söndag 27 september 2009

Vedhelg

G:s föräldrar är nere och hälsar på, som experter på vedområdet. Målet med helgen är att få våra 16 kubikmeter kluven men okapad meterved under tak.

Efter 1,5 timmes jobb på lördagen hade vedhögen fått sig ett rejält nagg i kanten, och den lilla vedbod-avdelningen i uthuset är proppfull. Vedbod ja... vi hittade spår av glas från fönstret på marken. Glasruta i en vedbod? Dessutom är den alldeles för liten för att rymma en vinters ved. Vi började undra om "vedboden" i själva verket någon gång i sin levnad varit utedass istället...

För att all kapad ved skulle rymmas krävdes en utrensning av skrotet i den största delen av uthuset - något vi bara hann halvägs med förra gången. Så här såg det ut innan...

...och så här efter:

Allt intressant vi hittade förtjänar ett eget inlägg, men underst och staplat mot väggarna fanns en del ved i småbitar. På bilden ovan har jag staplat upp allt som låg spritt på golvet. Jag hittade också fler gamla sågar, och en huggkubbe längst in i hörnet.
Det tomma utrymmet fylldes raskt på med första raden 30-centimetersved...
...och vid lunchtid hade vi hunnit göra ett rejält hack i vedhögen.:
Efter fem-sex timmars jobb under dagen, där Mats kapade och jag sprang och travade, hann vi halvägs med fjärde raden innan det skymde:
Kvar att såga är väl en 5-6 kubikmeter - vi får se hur mycket vi hinner med imorgon förmiddag innan G:s föräldrar åker hemåt igen.

/A

fredag 25 september 2009

Kornischer av okänd ålder...

KORNISCH

kornisch´ subst. ~en ~er ORDLED: korn-isch-en• list över draperi- eller gardinstång vanl. profileradBET.NYANS: gesims [åld.]HIST.: sedan 1896; av fra. corniche 'kransgesims; kornisch'; trol. urspr. till grek. koranis 'ngt krökt eller svängt; avslutning'; jfr cornichon, karnis
korni´sch (fr. corniche eller ital. cornice, av omdiskuterat ursprung, möjligen av lat. coro´nis 'krumelur', av likabetydande grek. korōni´s 'något krökt eller böjt'), listkrön över dörr- och fönsteröppningar.

korni´sch (fr. corniche eller ital. cornice, av omdiskuterat ursprung, möjligen av lat. coro´nis 'krumelur', av likabetydande grek. korōni´s 'något krökt eller böjt'), stång eller profilerad list för draperier och gardinuppsättningar. Kornischen kan i det senare fallet dölja en enklare gardinstång och själva tygupphängningen.

Allt ovan är hur NE beskriver kornischer, och även om det inte är den mest klassiska typen av kornischer (typ mer eller mindre utsirad bräda) som vi har i salen så kan jag inte komma på annat sätt att beskriva dem. Trägardiner kanske? Det finns iaf en över varje fönster i salen, alla tygbeklädda i någon smutsbeigefärg som vi var helt säkra på kom från femtiotalet. Men igår så slog det mig just att vi faktiskt hittade två gamla kornischer liggande i uthuset när vi gick igenom det. Så då finns det två alternativ. Antingen har de haft likadana kornischer för fönstren i något annat rum (vilket känns otroligt då det bara är salsfönstrena som har bågformad topp och är riktigt höga) eller så tillhör de extra kornischerna de fönster som finns gömda i smattarna.


Det är det sista alternativet som gör det intressant, eftersom vi tror att smattarna skapades och fönstren doldes när man målade altartavlan 1927 så borde det betyda att kornischerna inte alls är från femtiotalet utan från tjugotalet eller tidigare. För vi har svårt att tro att de på femtiotalet byggde kornischer till dolda fönster...

Oavsett dateringen på kornischerna så skall vi klä om dem, hela salen är ju väldigt grå, väggarna är målade i gråbeige - och det är väldigt mycket vägg i det rummet. Men klarblått tyg är inköpt så nu skall vi lista ut om vi skall limma eller nita fast det nya tyget, sen finns det några färgklickar i alla fall.


/G

torsdag 24 september 2009

Vi är inte ensamma

Nu när höstvindarna börjar vina har vi börjat misstänka att vi inte längre är ensamma i huset. Katterna har nämligen plötsligt blivit väldigt intresserade av trösklar. Särskilt Spinn kan sitta och lurpassa. Själva har vi inte hört någonting förutom lite gnagande bakom en list i sovrummet första natten vi sov här, men jag tyckte jag hörde lite krafsande, gnagande ljud i eftermiddags. Men det var på övervåningen så det är inte samma som Spinn lyssnar efter i trösklarna.

När vi är uppe hos mina föräldrar så brukar kissarna ha rätt och lyckas lokalisera mössen som har smitit in, så vi får väl se vad som kommer dyka - eller kanske snarare krypa, upp här. Vad gäller ljuden på övervåningen så kan det ju lika gärna vara fåglar, vi hade ju svalor under taket i somras och någonting hade ju dragit in en massa mossa genom det trasiga fönstret på vinden. Även om fladdermöss på en stor mörk vind är en mer fantasieggande tanke.

/G

onsdag 23 september 2009

Slamförhinder

Vad är det för rött som rör sig i syrenhäcken...

Oj, stora slamsugningsbilen är på besök!

Nu fuskar jag lite - bilderna är från förra fredagsmorgonen vid 0730, då en stressad och lite förvirrad chaufför först åkt förbi oss, för att återkomma efter en kvart och irra omkring i trädgården. Vi förbarmade oss över honom, gick ut och visade var slambrunnen till avloppet var.
"Jag är redan sen" muttrade han, övervägde att backa in på uppfarten men ångrade sig sedan. "De som ska förbi får väl vänta", sade han. Han var nämligen bara ersättare åt den ordinarie slamsugaren.

Nu blev det ingen tömning denna dag - han fick nämligen för sig att han inte kunde flytta på locket eftersom syrénhäcken delvis var ivägen. "Ni får se till att såga bort det här" upplyste han och pekade på en fyra meter hög syrénbuske. Han lovade att återkomma en vecka senare. Tur var väl det, för det stod redan en granne som ville till jobbet och trampade otåligt vid sin bil på den blockerade vägen.

Idag är det onsdag, och vi hade ännu inte utfört vårt uppdrag. Och tur var väl det med, för idag dök den ordinarie slamsugaren upp. Han hade inga problem att hitta rätt - plötsligt stod han där (det är G:s hemmavecka) och drog fram slangen (från tankbilen alltså). G. och S. sade hej, det sade han med, och mer än så var det inte. Tanken tömd utan några offrade syréner.

Enligt kommunens noteringar var senaste gången under 2006, och vi hade ingen aning om hur full den var, så det var skönt att få det avklarat. Avloppsöversvämning vill man ju inte ha i hus eller trädgård.

/A

söndag 20 september 2009

16 meter ved...

"16 meter", svarade Bernt när jag ringde honom i början av veckan. Frågan gällde hans annons om ved i den lokala idrottsföreningens klubbnytt, som vi fått i brevlådan i augusti. Nu var det hög tid att se till att fylla vinterns vedbehov, och 16 meter - kubikmeter alltså - var vad han hade kvar.

På fredagen kom så ett traktorlass med drygt hälften av veden. Mer rymdes inte. Bernt tippade ganska elegant av den framför skräphögen på gårdsplan, och bad oss ringa när vi hade plats för nästa lass.


Lilla S. vet mycket väl vad ved är till för - att fylla kaminen med och sätta eld på. Han hjälper gärna till. Vi har under veckan som gått sakta men säkert höjt temperaturen i salens stora täljstenskamin, och stenen har gått från iskall till som mest ljummen.

På sidan av kaminen finns en ugn som sväljer 50-cm-vedträn, om inte mer, och den är försedd med en temperaturmätare som går från 50 till 400 grader. Som mest har vi nått 80 - men vi har som sagt eldat försiktigt för att sakta bli av med all fukt i stenen.

Det fina i kråksången är att täljstenen behåller värmen oerhört väl - salskaminen var tex fortfarande varm morgonen efter. Hur mycket man måste elda för att få upp temperaturen till 400 grader törs man väl knappt tänka på, och frågan är hur het kaminens utsidor då blir. Nu tänker vi inte ha fullvarmt i salen på vintern, utan normalt sett ha stängt dit in från resten av bostadsdelen, så en rejäl brasa om dagen kanske räcker.

Om lilla S. ser lite fundersam ut så finurlar han säkert på hur vi ska orka dela alla meterlängder ved från Bernt i tre lite mer eldbara delar. De handsågar vi har - S. inflikar vrsss...vrsss...vrsss och springer bort till vedbon och tycker det är roligt när pappa sågar - tar ju en evighet, och sliter på händerna.


Det undrade faktiskt vi också. Hundförar-Stefan, en av våra tre polisgrannar, erbjöd sig att låna ut sin vedkap. Den gick dock på trefas, och något sådant uttag har vi inte. Efter konsultationer med G:s pappa köpte vi istället en mindre, 230-voltskap på Jula för 1500 kronor.

Eftermiddagen gick åt till att få ihop den - givetvis tydde jag de minimala bilderna i beskrivningen fel och satte en del av ramen tvärsom mot den skulle, och tvingades skruva isär halva apparaten innan jag kunde få den klar efter middagen. Mitt som jag skruvade det sista kom två svampplockare förbi - Anders och Yvonne, som bodde i ett hus tvärs över vägen bortanför kyrkan. Det måste vara ungefär där bilden på vykortet från 1907, och i boken Präster, lärare och akademibönder i Börje, är tagen ifrån.

Anders hade funderat på att skaffa en egen vedkap, och tillsammans rätade vi ut de sista frågetecknen och fick efter lite elkabelletande igång den för en provsågning. Jodå, den fungerade alldeles utmärkt, och var till och med ganska tyst.

Lagom till jag började skriva detta inlägg började det regna. Det var bara att släppa datorn, och springa ut i mörkret och dra en presenning över vedkap och så mycket ved den täckte därtill. Synd att få så torr och fin kluven ved våt annars.

Nåväl, vi får se hur mycket vi hinner kapa och få under tak nu i veckan, så vi kan ta emot den sista leveransen och vara klara inför höstrusk och vinterkyla.

/A

Plommon, blåbär och rökta äpplen

Nu har vi plockat ned de sista plommonen från trädet, lilla S vaknade tidigt igår och ville gå ut redan vid halv nio. Så då hann vi på plocka några kilo plommon och koka marmelad innan klockan elva. Vi har fortfarande kvar lite plommon men vi tänkte göra mos och frysa in. På eftermiddagen tog vi en promenad och plockade lite blåbär, det växer inte mycket på varje buske men att gå omkring i mossan och äta blåbär roade lilla S och vi kom faktiskt hem med nio deciliter - inte så dåligt.

A:s mamma kom förbi igår med två kassar äpplen och det föranledde denna morgons experiment. Vi har ju börjat elda i stora täljstenskaminen och eftersom den har temperaturmätare så vet vi att den håller 50 grader i några timmar efter det man gjort en liten brasa i. Dvs perfekt temperatur att torka frukt i. Så imorse tände vi upp och lät det brinna ut i "pizzaugnen". Dock var det lite glöd kvar som jag bara rakade åt sidan, ugnen är så stor att gallret med tunnt skivade äpplen fick bra med plats. Efter ett par timmar var äpplena torra, de ser jättefina ut - men smakar rökt skinka...

Troligtvis så måste man var nogrann med att raka ut all aska och verkligen borsta rent innan man försöker sig på att baka bröd eller pizza i ugnarna. Vi får väl experimentera oss fram, eller konsultera någon expertis på någon hembygdsgård.

måndag 14 september 2009

Vrakgods på vinden

I söndags gjorde vi ett ryck med den kartongbelamrade stora salen. Inre nog med att vi har ett 30-tal ouppackade kartonger, alla uppackade stod kvar i höga travar. Vi har ju faktiskt ett hus med rejäl vind - även om jag inte varit uppe där sedan besiktningen innan köpet.

Vinden på 50-talsdelen av huset visade sig vara en trevlig bekantskap, som glatt svalde fyra dussin banankartonger utan att blinka. Sågspånsisoleringen var torr och fin, och verkade inte ha sjunkt ihop alls, med 15 centimeter från innertak upp till bjälklagret. Även om det inte var full ståhöjd så var det lätt att ta sig runt.

Efter att ha hystat upp tomkartongerna - och svurit en ed på att noggrant notera innehållet i alla kommande fulla kartonger som hamnar på vinden, vände jag mina blickar mot vinden ovanför själva missionshuset - byggd 1892.
På bilden ovan ser man hur de tagit hål i taket när de byggde ut. Efter att ha klättrat upp det par decimeter som skiljde i golvhöjd möttes jag av det ni ser på följande bilder. Osökt fick det mig att tänka på bilderna från havsbotten på Titanics förlisningsplats, med vrakgods och tillhörigheter fotade i kallt strålkastarljus på bottensedimantet. Håll till godo:

Ett glasrör till en fotogenlampa...

En gammal korg med okänt innehåll...

En gammal hink och låda...

Häftiga gamla glödlampor...

En förpackning med oanvända insamlingsbössor...

Trasiga lampkupor och ett fat...

Kupor och detaljer till fotogenlampor...

Gamla tapeter...


Det gamla vindsfönstret gav ett svagt ljus, trots att det någon gång bytts ut mot ett plåtskydd, som dock bevingade vandaler verkar ha forcerat. Den grönaktiga högen nedanför fönstret är mossa!
I mitten av vinden var det faktiskt ståhöjd - 1,85 meter upp till takbjälkarna. Det gällde dock att huka sig, eftersom läkten tegelpannorna ligger på är spikad rakt igenom det gamla plåttaket, som i sin tur vilar direkt på ribborna. Underifrån ser plåten ut att vara i gott skick:
Vi leker förstås med tanken att inreda vinden - isolera under innertaket och lägga golv över sågspånsisoleringen. Den sistnämnda var mycket finkorningare än i 50-talsdelen, men verkade ändå inte särskilt ihopsjunken. 10-15 cm mätte jag den till.
Längs ned mot innertaket verkar isoleringen bestå av - mossa! Hmm...

Dags att lämna vinden och fynden däruppe för denna gång, med den tomma fotogenlampshållaren svängande från takbjälken... vi lär få tillfälle att återkomma!
/A

söndag 13 september 2009

I den höga riddarsalen

G. har alltid undrat varför jag hade Wagners Parsifalopera i full cd-version. Jag har alltid muttrat något om filmusiken till Excalibur (1981), men vi lyssnade faktiskt också på operan under en musiklektion på Waldorfskolan jag gick på. Nå, jag gillade den helt enkelt.

Sedan vi flyttade till Börjefrid har jag också känt en oemotståndlig lust att ställa mig mitt på golvet i stora salen och sjunga:

"I den höga riddarsalen,
vaktar vi den ljusa Graalen.
Skålen som är fylld till randen
av den helga sanningsanden."

Den som googlar detta stycke som vi sjöng i skolan hittar bland annat Viktorovs blogg, där han skriver att han kommit underfull med att det är för mycket i det fördolda med Waldorfskolan:

"Hela tiden denna Steiner som gömmer sig i skuggorna, och en pedagogik som grundar sig på hans antroposofi. Men ingen har under min skolgång kunnat ge ett bra svar på vad antroposofi är... / ... Jag har nu förstått att vi läste så mycket om t.ex. Parcival därför att Steiner hade en egen vision om den heliga Graal. Jag har gått i en religiös friskola."

Nå. nu när vi hade kickoff på jobbet förra veckan fick jag med mig hem en pokal efter gokarttävlingen och tog bilden som illustrerar detta inlägg. Uppenbarligen är jag duktigt indoktrinerad.

Rudolf, Rudolf, vår profet;)

/A

torsdag 10 september 2009

Äntligen eld i huset

Trots att vi ägt Börjefrid i nästan tre månader hade vi fram till idag inte eldat, vare sig i täljstensköksspisen eller i täljstenskaminen i stora salen. Dels så har det varit varmt nog ändå, och dels så har vi haft så mycket annat att göra och kaminerna blockerade och belamrade av allt flyttgods.

Idag rensade vi dock på det verktygsbord köksspisen blivit och gav oss på att försöka få fyr i den. Efter att ha konsulterat videoinspelningen jag gjorde på tillträdesdagen där förre ägaren F. gick igenom funktionen eldade vi i ett draghål för att få upp draget, klöv en vedbit ur förrådet i vedbon och lyckades utan större besvär få elden att ta sig.

Det gick förvånansvärt snabbt att få upp temperaturen på järnhällen ovanpå spisen, samtidigt som täljstenen och till och med järnluckorna höll sig svala. Bra med tanke på lilla S. klåfingriga händer. Efter en andra omgång ved bestående av en enda stor vedklabbe så började även delar av täljstenen att värmas upp, till ljummet åtminstone. Gjutjärnshällen hade då spridit värme i över en timme.

Ahh... både G. och jag fick skön gåshudskänsla av att äntligen elda i egen härd. Nästa projekt blir att sakta - det gäller att se upp med fukt i täljstenen så att den inte spricker - få igång stora kaminen i salen. Då blir det verkligen helgmys...


/A

En gräsmatta!

Den äng som nedre delen av tomten varit fick sig en snaggning av G:s pappa med röjsågen förra månaden. Ja, åtminstone större delen av den. Gräset växte dock som gräs gör, som gräs alltså, och det var hög tid när vi förra veckan beställde en gräsklippare på Granngården. En Klippo Excellent GCV, om jag minns modellbeteckningen rätt. Den med dyrare, Svanenmärkt fyrtakts Hondamotor, men med avsaknad av drift på hjulen - det sistnämnda högst medvetet. Vi hämtade den i helgen, men hann då bara med en kort provtur innan regnet.

Två kvällar nu i veckan har jag istället kört strax innan det skymde vid 20. Efter sammanlagt 45 minuters klippning var det som gick att klippa färdigklippt. Som bilden nedan visar var det inte precis raka spår som gällde:

Som sagt, vi valde en gräsklippare som inte var självgående, av kanske förståeliga skäl. Vi måste verkligen göra något åt den myrfarm tomten blivit.

Men så illa som bilden ovan antyder är det inte - på nedanstående bild så ser man att myrstackarna mest är koncentrerade till ena sidan av tomten:

/A

tisdag 8 september 2009

Plommonmarmelad

Vi har nu kokat marmelad på tre kilo plommon, vi skulle kunna koka mycket mer - trädet har många fler gula frukter som väntar på att plockas. Marmeladen blev god också, vi har inte testat den på rostat bröd än, men väl på digestivekex. Digestivekex hör nämligen numera till stapelvarorna hemma, tillsammans med smaksatta riskakor - dessa båda kan nämligen rädda humöret på lilla S när man själv behöver få någonting gjort. Och nu var det ju perfekt till marmeladpremiären.

Den var inte heller så svårt att koka, jag hade fått ett recept av en jobbarkompis - det är citron i marmeladen vilken gör den friskare och mer lättäten. Förutom receptet så kom hon med det ovärdeliga tipset att man kan koka plommonen hela och sedan plocka upp kärnorna när köttet har kokat bort från dem. Det sparade vi nog en hel massa tid på, även om det nog ramlade ned några kärnor i någon burk på slutet. Lilla S håller nämligen på att få hörntänder och var lite kinkig igårkväll, han tyckte inte alls att marmeladkokning var något vi skulle hålla på med. Men vi vet ungefär vilka burkar det är - så vi behöver ju inte ge bort just dessa till diverse släktingar. För om vi inte bara skall leva på marmelad hela vintern så kan vi nog ge bort någon burk eller två.

/G

söndag 6 september 2009

Småpyssel i köket

Vi småpysslade lite i köket igår, så nu ser det lite mer färdigt ut. En viktig del var att sätta upp en rullgardin i fönstret, solen lyser nämligen rakt in på eftermiddagen och kvällen. Det är jättetrevligt men kan vara lite besvärande. Som tur var så hade IKEA faktiskt rullgardiner som bara silar ljuset och inte är helt mörkläggande, med tanke på allt krångel vi hade med snörena till våra hissgardiner i tv-rummet så vill jag gärna slippa att ha sådana i köket - där vi faktiskt skulle använda hissfunktionen varje dag. Den silande rullgardinen var verkligen enkel att sätta upp - och den fyller sin funktion.

Den andra saken var att vi äntligen fick upp de små hyllorna som binder samman våra överskåp, och nu när de är uppe så blir det ett helt annat visuellt intryck, överskåpen är ju lite olika vinklade men nu blir de mer som en enhet. Sen är det praktiskt, både för saker som man själv vill kunna nå snabbt och för saker som lilla S inte får nå. Så det lär nog bli en salig blandning på hyllorna. A passade dessutom på att sätta upp sin ölflasksamling ovanpå skåpen, vi får väl se om vi har dem kvar där eller inte, men det är skönt att bli av med ytterligare en flyttkartong.

Nästa steg för köket är att ta bort alla verktyg från täljstenskaminen, den har nämligen utnyttjats som verktygsförråd under hela flytten. Men nu börjar det snart bli dags att elda lite också.

/G

lördag 5 september 2009

Belätena har anlänt

För två somrar sedan var vi på en auktion när vi var uppe hos mina föräldrar, vi går ganska ofta på auktioner då - eller rättare sagt väldigt ofta. Denna gång skulle vi väl egentligen inte ha något men i ett hörn av uthuset/garaget som fungerar som visningslokal stod två konstiga träskulpturer. Det var människolika figurer som var målade i knallrött och hade tagel som hår, en såg lite mer arg ut och den andra skrattande. Tankarna fördes till öområdet norr om Australien typ... mina geografikunskaper för den delen av världen är inte så bra.

Lite på skämt sade jag till A att vi kan väl köpa dem för en hundralapp eller två om ingen annan vill ha dem. Men vi kom väl snabbt fram till att de nog var tillräckligt konstiga för att vara eftertraktade. När de väl så ropades ut så var det ingen som bjöd, så vi ropade 100 kr, auktionsförrättaren höll på att slå till men lyckades locka fram ett bud ur någon annan som höjde med en tjuga. Men för 160 kr så fick vi hem de två knallröda gubbarna.

Eller hem och hem, vi bodde ju i lägenheten då så vi hade absolut inte plats, men de fick bo i mammas och pappas lada så länge. Och där har de stått, under tillnamnet "belätena", ända till förra fredagen då pappa hade med sig dem i bilen ned. Så nu står de i salen och pryder sin plats, de kompletterar vår altartavla jättebra.
/G

onsdag 2 september 2009

De mystiska traktoräggen

En dag hörde vi ett mystiskt skramlande på åkern utanför huset, och var tvungna att springa ut och se vad det var.
Titta, en traktor! Men varför äter den upp allt strå?

Mamma kommer hem på mopeden. Titta!

Vad är det traktorn spottar ur sig där borta egentligen...

Den lägger ägg!

Oj vad stort och tungt det var...

Jag undrar vad som kommer kläckas ur det...

/A