Första vab-dagen!

I torsdags blev Sverker hemskickad från dagis med 38,3 i feber. Då hade han ändå varit pigg och lättväckt på morgonen, och åt tom rejäl frukost, så att han varit hängig dagen innan trodde vi hunnit försvinna.

Lyckligtvis hade G. tänkt jobba hemifrån, så när de ringde efter några timmar var det bara för henne att ta vagnen och gå de knappa tre kilometerna och hämta honom. Idag var det min tur att vara hemma, och så värst sjuk var han inte. Förskolan kräver dock en feberfri dag innan de släpper tillbaka sjuka barn igen, så det får väl bli på måndag det.

Mycket att göra på jobbet nu och framöver, så får se när vi har tid att gräva vidare i föreningens gamla handlingar. Nånstans bland alla gamla protokoll finns säkerligen de flesta förändringar som gjorts i huset beskrivna. Och sen borde jag verkligen pejla läget med hembygdsföreningen och se vad de har för material.

Sovmorgon imorgon, får jag hoppas, och en hemmadag hela dagen med snöskottning och vedhuggning. Vi har faktiskt klarat oss i flera veckor på den ved jag finhögg då, men nu är den definitivt slut. Vi ska försöka inventera vedmängden också och se hur mycket vi gjort av med. Än är det inte brist, men hälften av de 16 kubikmeterna har nog gått åt. I den runt 100-åriga kassaboken jag bläddrat i har det köpts en bit mer än 20 kubik vanligtvis, men då hade de förstås ingen eldriven golvvärme. Gamla köksspisen (fanns det en på nedervåningen också, tro?) och kaminen för uppvärming i salen slukade nog en del, även om de precis som oss inte värmer upp hela salen dagligdags.

Men februari, mars - det är inte så lång tid kvar till varmare tider!

/A

Dagisliv

Vi börjar komma in i rutinerna nu, lilla S. och vi. Att vara på dagis är rätt roligt, tycker han, och fröknarna berömmer hans glada humör. De har också lyckats få honom att sova middag utan problem - igår somnade han först av alla!

Lilla S. äter bra, är sällan ledsen, och hejdå på morgonen innebär en kram och så är det inte så mycket mer med det. Vi har hämtat honom lite tidigare nu - vid 14 igår och 15 idag, men nu är det tänkt att vi ska köra hela vägen till 16. Han har inte varit särskilt angelägen att komma hem... och G. hade fullt upp hemma eftermiddagstimmarna i måndags efter att ha hämtat honom. Han både pratar mer och roar sig mer, tycker vi oss märka, och passar på att skylla alla olater på dagisinfluenser.

Igår svängde jag förbi öppna förskolan på församlingshemmet och hälsade på Lena och barnen vi "hängt" med under hösten. Lilla S. fick sjunga (nåja, lyssna på iaf) sina favoritsånger igen och fika (och treåriga A. rida runt på min rygg igen i vilda krumsprång). Det var kul att se alla - men det lär bli svårt att hinna förbi fler gånger tyvärr.

/A

Snöstorm och inställda bussar

Vilket liv vi pendlare lever. Efter att jag lämnat lilla S. på dagis vid 0730-tiden tog tåget till Stockholm 55 minuter längre än det skulle. Datorfel i ställverket eller nåt liknande - men med bärbar dator att jobba på brydde jag mig inte nämnvärt.

På eftermiddagen var det dags för snöovädret med flera decimeter snö. Eftersom jag skulle hämta lilla S. vid 15 tog jag ett tidigt tåg hem, vilket var tur. 1711-tåget jag brukar ta blev 2 timmar och 20 minuter sent, på grund av en olycka vid Karlberg. Mor som tog ett tidigare tåg drabbades av samma stopp i trafiken, och kunde lyssna på medpassagerarnas försök att ordna upp sina liv mobilledes. En försökte medla mellan sina tre barn som bråkade hemma...

Att köra bil på oplogade småvägar med ett par decimeter snö gick dock bra. Det var lite spånnande, men et gäller att ta det lugnt. Väl hemma med lilla S. slog vi på radion och möttes av meddelandet att UL ställt in alla skolbussar och ett antal buslinjer på mindre vägar. Det var bara att vända och åka och hämta en strandsatt G. Vid det laget så var Börjevägen nyplogad, även om snöandet och blåsten fortsatte. Vägföreningens väg blev plogad vid 1730 - att jämföra med klagomål på obefintlig snöröjning i Fålhagen nu vid 21-tiden i en kommentar till en UNT-artikel. Jag tror nog snöröjningen är bättre här på landet.

Det blev i alla fall en tidig middag... och lilla S, som varit lite hängig på dagis somnade redan strax efter 19.

"Med den information som finns tillgänglig sent på onsdags eftermiddag talar mycket för att de busslinjer som ställdes in under onsdag eftermiddag också kommer att vara inställda under torsdag morgon och förmiddag", skriver UL på sin hemsida. G. planerar att jobba hemifrån och hämta lilla S. på eftermiddagen i pulkan, medan jag trots allt tänker försöka ta mig ner till - och tillbaka från - Stockholm.

/A

Ur arkiven: Hur altartavlan beställdes

19 november förra året skrev vi om hur vi fått ett brev från Erik J. Bergström i Östersund, som hade hittat bloggen genom ett inlägg som nämnde altartavlan och signaturen Sven Linnborg. Erik Bergström hade skrivit boken Resor med penna, pensel och palett om konstnären, som smyckat ett stort antal kyrkor och missionshus runt om i landet.

Givetvis beställde vi boken av författaren, och fick den raskt, tillsammans med två fotografier och ett kort.
Korten föreställde Sven Linnborgs uppländska fru, Milda Holmberg. Linnborg gifte sig först i pensionsåldern, med den betydligt yngre änkan Milda, och bosatte sig i hennes hembyggd Uppland. Där bodde de bland annat i Storvreta, Marielund och i Dalboda i Björklinge.

Fotona hade Erik Bergström fått när han fotade några målningar i Gäddede, och visste inte vad han skulle göra av. På bilden nedan syns Milda Holmgren, hennes dotter Signe från det tidigare äktenskapet, och dottern Anna med Sven Linnborg. Signe dog barnlös, och dottern Anna, nu 85 och boende i Värmland, har inte heller barn. Kanske Björklinge hembygdsförening kan vara intresserade, undrar han, om inte vi vill ha dem.

"I Björklinge sägs han ha lämnat anbud att måla i missionshuset, men hade varit för billig så familjen fick problem med försörjning", skriver Erik J. Bergström i boken om Linnborg. Vidare:

"I Uppland hade många missionshus uppförts och under 1920-talet hade församlingarnas ekonomi stabiliserats och tillät prydande av dessa lokaler. Sven Linnborg målade inte mindre än elva missionshus under åren i Uppland, dessutom i tre statskyrkor."

En av dessa var alltså Börjefrid under 1927. Här bilden på vår altartavla i boken:
Men tvärtom vad som han då visste så var alltså målningen inte övertäckt. Vi hann dock aldrig skriva ett nytt inlägg innan jul - eller riktigt tacka Erik igen.

Vårt arkivgrävande får oss nu i alla fall att ta upp tråden igen. Vi har nämligen granskat året 1927 i räkenskaper och protokoll, och hittat diskussionerna kring beställningen av ommålningen av Börjefrid!

Ur Protokoll vid Årsmötet den 15 Jan 1927:
"Beslöts att till sommaren låta måla missionshuset och att infodra anbud härför uppdrogs åt styrelsen"

Ur Protokoll vid kvartalsmötet den 3 april 1927:
"Att annonsera i tidningen för infodran av anbud för målning av missionshuset uppdrogs åt sekreteraren, och beslöts att målningsarbetet skall utföras under maj månad och att anbuden ska vara inlämnade före den 1 Maj."

Protokoll vid Styrelsesmötet den 30 april 1927:
"Därefter uppläste G. A Janson de skrifliga anbud å målning av missionshuset vilka vara 8 st till antalet, samt telefonledes summa 9 st, och beslöt styrelsen enhälligt antag Målare Lindborgs anbud å 600 kr inberäknat dekoration samt målning av tavla i fonden (480 för målningen och 120 för dekoration och tavlan)"

Notering på samma sida som ovan protokoll:
"Som missionshuset under Maj månad ommålats så hölls invigningsfest därför lördagskväll den 18 Juni, då en årskollekt upptogs för målningsarbetet. Vid missionsmötet påföljande dag upptogs ytterligare kollekt för samma ändamål."

Ur Årsberättelse 1927:
"Under året har missionshusets sal ommålats samt elektriska ledningarna omlagts, vilka till sammans dragit en kostnad av 951,14 för måln. 650 samt för det elektriska 301.14. Offervilligheten har varit stor så att, så att trots de stora utgifterna, så står dock föreningen vid årskiftet skuldfri vilket framgår av revisionsberättelsen."

Som synes är kostnaden 50 kronor högre än anbudet. Vad det beror på framgår inte. I kassaboken för 1927 finns noteringarna i junikolumnen:

"Målning av missionshuset 200
" " 450"

Uppenbarligen har något tillkommit.

Vi har undrat över de övermålade elledningarna som ser ut att vara en del av dekorationerna runt altartavlan. De slutar på vardera sidan i någon sorts dosa, som troligen hyst någon sorts ljusarmatur. Att föreningen samtidigt dragit om elledningarna visar att målningen av dem troligen skett samtidigt som resten.

Resten av stora salen i Börjefrid är numera rätt beige. Färggrannare dekorationsmåleri finns det dock rester av i de inbyggda smattarna på vardera sidan. Linnborg målade även hela interiörer och inte bara altartavlor, något vi spekulerat om skett även i Börjefrid. Anbudet som citeras ovan visar också detta. Där talas om priset för tavlan och dekoration i fonden som en mindre del av totalsumman!
Vi lär nog knappast återskapa dekorationsmålningarna i hela salen - men de kvarvarande får nog komma ut i ljuset när vi river smattarna och tar fram sydfönstren igen. Men om vi skulle vilja så kan vi nog få hjälp på vägen. I Landsarkivet i Östersund finns nämligen både Linnborgs recept på färg och schabloner för kyrkomåleri med mera!

/A

Pizzeria Tiby

Med två stenugnar - i täljstenskaminen i salen och täljstensspisen i köket - har det egentligen bara varit en tidsfråga innan vi försökt oss på att göra något stenugnsbakat i dem. Det dröjde dock ända till idag innan vi satte igång projekt Pizza.

Tidigare försök att använda ugnen - till att torka äppelskivor och göra banan med choklad i folie har gett röksmakande och rent av oätliga resultat. Denna gång lär vi elden brinna ut ordentligt - och glöden med - och ugnen nå en temperatur på 200 grader.

Pizzadegen var lite bångstyrig och vår teknik kanske inte den klockrena pizzabagarens, så det fick bli kavel för att få den utplattad, om än inte rund. Lilla S. hjälpte förstås till.

När det kom till att bygga ihop pizzan gjorde vi det på pizzaspaden vi fick med huset - innan vi kom på att vi glömt att mjöla den. Den lite klibbiga degen med fyllning låg sedan kvar ovanpå och vägrade halka av. Vi räddade den till ett bakplåtspapper och in i den elekriska ugnen för att få tyst på en hungrig liten S.

Nästa försök använde vi mer mjöl till, lät den ligga kvar på bänken och manövrerade med ett knyck upp den färdiga pizzan på spaden. Det fungerade! In i salskaminens jätteugn...

Efter ett par minuter började kanterna krulla upp sig. Vänta nu, så ska de väl ändå inte bete sig? Snabbt in med spaden - och efter fyra minuters gräddningstid blev resultatet detta:

Några få kantbitar gick dock att knapra på, och uppmuntrade till ett nytt försök. Efter 2,45 och lite mer noggrann bevaknng av pizzans undersida var den färdig:

Alla brukar tjata om att stenugnsbakad pizza är så mycket godare. Stämmer det? Ja, i jämförelse med den första pizzan som tog närmare tio minuter i elugn så var den det absolut! Krispig botten och godare smak på fyllningen (särskilt tomaterna) - och bara en lätt antydan av röksmak. En fjärde pizza gav samma goda resultat. Nu ska vi bara lära oss göra riktig pizzadeg man kan svinga i luften som proffsen - sen kan Pizzeria Tiby öppna!

/A

Badrumsbestyr

Nu i veckan lossnade sittringen på toalettstolen i badrummet, den har varit lite lös och sen gick den sönder helt. Det var ingen större förlust för lock och ring var i tunn plast, billighetsmodellen som vi trodde. Igår tog vi oss till Bauhaus för att köpa en ny, och då upptäckte vi att den tunna modellen i plast inte alls var något lågprisalternativ, istället var den från Gustavsberg och dryga hundralappen dyrare än den i trä som vi köpte.

Vår nya är dock inte träfärgad utan i matt smart, vi blev lite inspirerade av bakelitsitsen som finns på vår lilla toalett på nedre plan. Den toaletten använder vi ju inte då det måste komma en rörmokare och fixa lite med vattenlås och liknande.

Det nya svarta locket blev jättebra på toaletten. Dessutom hittade vi ett nytt skåp till badrummet på IKEA. Sen vi flyttat in har vi använt skötbordet som förvaring. Lilla S använder det inte längre och med draperier runt har det med fungerat riktigt bra.

Jag har dock sneglat på IKEA-skåpet länge och med det reapris som var nu så slog vi till. Från början har det kostat 800 kr och vi fick det för 200, det var en utgående produkt nämligen. Vi skruvade ihop det idag och det blir fint.

Så med ny sits och nytt skåp så är det nog dags att hitta någon kakeldekor att dölja den bård med apelsiner som förre ägaren murade in. Vi vill ju dessutom gärna bli av med badkaret men det kanske är lättare sagt än gjort. En jobbarkompis klagade över hur svårt det skulle bli att flytta ut ett badkar med tassar som den tidigare ägaren av deras hus hade satt in. Badkaret var nämligen av gjutjärn. Hmm, tänkte jag och gick hem och petade lite på vårt. Och visst, det kan nog vara av gjutjärn. Så det dröjer nog innan vi orkar släpa ned det för trappan.

Men om vi har tid att fixa lite snygg självhäftande färgad plast nästa helg så har badrummet blivit till stor del som vi vill ha det.

/G

Stora salen 1912

En återkommande post i de gamla kassaböckerna var Börje Blåbandsförening - en nykterhetsförening på kristen grund - som hyrde missionshuset för sammankomster och fester. När jag återigen hade ärenden i stan igår svängde jag förbi Folkrörelsearkivet och bad dem kolla om de hade några foton från föreningen. På Missionshuset hade arkivet ju bara några exteriörbilder från 1970- och 1990-talet.

Och faktiskt - ett enda foto hade de, från Börje Blåbandsförenings tioårsjubileum 1912. Fotot var uppklistrat på en pappskiva och i rätt dåligt skick. Här är min hastigt avfotade kopia:

Jackpot! För visst är fotot taget i salen i Börjefrid? Det är svårt att se några detaljer, men fönstrens rundning ser rätt ut, liksom fönsterbrädorna. Och så är det förstås flera bänkar med, som ser väldigt bekanta ut...


Vinkeln är inte exakt likadan, och bänkarna är ljusare målade, men nog är husets enda kvarvarande bänk 2010 samma! Och om bänken fanns 1912 så är frågan om den inte hängt med ända sedan 1800-talets slut då huset byggdes.

Jag har beställt en digital kopia av bilden från Folkrörelsearkivet - 100 kronor kostade den för privat bruk. På den kanske man kan se fler detaljer, men vår gissning är att fotot är taget mot sydsidans fönster, som nu är inbyggda på vardera sidan i valvet runt altartavlan från 1927.

Börje Blåbandsförenings årsberättelse från 1912 finns i arkivet, och i den listas de lokaler där de hållit möten: "Missionshus, skola, en lada i Tiby samt en byggning i Ahlsta". Året efter är det "Missionshuset, skolan samt en lada i Tiby".

I föreningens 20, 40 och 50-årshistorik nämns att 10-årsfesten hölls den 13 och 14 april 1912. I historikerna tackas också missionsförsamlingen:

1922: "Till Börje Missionsförening som alltid villigt upplåtit sin lokal för föreningen framförs ett varmt Tack". Från 1942 framgår också att föreningen efter det året också slutat ta betalt för lokallånet. I missionsförsamlingens kassabok för 1912 nämns två "Hyra af Blåbanden"-poster på intäktssidan första halvåret. Den första i januari på 7,50, och den andra noterad 28 april på 14,50.

Sammantaget får det nog anses som osannolikt att fotot är taget någon annanstans än i stora salen i Börjefrid. Så, första gamla interiörbilden vi hittat!

/A

Problemfri vila

Jag skulle lösa av A på inskolningsvakten nu på eftermiddagen, han skulle ned och jobba lite. Det var idag som Lilla S skulle få testa på dagisvilan. Tydligen så funkade grupptrycket alldeles utmärkt, han hade somnat relativt snabbt på sin madrass och sen sov han i en och en halv timme. Så jag hann rätta en del tentafrågor innan det blev dags för oss att ta vagnen hemåt.

Vi får se om det var förstagångstur eller om det håller i sig. I början av nästa vecka tänkte vi se till att vi är snabbt tillgängliga om det händer något - för att i slutet av veckan försöka oss på de tider vi har tänkt oss i fortsättningen.

Det kommer nog gå bra, idag tog A bilen in till stan och Lilla S var kvar på dagis. A tog en sväng förbi Folkrörelsearkivet igen efter att ha beställt en reservdel till Rolf på Mekonomen och hittade en del rolig information. Mer om det senare när vi hunnit sammanställa. Vi har verkligen flyttat till rätt hus om man skall husforska, det är ju inte alla hus som har kassaböcker arkiverade...

/G

Ett litet tillägg från min sida: Oj, vad det finns att gräva i! De flesta intressanta perioder i husets historia verkar finnas i styrelseprotokollen och kassaböckerna, som också ger fler uppslag till andra ändar att nysta i. Hur diskussionerna gått kring ommålningar och utbyggnader hade man aldrig fått veta i ett vanligt hus. Men den som ändå hade tiden att kolla allt...

/A

Inskolning vecka två

Denna vecka har lilla S. fortsatt sina inskolningsäventyr på dagis. I måndags var meningen att han skulle gå ut själv med fröken L. och de andra barnen, men det bar sig inte bättre åt än att han halkade på en isfläck på rampen det första han gjorde, och så var det förstört. Vi gjorde ett nytt soloförsök till lunchen, men det var han inte så glad åt, så jag fick göra honom sällskap. Måndagen var tydligen en majsdag. Han åt säkert fem matskedar med majs - fisken och potatisen var inte så god - och sade hela tiden "mer". I söndags var det bara broccoli som gällde - intressant det där med smakdagarna.

Igår tisdag sade jag adjö efter samlingen, och han fick vara själv fram till och med lunchen. Inga större problem, och var han lite ledsen hjälpte det att titta på fåglarna utanför tydligen. Att det var köttfärssås till lunch skadade förstås inte heller. Idag vinkade jag hej redan innan samlingen - alla barn sätter sig på sin röda prick på golvet, sjunger lite och äter frukt - och det gick jättebra. Han hann tom med en utflykt utomhus med de andra. Jag satt i personalrummet i spänd förväntan och försökte få lite jobbat på min bärbara dator.

Imorgon är tanken att lilla S. ska få stanna över sovstunden också. Undrar hur det går... men det kanske fungerar med grupptryck från de andra barnen. Jag ska bara försöka komma ihåg att ta med en egen kudde till honom - och märkpennan till kläderna!

Det känns lite konstigt att lämna bort honom - det längsta någon av oss inte varit med honom är nog ett par timmar under ett bröllop i somras - men samtidigt så tycker han uppenbart att dagis är spännande och roligt. Han lär lära sig en hel del nya saker - och en hel del olater också. För att inte tala om alla smittoskräckhistorier man hört. Men ett dagisbarn är lilla S. på god väg att bli i alla fall!

/A

Buss på vinterväg

Vägen ut till Börje är ganska smal och mycket krokig. Sen snön kommit har den blivit smalare (men inte krokigare). Dock har snön medfört en skillnad i beteende hos bilförarna - de stannar på de mötesfickor som finns (tyvärr har mötesfickorna inte längre de klassiska M-skyltarna som jag minns från barndomen) och väntar på varandra. Sen tackar alla varandra med en handvinkning när bilarna passerar.

När bussen skall passera gäller verkligen att de mötande bilarna har hittat en ficka. Imorse när jag satt på bussen så hände det två, tre gånger att bilar fick backa för att hitta en tillräckligt bred sträcka som bussen kunde komma fram på. Det roliga var att det faktiskt var en del trafik så ibland var det fyra bilar som bildade ett backande tåg.

Bussen har dock kommit fram både igår och idag, om än med nästan tio minuter längre restid än det brukar. Imorgon skall jag komma ihåg hörlurarna så att jag åtminstone kan lyssna på radio i mobilen.

Appropå bussar så hittade vi en underbar bild på en Börjebuss när vi sökte efter gamla foton. Den är från 1936, tagen på Dag Hammarskjölds väg (vid botaniska trädgården) av Axel Sagerholm.Foto från Upplandsmuseet, taget 1936 av Axel Sagerholm.

/G

Den lilla tedrickaren

Lilla S tycker om te, vi vet inte om det hela började för att vi dricker ur stora muggar med katter på - och katter i alla former är ju jätteroliga. Eftersom Earl Grey kanske inte är det bästa drycken för små barn så har vi introducerat varm choklad på morgonen.

Och det fungerar, det första Lilla S säger på morgonen är "la - koka la?" Men även om han får sin flaska med "la" så vill han smaka vårt te. så i helgen gjorde vi äntligen slag i saken och gick in på teaffären för att fråga om något lämpligt te.

Något rött te blev svaret - det innehåller ju inget koffein. Vilken smak på det röda teet vi skulle ha visste vi inte heller men när flickan i tebutiken berättade att det finns en röd Earl grey så slog vi till.

A och jag tycker dock att det mest luktar och smakar knasigt lakrits om teet, men Lilla S tycker det är jättegott och dricker mer än förut. Och om det inte finns någon ren kattmugg så går det bra att dricka i en blå Hälgemugg precis som morfar gör.

/G

Hallar och trädgårdsplanering

Det som verkligen är snålt tilltaget i det här huset är hallen, ursprungligen har ju ett av våra rum varit stor kapphall. Nu har vi bara en smal tarm vid trappan. Det stora problemet är ju att man drar in snö precis där man skall gå upp på övervåningen. Lilla S brukar peka på den halvsmälta snön, vägra gå förbi och säga "nöö".

En lösning skulle kunna vara en liten utbyggnad, en ny liten låda på femtiotalslådan. Vi skall ju ändå dränera om källaren någongång så efter det skulle man kanske kunna bygga något så att köksingången blir lite mer huvudingång. Med det i bakhuvudet hade jag börjat småplanera köksträdgården på andra sidan huset, som en del av den övervuxna gräsplanen.

Härom veckan saade dock A att vi ju faktiskt har en ganska bra huvudingång. Där finns det plats att hänga av sig. Det enda problemet med dubbeldörrarna är just nu att det inte finns någon el eller värme där, men det är nog enklare ordnat än en tillbyggnad. Och el skall vi ju ha där ändå. Visserligen skulle vi ju då få vänja oss vid att ha bilen längst ned på stora gräsplanen och sedan gå en bit, men det kommer ju funka. Sen får man väl se om man skall ha jackor och skor i själva dubbeldörrarnas luftsluss eller om man kan fixa något inne i det hörnet i salen.

Så med köksingången som köksingång så måste ju köksträdgården ligga på den sidan också. Där finns ju redan våra vinbärsbuskar och plommonträdet så det blir nog jättebra. Även om vi skall klippa ned en del av den överväxta sibiriska ärtbuskhäcken så kommer den vara ett bra skydd mot vinden.

Håller just nu på att läsa boken Odla orientaliskt av min favoritträdgårdsförfattare Lena Israelsson, där kan man läsa om asiatiska kålgrönsaker som klarar fem minusgrader, så vi får se vad för spännande vi kommer odla.

Det börjar bli dags att skriva ned önskelistor på vad vi vill odla - och sen stryka två tredjedelar på grund av tid- och platsbrist.

/G

Inskolning

Lilla S har börjat skolas in på dagis nu. Första dagen var en timme i tisdags, det var dagen efter andra svininfluensasprutan för honom och han var jättetrött. Men han klarade av att titta på de andra barnen lite iaf. Sen åkte vi hem och han sov mest hela dagen - men det hjälpte, framåt fyra på eftermiddagen så var han pigg och frisk igen.

På onsdagen och torsdagen var vi där två timmar, han är ju lite försiktig så han kommer igång precis lagom då vi skall gå. På torsdagen gick han och jag hem också, A hade åkt till Stockholm och jobbat och vi tog vagnen hem. Det var ju riktigt varmt då, bara minus åtta. Det är tre kilometer att gå men man behöver inte gå på landsvägen utan det finns mindre vägar, kantade med stora kor.

Jag är inte rädd för kor men det var en riktigt biffig sak som råmade pt oss när vi gick förbi på torsdagen. Särskilt med tanke på att snön har lagt sig på stakettrådarna så om de vill kliva över så skulle de kunna göra det, som tur är så vet nog inte kossorna det.

På fredagen var vi också där lite drygt två timmar, på eftermiddagen och då gick vi både dit och hem (bara två minusgrader). Då fick jag lämna rummet i en tio minuter en kvart också, och det gick väl sisiådär. Nästa vecka är det ju meningen att vi skall lämna rummen längre och längre tider. Och det skall tydligen funka.

Det kommer nog gå bra, det intressanta kommer nog att bli att få den lilla sjusovaren att gå upp på morgonen.

/G

Galen fågel knackar på

Igår hörde G. ett mystiskt ljud från källaren, precis när hon och lilla S. skulle iväg till dagisinskolningen. Med båda katterna inom synhåll kunde de inte vara de skyldiga. Hade något gått sönder nere i källaren? Hon öppnade källardörren och tittade ned - och upptäckte att det rytmiska dunsandet var en fågel som försökte ta sig in genom källarfönstret.

Idag hörde jag samma dunsande - och lyckades knäppa några bilder på den envisa fågeln.

Den spankulerade omkring utanför fönstret en stund, innan den återigen började försöka flyga in genom rutan.

Hmm, den där sprickan mitt på fönstret, fanns den verkligen tidigare?

Fågeln sjappade när jag klev nerför trappan, och vi får se om den återkommer imorgon igen.

/A

Mysteriet med den försvunna bilden

Jag har under veckan varit i mejlkontakt med Nordiska Museet, och har goda nyheter till alla som hittat sitt hus i någon del av Sveriges bebyggelse, och gärna vill ha fotot i bättre upplösning än det tryckta.

Det visar sig att Nordiska Museet mycket riktigt har allt bildmaterial till bokverket, även om de listat det som förlaget Niloé istället för Hermes. Marie på Nordiska Museets bildförmedling skriver:

"Jag kan tyvärr inte ge dig den exakta relationen Niloé-Hermes, men tror att de båda var förlag ägda av kooperationen, vilket kan förklara parallell eller överlappande utgivning av "Sveriges bebyggelse".

Vi har påsiktsbilder, dvs foton, av de bilder som ingår i bokverket, däremot inga negativ. Därför görs skanningen av bilden och inte från ett negativ som är det vanligaste då sådana finns att tillgå. Bilderna ligger i kapslar märkta med landskap/län och sidintervall.

Priset för bilder är avhängigt användningsområdet. För privat bruk, högupplöst kostar bilderna 300:- + moms, för publicering 1000:- + moms."

Det lät ju utmärkt, och jag lade in en beställning på fotot av Börjefrid. Men Marie återkommer:

"Det är mycket märkligt, men just den bild du söker finns inte! Alla bilder är som jag nämnde monterade på ark, tre bilder på varje ark med bildtext till höger. Just bilden av Tiby missionshus saknas, där finns bara texten. Det finns inte heller några rester av lim el. dyl., varför jag misstänker att den aldrig monterats."

Synd! Men samtidigt spännande - vad hände egentligen med den bilden? Museet har ett antal andra lådor från förlaget, som ännu är okategoriserade.

"Lådorna tycks innehålla mest material från "Sveriges bebyggelse"; dubbletter, men även en del s.k. överblivna bilder. De ligger landskapsvis. För Uppsala/Uppland finns flera lådor med material från volym 5, men ingen märkt volym 4. Däremot finns en större brun låda "Överblivna bilder + dubbletter Niloé", 2 gröna lådor "Dubbletter och överblivna bilder" samt en omärkt grön låda.", skriver Marie.

Det finns alltså en liten chans att fotot ligger i någon av dessa, men själva har de inte tid att gå igenom lådorna. Det får bli en studieutflykt någon gång i framtiden istället.

/A

Köksingången 1983

Kvällens fotofynd: Köksingången på Börjefrid, fotat 1983 av Upplandsmuseet.

Därmed var nog Upplandsmuseets bilder på huset - åtminstone de inscannade som lagts upp på webben - slut. Jag mejlade även Folkörelsearkivet, som också har ett bildarkiv, och frågade. Svaret:

"Jag har nu sökt i vårt register över fotografier efter bilder från Börje och funnit 6 bilder av Börje Missionshus (Tiby 3:7, 1896) från 1979, respektive 1998. Dessa var tyvärr de enda bilder som fanns av byggnader i Börje."

Vi får se när vi har vägarna förbi och kan titta på dessa!

/A

Börjefrid 1983

Vi fortsatte våra sökningar efter gamla husbilder idag, på nätet denna gång. Nordiska museet har ett stort bildarkiv, men tyvärr inget sökbart på nätet. Men de länkade till http://www.digitaltmuseum.se där en sökning på "Tiby" fann ett antal bilder från bygden. På två av dem fanns Börjefrid med. Fotona är tagna 1983 av Ulrich Lange, i samband med en kulturhistorisk bebyggelseinventering i Uppsala kommun, Börje socken.

Tala om att den välklippta gräsmattan ser prydlig ut jämfört med ängen som mötte oss - för att inte tala om den på bilden välansade måbärshäcken!

Sökordet "missionshus" gav också ett antal foton, liksom de föregående från Upplandsmuseets samlingar. Flera hus hade också interiörbilder, men tyvärr inget från Börjefrid.

Att bara söka på "Börje" gav ett mycket stort antal bilder på bygden, både äldre och nyare. Vad sägs om detta flygfoto över Börje kyrka, Tiby och missionshuset på ett hörn?

/A

Börjefrid anno 1949!

Vi bläddrade i boken Sveriges bebyggelse: Uppsala län, del IV i sängen ikväll. Sveriges bebyggelse har undertiteln "statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd", och det är precis vad bokserien är. De flesta kanske är mer bekanta med Gods och gårdar, som med bilder och beskrivningar listar olika fastigheter. Sveriges bebyggelse är ett verk i samma anda, men fler bostadshus än bara lantbruk.

För den som vill hitta en äldre bild på sitt eller andras hus, och läsa om de som bott där tidigare, är Sveriges bebyggelse en guldgruva. Sveriges bebyggelse gavs ut av förlaget Hermes i Uddevalla under åren 1944-1966. Totalt gavs 53 delar ut - en del i avdelningen Städer och samhällen, och 52 i avdelningen Landsbygden. Det innebär att många gamla fina hus då fortfarande hade kvar sitt orginalutseende, innan tilläggsisoleringar och utbytta fönster förstörde dem till oigenkännlighet.

I vårt fleråriga husletande så hade jag till sist börjat kartlägga tänkbara hus utifrån böckerna och plotta dem på en karta. Så långt som att åka runt och se om de fanns kvar och ringa på och fråga om de var till salu hade vi dock ännu inte nått. Däremot så hittade vi flera hus vi sett på Hemnet och blivit spekulanter på i böckerna.

Sveriges bebyggelse: Uppsala län, del IV, utgiven 1949, täcker bland annat Börje socken. I sockenbeskrivningen kan man läsa:

"Flera föreningar äro verksamma. De viktigaste äro följande: missionsförsamlingen, som sedan 1894 har ett eget missionshus i Tiby, där bl. a. söndagsskoleverksamhet förekommer (f. n. ett 20-tal barn; söndagsskola har hållits på platsen sedan 1876)"

Kul! Jag hade markerat flera tänkbara hus i boken, men missionshuset fanns inte med. Trodde jag. När vi bläddrade vidare och tittat på andra hus i Tiby, läste vi båda dock till sist samtidigt: "Börje Missionshus, Uppsala". Vi flyttade blixtsnabbt ögonen till bilderna överst på sidan - och där var det ju!

Vi hade alltså missat att titta ordentligt ända sedan vi såg Blocketannonsen i april. Men å andra sidan så gick ju allt så fort... Så här står det i boken:

Tiby 5, Börje Missionshus, Uppsala:
Tax. byggn. 4.800. Tegel, 1896, 2 samlingslokaler,
1 kök, 1 bost.läg. om 1 rum, 1 kök. El. - Fören.
bildades i början av 1890-talet o. omf. 50 medl.
Söndagsskola. K. J. Sparrman, gemensam pre-
dikant för Läby, Uppsala-Näs o. Börje. Förest.
K.J. Sparrman. Vaktmäst. fru Bernhardina
Gustavsson. - Börje Missionsförening.

Bilden på huset säger flera intressanta saker. Först att huset fortfarande var oputsat 1949 (eller när bilden nu togs). För det andra att grinden är placerad helt annorlunda än idag (vilket inte är så konstigt eftersom den gamla tomten inte var mycket större än själva huset). För det tredje att takkupan redan finns där. Och för det fjärde att huvudingången till salen är placerad där den är idag - dock utan den tillbyggda farstun!

Den placeringen är dock fortfarande inte orginalplaceringen. Se bilden i bloggens titel - där syns ingen dörr på långsidan! Vi har spekulerat i att dörren funnits på kortsidan, och på 1949-bilden så ser det lite mystiskt ut kring det vänstra fönstret på nedervåningen. Ungefär som att man murat igen något vid sidan av fönstret. Men samtidigt så är fönstret som sitter där idag gammalt, och med riktigt gammalt glas i, så vi vet fortfarande inte vad vi ska tro.

En tryckt bild ger inte särskilt bra upplösning, och det hjälper förstås inte att jag bara fotat av den nu ikväll. Frågan är om orginalfotot finns kvar hos förlaget (som förstås inte finns längre). Men mycket roligt med kvällens fynd!

/A

Ett besök på Folkrörelsearkivet

I december tittade lilla S. och jag hastigast förbi Folkrörelsearkivet i Uppsala, för att se vad de hade för material om missionsförsamlingen i Börje. Det blev ett kort besök - de skulle precis stänga - och lilla S. tyckte inte att dammiga luntor var så roligt. Medan jag mutade honom med pepparkakor hann jag knäppa några bilder på dokumenten.

Det fanns både kassaböcker, mötesprotokoll och annat, men serierna verkade inte riktigt kompletta. Inressantast är förstås de år det hände saker med huset - ny altartavla, ombyggnader, tillyggnader etc. Jag hann dock bara skrapa på ytan, och djupare efterforskningar kräver nog några timmar.

Här är i alla fall några bilder på slumpvisa sidor:

Sida ur medlemsboken.

Diskussionsprotokoll från kretsmöten i Börje 1916-1918

Handlingar angående avstyckning från fastigheten Tiby 3:1 för sammanläggning med Tiby 3:2. Missionshusets orginaltomt var inte stor!

Sista bilden är en sida från året 1922 i en av kassaböckerna. Bland posterna står både "Glas åt innanfönster 9,41" och "Glasmästare 5:-" upptagna. Lägg också märke till det dyra men tydligen oumbärliga kaffet!

Så här lyder Folkrörelsearkivets egen lista över vad de hade:

ARKIVFÖRTECKNING
MISSIONSFÖRSAMLING BÖRJE

Volymnr: 1
Serierubrik: Mötesprotokoll
Tid: 1916-1970
Anm: (3 band) Med diskussionsprotokoll från kretsmöten i Börje 1916-1918 (1 häfte) samt styrelseprotokoll 1917-1965, spridda år. Häri även: B1 Stadgar, B2 Års- och revisionsberättelser, D1 Medlemsmatriklar, F1 Historiker
Seriesign: A1

Volymnr: -
Serierubrik: Stadgar
Tid: 1927
Anm: Tryckta. Ingår i A1:1
Seriesign: B1

Volymnr: -
Serierubrik: Års- och revisionsberättelser
Tid: 1916-1959
Anm: Inskrivna i protokollsböckerna. Ingår i A1:1
Seriesign: B2

Volymnr: -
Serierubrik: Medlemsmatriklar
Tid: 1938, 1952, u å
Anm: (1 band) Med flyttningsbetyg 1970. Ingår i A1:1
Seriesign: D1

Volymnr: 1
Serierubrik: Fastighetshandlingar
Tid: 1955, 1966
Anm: - Avstyckning 1951, -Försäkringar 1966. Häri även: F2 Testamenten, G1 Kassaböcker 1894-1952, G2 Auktionsprotokoll
Seriesign: F1

Volymnr: -
Serierubrik: Testamenten
Tid: 1934-1956
Anm: Lucka 1935-1954. Ingår i B2:1
Seriesign: F2

Volymnr: -
Serierubrik: Historiker
Tid: 1920
Anm: 25-årshistorik inskriven i protokollsbok 1916-1935. Ingår i A1:1
Seriesign: F3

Volymnr: -, 1
Serierubrik: Kassaböcker
Tid: 1894-1952, 1957-1970
Anm: (2 band). Ingår i F1:1. (1 band) Bunt.
Seriesign: G1

Volymnr: -
Serierubrik: Auktionsprotokoll
Tid: 1896-1918
Anm: Inskrivna i kassaböckerna. Ingår i F1:1
Seriesign: G2

/A

Top Gear...

Top Gear, ytterligare ett program att lägga till listan av "nördiga TV-program vi ser på när vi håller på att förvandlas till britter".

Det må vara ett motorprogram och jag är genuint ointresserad av bilar men ändå skattar jag så att jag gråter av programmen. Och man behöver inte ha BBC för att kunna se det, kanal nio sänder en hel del också.

/G

Dart och Dr Who

Troligtvis har det nog varit meningen hela tiden att vi skall flytta till ett tegelhus med kalla väggar. Anglofieringen har ju varit på gång länge, främst genom BBC:s satellitsändningar. Eller egentligen började det nog med snooker på Eurosport. Och sen fortsatte det bara med massa knasiga program på dåvarande BBCprime, först matlagning och sedan antikprogram.

När vi var i London för ett par år sedan så var det fullt med Doctor Who figurer i en bokhandel, vi förstod ingenting men någonting måste gjort oss mer intresserade, jag kommer inte ihåg om vi såg något på tv där eller om vi läste något. Hursomhelst så köpte vi en Doctor Who dvd-box när vi kom hem, säsong 1 med den nya doktorn. Och vi blev fast.

Efter lite fulnedladdning av delar av säsong två så gjorde vi ett upphåll. Men nu har de visat säsong två på BBC igen - och vi har återigen blivit fast. Det är bara säsong 1 som finns att köpa i Sverige så vi funderar att köpa de andra säsongerna via Amazon.

När jag kollade sändningstider för doctor Who på BBC så snubblade jag över en intressant programpunkt på TV4 Guld - de skall börja köra den allra första säsongen av Doctor Who, från 1963. Serien är nämligen den science fiction serie som gått flest år. Så det skall bli verkligt spännande att titta på.

Och hur var det med darten då, Eurosport sänder dart en gång om året vad vi har lyckats lista ut, ytterligare en sådan där udda sport som man kan fastna framför. Det är VM som tv-sänds och det går såhär i jultider så jag hade faktiskt väntat på det. Och häromkvällen började det och vi kunde se en jättespännande match som en norrman faktiskt vann.

Den här långa perioden med minus tjugo har verkligen satt sig i tegelväggarna. Det är ingen fara om man sitter i rummet, men jag förstår min mors envishet att inte placera sängar vid yttervägg. Nu har vi dock inga sängar där, men väl tv-soffan. Nåja, nu hänger det fleecefilt som gardiner framför fönstren och det hjälper en del iaf. Så nu sitter vi och myser som engelsmän i vårt hus med kalla väggar och (numera) tjocka gardiner framför fönstren. Vi dricker till och med Earl Grey te när vi med spänning följer Doctor Whos äventyr.

/G

Brrr... - 29 i morse!

Nu efter jul har vi fört en ojämn kamp för att hålla stora salen åtminstone hyfsat uppvärmd, med tanke på lilla S rutschkana och andra leksaker. På julafton toppade vi på 20 grader, efter att ha varit nere på 4 veckan innan. Vi har eldat en rejäl brasa i täljstenskaminen varje dag, och fått upp ugnstemperaturen till över 200 grader varje gång. När den är så varm är stora delar av kaminen för varm att vidröra på utsidan, och vi vill inte pressa den mer.

Det enda stöd den fått är 2 kilowatt byggfläkt under dagarna, men det har inte riktigt räckt när det är - 15 eller kallare. Salen läcker värme ganska rejält. Det är säkert rätt varmt och skönt under taket, 5,5 meter upp... men nere i skrivbordshöjd har temperaturen sakta men säkert sjunkit till 14 grader, 12 grader, och efter nattens köldknäpp till 8 grader. Byggfläkt och en eftermiddagseldning fick upp det till 10,8. Nu stängde vi av fläkten för natten, och lär väl vara tillbaka på 8 imorgon. Men julhelgerna är snart slut, och lilla S. börjar på dagis nästa vecka, så efter helgen ger vi nog upp kampen och nöjer oss att hålla salstemperaturen över 5.

Morgonens temperatur på närmare - 30 grader fick bilen Rolf att protestera för första gången. - 29 när jag startade honom vid 0930-tiden enligt Rolf själv, och det tog 4-5 sekunder av ansträngt startmotorgnölande innan motorn vaknade till liv. Tidigare har det inte varit några problem alls, inte ens efter 40 timmar i -20. Men det är rätt skönt att ha en bil som klarar även sådana köldknäppar, nu när vi bor så till att vi är beroende av den.

/A

P.S. Vet inte om det beror på kylan, men veden var ovanligt lättkluven idag!

Vykort från det förflutna - nu i färg!

Efter tips från min moster, som hittade det på Tradera, är vi nu stolta ägare till en kolorerad variant av Tiby Börje-vykortet, med missionshuset till höger i bilden. Vi snubblade över det första svartvita kortet redan i juni där missionshuset var markerat med ett kors (bloggens titelbild!) och texten skriven av någon som predikat i huset - se Ett vykort från det förflutna.

Det nya kortet är poststämplat i Uppsala och adresserat till:

Fröken Hilda Björklund
(Ads.)? Professor Lindfors
Ronneby

Skrivstilen är stundom svårtolkad, och frågetecknen som dyker upp våra egna. Här är vår tolkning av avsändarens meddelande:

Kära syster Hilda. Tack för kortet roligt höra att syster mår godt. Äfven vi har helsan alla fastän vi inte har bott vara vid badort. Jag skall försöka hjelpa flickan som syster bad mig om för nu är mina Herrskap borta dom bor vist Kungsgatan 34. Käre om vi har den äran få ett besök af syster Hilda när hon kommer till Upsala. Många kära helsningar från oss alla till syster Hilda.
Upsala den 21/8 1908. Maria B??

Vi undrar förstås vad det hela handlar om - vem professor Lindfors var, om Hilda varit på badort, och om flickan fick hjälp.

Några frågetecken rätade dock det kolorerade vykortet ut. I det förra kort-inlägget undrade jag om huset var putsat eller i tegel, som jag hört att det var som orginal. Bilden är uppenbarligen tegelröd. Takets färg framkommer också - grå. Roligt är också att se att gårdarna i Tiby by är vita - båda husen finns kvar idag, men det ena är gult och det andra rödmålat.

Men inte nog med ovanstående vykort. En sökning på Google hittade ytterligare ett till salu - den svartvita varianten. Naturligtvis kunde vi inte motstå att köpa det också. Denna gång verkar det inte finnas någon Uppsalakoppling.














Kortet är poststämplat DALAFINNHYTTAN 9 12 1911, och adresserat till:

Fru Anna Wenander
Dala-Finnhyttan
Ryllshyttan

Texten lyder:

Grufg. d. 9/12. 11.
De hjärtligaste gratulationer på Anna-dagen af Vännen Lovisa.

Dala-Finnhyttan heter numera Garpenberg, och ligger i Hedemora, Dalarna, enligt Wikipedia. En titt på hitta.se visar att Ryllshyttan bara ligger någon kilometer utanför Garpenberg.

På ett halvår har vi alltså lyckats hitta tre exemplar av det vykort som föreställer vår lilla avkrok utanför Uppsala. Rätt fantastiskt - fast vi vet förstås inte hur stor upplagan var...

/A

P.S. Apropå bilden som ligger till grund för vykortet så hittade vi den i häftet Präster, lärare och akademibönder i Börje och Åkerby församlingar Uppsala län, utgiven 1986, som förre ägaren F. lämnade oss. Där är den dock ihopsatt med ytterligare en bild, till en panoramavy som även inkluderar Börje kyrka. Fotograf okänd, skrev bokens författare. Någon som vet mer?

Stearin mot tröga luckor

Vi minns inte riktigt varifrån tipset kom - kanske var det I stan-specialnumret av Gård & Torp - men det har löst problemet med våra kärvande skjutluckor till de gamla köksskåpen. Lösningen hette stearinljus.

Våra kökskåp har trots allt varit ganska snälla och vi har inte haft så stora problem med dem. På grund av det har vi inte kommit oss för att testa stearintipset förrän nu. Vi har nämligen haft det i bakhuvudet ganska länge men det är först nu när huset är fullt av ljus på grund av julfirandet som vi tänkte att vi skulle testa.

Tag en ljusstump, vässa den lite så att den går ned i skåran, och drag den fram och tillbaka ett par gånger. Upprepa både uppe och nere, och strax glider luckan som om den vore ny!

/A

Trasmatta

När jag kollar på alla inredningsprogram så blir jag jämt helt hulk på att de aldrig sätter upp några gardiner. Men trots att vi bott här ett halvår nu så är ännu inte alla gardiner uppe. Jag kan väl försöka skylla ifrån mig på att de gardinstänger vi hade i lägenheten är alldeles för långa (och då bortse från det faktum att vi har varit på IKEA två helger av tre och enkelt kunnat köpa nya) eller att vi har väldigt fina fönster.

Hursomhelst så har vi numera gardin i matrummet iaf, men det krävdes en ny matta för att det skulle ske. I höstas så beställde mamma nämligen en trasmatta till oss, det finns en kvinna däruppe i norrland som väver trasmattor billigt. Dock vet man inte riktigt vad man får eller hur lång tid det tar. Vi kom fram till att vi ville ha något ljust i gult och grått - och det var vad vi fick. Systern lämpade av mattorna förra helgen när de sov över här på väg söderut efter julfirande norrut.

Med den nya mattan på plats så kändes det nästan tvunget att sätta upp gardingstången och en gardin. Och det ledde till inköp av tyg att klä om kökssoffan med, det har verkligen behövts och även om jag inte hittade något gulrutigt tyg i indisk bomull som jag föreställt mig så blev det blå bra det med. Med allt det ljusa på plats kändes den röda julduken malplacerad, så den fick hamna i tvättkorgen, tomten och ljusstakarna får dock stå kvar ett tag till.

/G

Pulkåkning i pudersnö

Vi bestämde oss för en tur med pulkan innan lunch, för att se om vi hittade någon lämplig backe. Det snöade en aning, och mer hade kommit under natten. Snön var närmast puderlik i sin konsistens. Märkligt, tyckte lilla S.

Ved-Bernt hade nämnt att de när han var liten åkt pulka i en backe på andra sidan vallstigen. Den lilla höjden var dock skogsbevuxen nu och ingen backe skymtade - dessutom var hagen stängd. Vi trampade vidare och svängde istället in i kohagen till höger (vänster på den här bilden) och siktade på närmsta ättehög.

Det var en bit att pulsa genom snön över fältet, som i somras och höstas hyste en flock kor (vi kunde höra dem råma på nätterna, och som synes är det inte långt till huset). Till slut var vi dock framme och uppe.

Vi åkte ner, och upp, och ner, och upp igen. Lilla S. tyckte det var roligt, och sade "meer" när vi pustade.

På hemvägen kröp vi under stängslet istället för att gå omvägen runt.

Huset var bara åkern bort.

När vi passerade den närmsta högen såg vi något märkligt. Jodå, det är en röd matta som ligger utbredd och översnöad högst upp.

Hemma igen, och cirkeln nästan sluten!

/A

Pandan

För ungefär en månad sedan fick lilla S en bok som gick ut på att två små barn gick runt och kände olika lukter. Boken var via en bokklubb och vi hade naturligtvis glömt bort att avbeställa den. En bok om lukter lät nämligen inte så rolig tyckte vi. Men hur som helst så kom boken och på två ställen i boken förekom en tecknad panda.

Och den pandan föll lilla S verkligen för. Panda lärde han sig säga jättesnabbt och kunde förtjust bläddra sig fram till sidorna där pandan höll till. Sen dess har jag tänkt att det ju inte kan vara så svårt att sy en panda, lite svart och vitt och så ser de ju ganska knasiga ut.

Nu dagarna före nyår så skissade jag lite på hur man skulle kunna sy och igår på nyårsafton så satte jag mig och sydde samman en panda. Det blev en panda med raglansärmar kan man säga, efter att ha konsulterat google bildsök så kom jag fram till att den svarta teckningen är som en liten bolero, så raglan funkade alldeles utmärkt.

Jag hittade lite gammalt vitt trikåtyg och gråsvart ylletyg från den mantel jag sydde till A när vi träffades. Pandan blev bra, om än lite stor (det mesta av den stoppning jag hade hemma gick åt) och med lite väl spetsiga öron kanske. För att den inte skulle se alltför fyrkantig ut så fick den en liten halsduk sydd av en bit sjuttiotalsfrotté.

Och den är tillräckligt pandalik för att lilla S skall kalla den panda.

/G

Gott Nytt År!

Vi höll oss båda två vakna till tolvslaget och kunde se fyrverkerier långt bort på andra sidan åkrarna (förutom de som A avfyrade själv i trädgården alltså).

/G