Att lämna spår i historien

Vi såg på Vem tror du att du är på SVT igår. En sak slog oss. Årets säsong handlar rätt mycket om levande släktingar, eller personer som minns släktingar som inte dött för så länge sedan. Vad de har att berätta är rätt ovärderligt, men ändå verkar ingen ha orkat fråga innan SVT kom med kameror och allt. Varför är det så?

Det är också tänkvärt hur mycket av vår vardag som försvinner in i glömskans dimmor. Folkbokföring och kyrkoböcker i all ära, men vad gjorde och tänkte någon som levde för 100 år sedan egentligen? I programmet konstaterar de bara att de inte vet. Ibland har de som gjort research lyckats gräva fram någon mer eller mindre avlägsen släkting som satt spår i historien, men det är uppenbart att de letat rätt ordentligt för att hitta denne.

Dagböcker har bara ett fåtal, ofta av högre stånd, skrivit. Brevväxlingar är en annan källa till kunskap, men vem skriver brev nuförtiden? Men kanske är alla de digitala spår vi lämnar efter oss numera räddningen för framtidens historiker. Många "vanliga" människor bloggar, för att inte tala om allt som hamnar på Facebook eller Twitter. Men ett stort frågetecken är om den informationen verkligen sparas till framtiden.

Kommer det sitta någon om 50 eller 100 år och läsa det jag skriver nu? En släkting, en student, någon som bara är nyfiken? I sådana fall, här är en vinkning från ett snöigt och kallt (-13) Börje anno 2010. Den andra vintern i rad det är kallt och mycket snö - men säkert bara en avvikelse i den globala uppvärmningskurvan. Tågen till Stockholm har återigen stora problem med förseningar eller inställda tåg, men om det behöver jag inte bry mig, eftersom jag startat eget och jobbar hemifrån.

Om du, tänkte läsare i framtiden, hittat hit hoppas jag att resten av blogg-dagboken om vårt liv här också är bevarad. Kanske finns det kvar i historiska sökmotorer, kanske har vi sparat den på något digitalt medium, eller kanske till och med skrivit ut den i bokform. Ett dokument att foga till de övriga från den gamla missionsförsamlingen om livet här i Börjefrid.

/A