Varje kväll när man sitter inomhus så hör man syrsorna, en kväll lyckades vi få syn på de små krypen också. Fast de var inte så små och nog inte syrsor heller - snarare något gräshoppsaktigt typ vårtbitare, gröna är de iaf. Och en kväll i bilen härom veckan så märkte jag att lilla S tittade på något i taket ovan för mitt huvud och när jag tittade upp så kröp en av dessa 7-8 centimeters insekter omkring - i taket, i bilen. Vete sjutton när den hade tagit sig in men vi släppte ut den när vi stannade iaf. På bilden syns en som satt och solade på vår chiliplanta.
När jag ändå kröp i mossan så var jag tvungen att ta en bild på en av de alla små sniglarna som kryper omkring, alla har skal så de skall väl egentligen kallas för snäckor om man skall vara petiga - nåväl det är väl egentligen inte så noga, vi är mest glada att det inte är mördarsniglar, dvs spanska skogssniglar som tydligen inte ens kom från Spanien från början eller hur det nu var. Taxonomi är alltid så knöligt....
Det var en gång en liten flicka som växte upp i ett stort gammalt hus med högt i tak, stora fönster och där varje rum var minst 20 kvadrat. Hon tyckte att det var konstigt att andra folk bodde i så små hus. Hon bestämde sig att hon ville bo i ett stort hus med roligt knasiga utrymmen i när hon blev stor.
Det var en gång en liten pojke som växte upp i tron att 2,40 var den enda takhöjd som fanns, och att det var klart man bodde i en lägenhet. De enda hus han kände till var 60-talslådor, eller 80-talskuber med pappväggar.
När pojke träffade flicka fick han övertygas att så behövde det inte vara. Men när han väl fattat galoppen blev han än mer frälst. Klart det skulle vara ett stort, knasigt gammalt fint hus.
Och nu har vi, G. och A., efter fyra års letande funnit vårt knasiga hus - ett missionshus i tegel från 1892. Detta kommer vi dela med Sverker (så att han också växer upp med skev verklighetsuppfattning vad gäller hus) och så katterna såklart.
Vi nås på anders@borjefrid.nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar