

Minusgrader

Imorse var det minusgrader - inte inne i huset, men väl utomhus. Dock fick jag inte utföra experimentet att starta mopeden klockan sju på morgonen efter en natt i minusgrader. Vi var nämligen på stan igår eftermiddag och hämtade ett auktionsfynd så mopeden fick stå på BMC över natten.

Jag passade på att tända i kaminen imorse, lite mysigt hann det bli innan jag åkte. Dock så måste vi få ut en sotare så att vi kan elda i kaminen i köket, efter de två-tre första gångerna vi eldade så började ryka in lite. Skulle tro att skorstenarna skulle må bra av en sotning. Det gick iaf bra att tända med kall ved imorse - det är verkligen en snäll och lättänd kamin.

Tomaterna har fått lakan över sig de senaste nätterna men imorse tog A i dem. Så vi får väl se om de överlever lite till - vi har ju stora fönster att fylla så lite ljus kommer de att få. Lilla S blev förvånad när tomaterna kom inbärandes på morgonkvisten, hans senaste idé utomhus har nämligen varit att plocka mer eller mindre mogna tomater och gnaga på dem.

/G