Årets första riktiga vinterdag, och G. och lilla S. och katterna var ute. I den här vinkel ser huset verkligen ut som en kyrka.
Vinkeln mot utbyggnaden med det lilla runda köksfönstret. Observera hur mycket snön blåst!
En jättedriva hade samlats framför dörren till vedboden.
Katterna fick nog redan efter fem minuter och ville in igen.
Lilla S. var väl inte heller överförtjust i den kalla snön, men en pulkatur gick an.
Börjefrid i vintersol, fotat från vägföreningsvägen upp mot Skogshyddan. Längst ner i bilden skymtar en av ladorna i Tiby, och det lilla huset som tidigare hyrdes ut till två studenter från Laos.
Det var en gång en liten flicka som växte upp i ett stort gammalt hus med högt i tak, stora fönster och där varje rum var minst 20 kvadrat. Hon tyckte att det var konstigt att andra folk bodde i så små hus. Hon bestämde sig att hon ville bo i ett stort hus med roligt knasiga utrymmen i när hon blev stor.
Det var en gång en liten pojke som växte upp i tron att 2,40 var den enda takhöjd som fanns, och att det var klart man bodde i en lägenhet. De enda hus han kände till var 60-talslådor, eller 80-talskuber med pappväggar.
När pojke träffade flicka fick han övertygas att så behövde det inte vara. Men när han väl fattat galoppen blev han än mer frälst. Klart det skulle vara ett stort, knasigt gammalt fint hus.
Och nu har vi, G. och A., efter fyra års letande funnit vårt knasiga hus - ett missionshus i tegel från 1892. Detta kommer vi dela med Sverker (så att han också växer upp med skev verklighetsuppfattning vad gäller hus) och så katterna såklart.
Vi nås på anders@borjefrid.nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar