Första vab-dagen!

I torsdags blev Sverker hemskickad från dagis med 38,3 i feber. Då hade han ändå varit pigg och lättväckt på morgonen, och åt tom rejäl frukost, så att han varit hängig dagen innan trodde vi hunnit försvinna.

Lyckligtvis hade G. tänkt jobba hemifrån, så när de ringde efter några timmar var det bara för henne att ta vagnen och gå de knappa tre kilometerna och hämta honom. Idag var det min tur att vara hemma, och så värst sjuk var han inte. Förskolan kräver dock en feberfri dag innan de släpper tillbaka sjuka barn igen, så det får väl bli på måndag det.

Mycket att göra på jobbet nu och framöver, så får se när vi har tid att gräva vidare i föreningens gamla handlingar. Nånstans bland alla gamla protokoll finns säkerligen de flesta förändringar som gjorts i huset beskrivna. Och sen borde jag verkligen pejla läget med hembygdsföreningen och se vad de har för material.

Sovmorgon imorgon, får jag hoppas, och en hemmadag hela dagen med snöskottning och vedhuggning. Vi har faktiskt klarat oss i flera veckor på den ved jag finhögg då, men nu är den definitivt slut. Vi ska försöka inventera vedmängden också och se hur mycket vi gjort av med. Än är det inte brist, men hälften av de 16 kubikmeterna har nog gått åt. I den runt 100-åriga kassaboken jag bläddrat i har det köpts en bit mer än 20 kubik vanligtvis, men då hade de förstås ingen eldriven golvvärme. Gamla köksspisen (fanns det en på nedervåningen också, tro?) och kaminen för uppvärming i salen slukade nog en del, även om de precis som oss inte värmer upp hela salen dagligdags.

Men februari, mars - det är inte så lång tid kvar till varmare tider!

/A

Dagisliv

Vi börjar komma in i rutinerna nu, lilla S. och vi. Att vara på dagis är rätt roligt, tycker han, och fröknarna berömmer hans glada humör. De har också lyckats få honom att sova middag utan problem - igår somnade han först av alla!

Lilla S. äter bra, är sällan ledsen, och hejdå på morgonen innebär en kram och så är det inte så mycket mer med det. Vi har hämtat honom lite tidigare nu - vid 14 igår och 15 idag, men nu är det tänkt att vi ska köra hela vägen till 16. Han har inte varit särskilt angelägen att komma hem... och G. hade fullt upp hemma eftermiddagstimmarna i måndags efter att ha hämtat honom. Han både pratar mer och roar sig mer, tycker vi oss märka, och passar på att skylla alla olater på dagisinfluenser.

Igår svängde jag förbi öppna förskolan på församlingshemmet och hälsade på Lena och barnen vi "hängt" med under hösten. Lilla S. fick sjunga (nåja, lyssna på iaf) sina favoritsånger igen och fika (och treåriga A. rida runt på min rygg igen i vilda krumsprång). Det var kul att se alla - men det lär bli svårt att hinna förbi fler gånger tyvärr.

/A

Snöstorm och inställda bussar

Vilket liv vi pendlare lever. Efter att jag lämnat lilla S. på dagis vid 0730-tiden tog tåget till Stockholm 55 minuter längre än det skulle. Datorfel i ställverket eller nåt liknande - men med bärbar dator att jobba på brydde jag mig inte nämnvärt.

På eftermiddagen var det dags för snöovädret med flera decimeter snö. Eftersom jag skulle hämta lilla S. vid 15 tog jag ett tidigt tåg hem, vilket var tur. 1711-tåget jag brukar ta blev 2 timmar och 20 minuter sent, på grund av en olycka vid Karlberg. Mor som tog ett tidigare tåg drabbades av samma stopp i trafiken, och kunde lyssna på medpassagerarnas försök att ordna upp sina liv mobilledes. En försökte medla mellan sina tre barn som bråkade hemma...

Att köra bil på oplogade småvägar med ett par decimeter snö gick dock bra. Det var lite spånnande, men et gäller att ta det lugnt. Väl hemma med lilla S. slog vi på radion och möttes av meddelandet att UL ställt in alla skolbussar och ett antal buslinjer på mindre vägar. Det var bara att vända och åka och hämta en strandsatt G. Vid det laget så var Börjevägen nyplogad, även om snöandet och blåsten fortsatte. Vägföreningens väg blev plogad vid 1730 - att jämföra med klagomål på obefintlig snöröjning i Fålhagen nu vid 21-tiden i en kommentar till en UNT-artikel. Jag tror nog snöröjningen är bättre här på landet.

Det blev i alla fall en tidig middag... och lilla S, som varit lite hängig på dagis somnade redan strax efter 19.

"Med den information som finns tillgänglig sent på onsdags eftermiddag talar mycket för att de busslinjer som ställdes in under onsdag eftermiddag också kommer att vara inställda under torsdag morgon och förmiddag", skriver UL på sin hemsida. G. planerar att jobba hemifrån och hämta lilla S. på eftermiddagen i pulkan, medan jag trots allt tänker försöka ta mig ner till - och tillbaka från - Stockholm.

/A

Ur arkiven: Hur altartavlan beställdes

19 november förra året skrev vi om hur vi fått ett brev från Erik J. Bergström i Östersund, som hade hittat bloggen genom ett inlägg som nämnde altartavlan och signaturen Sven Linnborg. Erik Bergström hade skrivit boken Resor med penna, pensel och palett om konstnären, som smyckat ett stort antal kyrkor och missionshus runt om i landet.

Givetvis beställde vi boken av författaren, och fick den raskt, tillsammans med två fotografier och ett kort.
Korten föreställde Sven Linnborgs uppländska fru, Milda Holmberg. Linnborg gifte sig först i pensionsåldern, med den betydligt yngre änkan Milda, och bosatte sig i hennes hembyggd Uppland. Där bodde de bland annat i Storvreta, Marielund och i Dalboda i Björklinge.

Fotona hade Erik Bergström fått när han fotade några målningar i Gäddede, och visste inte vad han skulle göra av. På bilden nedan syns Milda Holmgren, hennes dotter Signe från det tidigare äktenskapet, och dottern Anna med Sven Linnborg. Signe dog barnlös, och dottern Anna, nu 85 och boende i Värmland, har inte heller barn. Kanske Björklinge hembygdsförening kan vara intresserade, undrar han, om inte vi vill ha dem.

"I Björklinge sägs han ha lämnat anbud att måla i missionshuset, men hade varit för billig så familjen fick problem med försörjning", skriver Erik J. Bergström i boken om Linnborg. Vidare:

"I Uppland hade många missionshus uppförts och under 1920-talet hade församlingarnas ekonomi stabiliserats och tillät prydande av dessa lokaler. Sven Linnborg målade inte mindre än elva missionshus under åren i Uppland, dessutom i tre statskyrkor."

En av dessa var alltså Börjefrid under 1927. Här bilden på vår altartavla i boken:
Men tvärtom vad som han då visste så var alltså målningen inte övertäckt. Vi hann dock aldrig skriva ett nytt inlägg innan jul - eller riktigt tacka Erik igen.

Vårt arkivgrävande får oss nu i alla fall att ta upp tråden igen. Vi har nämligen granskat året 1927 i räkenskaper och protokoll, och hittat diskussionerna kring beställningen av ommålningen av Börjefrid!

Ur Protokoll vid Årsmötet den 15 Jan 1927:
"Beslöts att till sommaren låta måla missionshuset och att infodra anbud härför uppdrogs åt styrelsen"

Ur Protokoll vid kvartalsmötet den 3 april 1927:
"Att annonsera i tidningen för infodran av anbud för målning av missionshuset uppdrogs åt sekreteraren, och beslöts att målningsarbetet skall utföras under maj månad och att anbuden ska vara inlämnade före den 1 Maj."

Protokoll vid Styrelsesmötet den 30 april 1927:
"Därefter uppläste G. A Janson de skrifliga anbud å målning av missionshuset vilka vara 8 st till antalet, samt telefonledes summa 9 st, och beslöt styrelsen enhälligt antag Målare Lindborgs anbud å 600 kr inberäknat dekoration samt målning av tavla i fonden (480 för målningen och 120 för dekoration och tavlan)"

Notering på samma sida som ovan protokoll:
"Som missionshuset under Maj månad ommålats så hölls invigningsfest därför lördagskväll den 18 Juni, då en årskollekt upptogs för målningsarbetet. Vid missionsmötet påföljande dag upptogs ytterligare kollekt för samma ändamål."

Ur Årsberättelse 1927:
"Under året har missionshusets sal ommålats samt elektriska ledningarna omlagts, vilka till sammans dragit en kostnad av 951,14 för måln. 650 samt för det elektriska 301.14. Offervilligheten har varit stor så att, så att trots de stora utgifterna, så står dock föreningen vid årskiftet skuldfri vilket framgår av revisionsberättelsen."

Som synes är kostnaden 50 kronor högre än anbudet. Vad det beror på framgår inte. I kassaboken för 1927 finns noteringarna i junikolumnen:

"Målning av missionshuset 200
" " 450"

Uppenbarligen har något tillkommit.

Vi har undrat över de övermålade elledningarna som ser ut att vara en del av dekorationerna runt altartavlan. De slutar på vardera sidan i någon sorts dosa, som troligen hyst någon sorts ljusarmatur. Att föreningen samtidigt dragit om elledningarna visar att målningen av dem troligen skett samtidigt som resten.

Resten av stora salen i Börjefrid är numera rätt beige. Färggrannare dekorationsmåleri finns det dock rester av i de inbyggda smattarna på vardera sidan. Linnborg målade även hela interiörer och inte bara altartavlor, något vi spekulerat om skett även i Börjefrid. Anbudet som citeras ovan visar också detta. Där talas om priset för tavlan och dekoration i fonden som en mindre del av totalsumman!
Vi lär nog knappast återskapa dekorationsmålningarna i hela salen - men de kvarvarande får nog komma ut i ljuset när vi river smattarna och tar fram sydfönstren igen. Men om vi skulle vilja så kan vi nog få hjälp på vägen. I Landsarkivet i Östersund finns nämligen både Linnborgs recept på färg och schabloner för kyrkomåleri med mera!

/A

Pizzeria Tiby

Med två stenugnar - i täljstenskaminen i salen och täljstensspisen i köket - har det egentligen bara varit en tidsfråga innan vi försökt oss på att göra något stenugnsbakat i dem. Det dröjde dock ända till idag innan vi satte igång projekt Pizza.

Tidigare försök att använda ugnen - till att torka äppelskivor och göra banan med choklad i folie har gett röksmakande och rent av oätliga resultat. Denna gång lär vi elden brinna ut ordentligt - och glöden med - och ugnen nå en temperatur på 200 grader.

Pizzadegen var lite bångstyrig och vår teknik kanske inte den klockrena pizzabagarens, så det fick bli kavel för att få den utplattad, om än inte rund. Lilla S. hjälpte förstås till.

När det kom till att bygga ihop pizzan gjorde vi det på pizzaspaden vi fick med huset - innan vi kom på att vi glömt att mjöla den. Den lite klibbiga degen med fyllning låg sedan kvar ovanpå och vägrade halka av. Vi räddade den till ett bakplåtspapper och in i den elekriska ugnen för att få tyst på en hungrig liten S.

Nästa försök använde vi mer mjöl till, lät den ligga kvar på bänken och manövrerade med ett knyck upp den färdiga pizzan på spaden. Det fungerade! In i salskaminens jätteugn...

Efter ett par minuter började kanterna krulla upp sig. Vänta nu, så ska de väl ändå inte bete sig? Snabbt in med spaden - och efter fyra minuters gräddningstid blev resultatet detta:

Några få kantbitar gick dock att knapra på, och uppmuntrade till ett nytt försök. Efter 2,45 och lite mer noggrann bevaknng av pizzans undersida var den färdig:

Alla brukar tjata om att stenugnsbakad pizza är så mycket godare. Stämmer det? Ja, i jämförelse med den första pizzan som tog närmare tio minuter i elugn så var den det absolut! Krispig botten och godare smak på fyllningen (särskilt tomaterna) - och bara en lätt antydan av röksmak. En fjärde pizza gav samma goda resultat. Nu ska vi bara lära oss göra riktig pizzadeg man kan svinga i luften som proffsen - sen kan Pizzeria Tiby öppna!

/A

Badrumsbestyr

Nu i veckan lossnade sittringen på toalettstolen i badrummet, den har varit lite lös och sen gick den sönder helt. Det var ingen större förlust för lock och ring var i tunn plast, billighetsmodellen som vi trodde. Igår tog vi oss till Bauhaus för att köpa en ny, och då upptäckte vi att den tunna modellen i plast inte alls var något lågprisalternativ, istället var den från Gustavsberg och dryga hundralappen dyrare än den i trä som vi köpte.

Vår nya är dock inte träfärgad utan i matt smart, vi blev lite inspirerade av bakelitsitsen som finns på vår lilla toalett på nedre plan. Den toaletten använder vi ju inte då det måste komma en rörmokare och fixa lite med vattenlås och liknande.

Det nya svarta locket blev jättebra på toaletten. Dessutom hittade vi ett nytt skåp till badrummet på IKEA. Sen vi flyttat in har vi använt skötbordet som förvaring. Lilla S använder det inte längre och med draperier runt har det med fungerat riktigt bra.

Jag har dock sneglat på IKEA-skåpet länge och med det reapris som var nu så slog vi till. Från början har det kostat 800 kr och vi fick det för 200, det var en utgående produkt nämligen. Vi skruvade ihop det idag och det blir fint.

Så med ny sits och nytt skåp så är det nog dags att hitta någon kakeldekor att dölja den bård med apelsiner som förre ägaren murade in. Vi vill ju dessutom gärna bli av med badkaret men det kanske är lättare sagt än gjort. En jobbarkompis klagade över hur svårt det skulle bli att flytta ut ett badkar med tassar som den tidigare ägaren av deras hus hade satt in. Badkaret var nämligen av gjutjärn. Hmm, tänkte jag och gick hem och petade lite på vårt. Och visst, det kan nog vara av gjutjärn. Så det dröjer nog innan vi orkar släpa ned det för trappan.

Men om vi har tid att fixa lite snygg självhäftande färgad plast nästa helg så har badrummet blivit till stor del som vi vill ha det.

/G

Stora salen 1912

En återkommande post i de gamla kassaböckerna var Börje Blåbandsförening - en nykterhetsförening på kristen grund - som hyrde missionshuset för sammankomster och fester. När jag återigen hade ärenden i stan igår svängde jag förbi Folkrörelsearkivet och bad dem kolla om de hade några foton från föreningen. På Missionshuset hade arkivet ju bara några exteriörbilder från 1970- och 1990-talet.

Och faktiskt - ett enda foto hade de, från Börje Blåbandsförenings tioårsjubileum 1912. Fotot var uppklistrat på en pappskiva och i rätt dåligt skick. Här är min hastigt avfotade kopia:

Jackpot! För visst är fotot taget i salen i Börjefrid? Det är svårt att se några detaljer, men fönstrens rundning ser rätt ut, liksom fönsterbrädorna. Och så är det förstås flera bänkar med, som ser väldigt bekanta ut...


Vinkeln är inte exakt likadan, och bänkarna är ljusare målade, men nog är husets enda kvarvarande bänk 2010 samma! Och om bänken fanns 1912 så är frågan om den inte hängt med ända sedan 1800-talets slut då huset byggdes.

Jag har beställt en digital kopia av bilden från Folkrörelsearkivet - 100 kronor kostade den för privat bruk. På den kanske man kan se fler detaljer, men vår gissning är att fotot är taget mot sydsidans fönster, som nu är inbyggda på vardera sidan i valvet runt altartavlan från 1927.

Börje Blåbandsförenings årsberättelse från 1912 finns i arkivet, och i den listas de lokaler där de hållit möten: "Missionshus, skola, en lada i Tiby samt en byggning i Ahlsta". Året efter är det "Missionshuset, skolan samt en lada i Tiby".

I föreningens 20, 40 och 50-årshistorik nämns att 10-årsfesten hölls den 13 och 14 april 1912. I historikerna tackas också missionsförsamlingen:

1922: "Till Börje Missionsförening som alltid villigt upplåtit sin lokal för föreningen framförs ett varmt Tack". Från 1942 framgår också att föreningen efter det året också slutat ta betalt för lokallånet. I missionsförsamlingens kassabok för 1912 nämns två "Hyra af Blåbanden"-poster på intäktssidan första halvåret. Den första i januari på 7,50, och den andra noterad 28 april på 14,50.

Sammantaget får det nog anses som osannolikt att fotot är taget någon annanstans än i stora salen i Börjefrid. Så, första gamla interiörbilden vi hittat!

/A