Sopäventyr

Idag hade UNT en artikel om sophämtningen nu på vintern på landet:

"På vintern har sopbilar svårt att komma fram på oplogade vägar. Enligt Uppsala kommuns regler måste sophämtarna göra ett nytt försöka att hämta soporna redan nästa dag om de inte kommer fram."

På bild var "vår" sopgubbe: "- Dåligt för miljön och onödiga kostnader, tycker studenten och sophämtaren Johan MacQueen. Enligt hans egna beräkningar kör sopbilarna ungefär dubbelt så långt som postbilarna, som inte behöver köra in på småvägar och uppfarter eftersom brevlådor vanligtvis är placerade längs större vägar."
http://www.unt.se/uppsala/sophamtare-kor-for-langt-1256081.aspx

Förra tisdagen stannade sopbilen ovanligt länge på vägen utanför vårt hus. Efter ett tag ringde det på dörren, och sophämtaren Johan tittade in. Hade vi något han kunde fixa en trasig ventil med? Trycklyften pyste ut och låste bromsarna.

Lilla S. och jag letade efter silvertejp eller något annat. Lagom till G. kom hem hade jag hittat ett spännband, som vi försökte slå runt tanken så att ventilen skulle sitta intryckt och sluta läcka. Med hjälp av en granne som ville förbi i sin bil fixade det sig till slut, och sopbilen försvann i mörkret.

Det var tur att det bara var drygt 12 minus och inte 25, för fingrarna var helt domnade sen efteråt. Och apropå långa arbetsdagar när inställda turer ska försökas hinnas med: För ett par veckor sedan mötte vi sopbilen en bra bit efter 22, när lilla S. och jag var och hämtade G. som varit på kalas.

/A