torsdag 29 april 2010

Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 8

Onsdag 29 april 2009. En vecka sedan vi hittade missionshuset till salu på Blocket, och dagen efter vi fått muntligt löfte om att få köpa det. Jag litade dock fortfarande inte på något förrän ett köpekontrakt var underskrivet och handpenningen betald.

G. jobbade, och jag var hemma med lilla S. Jag började dagen med att skicka in en låneansökan till Handelsbanken, för att ha den saken ur världen, innan jag kontaktade Knivstamäklaren för att berätta att det skulle bli affär. Strax efter 10 mejlade jag över de uppgifter jag hade på huset och säljarens kontaktuppgifter, och Annegret lovade att ha allting färdigt till kontraktsskrivning på kvällen.

Kvart i fyra fick vi en excelfil från säljaren F. med golvytor han tagit fram när han lade in golvvärme. Total yta visade sig vara 177,6 kvm, varav salen var på 74,7 kvm. Alltså lite mindre än han tidigare sagt - men strunt samma.

Strax efter fem mejlade Annegret över köpekontraktet för påseende, vilket följdes av frågelista, fastighetsutdrag och depositionsavtal för handpenningen. Jag vidarebefordrade dessa till F, och vi kom överens om att ses hemma hos oss 20:00 för att skriva på och föra över handpenningen.

Nu var det nära! F. kom, tillsammans med sin nya fru och deras lilla dotter, och Annegret en halvtimme försenad. Vi klämde ihop oss i köket alla sju och ordnade pappersarbetet. Jag loggade in på nätbanken och förde över pengarna till mäklarens konto. Nu var äntligen huset vårt! Bara banken, eller en besiktning som visade på mycket allvarliga brister, skulle kunna hindra oss nu.

Vi bjöd på mousserande fläderdryck från Brunneby i Östergötland i champagneglas, och klockan var närmare 22 innan alla hade gått. Vi tittade på varandra och konstaterade att allt kändes väldigt overkligt. Fyra, eller var det fem, långa år av letande var äntligen över, och frågan var om inte detta var det bästa huset och läget av alla.

På morgonen dagen efter skulle vi ta tåget upp till G:s föräldrar till valborg, så det var bara att packa och gå och lägga oss, och drömma om vårt framtida hem...

/A

onsdag 28 april 2010

Det gror!

Jag måste erkänna - vi är pinsamt sena med vårsådden. Än så länge har det dessutom bara blivit chili och tomater sådda. Men, äntligen, nu har de första fröna grott!

/A

Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 7

Tisdag 28 april 2009. En dag vi tillbringade i spänd ovisshet. F. hade lovat att höra av sig på kvällen, eller på onsdagsmorgonen, om huruvida han skulle sälja Börjefrid eller inte.

Vi minns faktiskt inte om det var vi som ringde på tisdagskvällen, eller om det var han som ringde oss. Vi tror det senare. Hursomhelst var beskedet: Ja, ni får köpa huset!

Jag vågade knappt tro på det, nej jag vägrade ta något för givet förrän alla papper var upprättade och påskrivna. På torsdagen skulle vi dessutom åka upp till G:s föräldrar över valborg, vilket lämnade onsdagen som enda alternativ. Vi ville inte dra ut på det till efter helgen, så vårt hopp stod nu till Annegret, Knivstamäklaren. Skulle hon hinna fixa allt på bara en dag, och dessutom närvara vid kontraktsskrivningen?

Jag tänkte ringa henne det första jag gjorde på onsdagsmorgonen.

/A

tisdag 27 april 2010

Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 6

Måndag 27 april 2009. Dagen efter visningen, men vi visste fortfarande inte om F. ville sälja eller inte - och till oss. Jag rivstartade i alla fall dagen med att försöka få tag på vår tidigare kontakt på Handelsbanken, som gett oss ett lånelöfte på ett hus i Sunnersta vi bjöd på året innan. Hon svarade dock inte vare sig halv nio eller nio.

Istället ringde jag en mäklare på Mäklarhuset jag pratat en hel del med strax innan lilla S. föddes 2008. Hon visade då ett gammal förfallet men häftigt hus i Björklinge, med stor tomt och rivnings- och avstyckningsplaner. Det var dock väl dyrt och mycket renoveringsbehov, så vi avskrev det på ekonomibiten. Hon svarade dock inte heller denna måndagmorgon.

Jag kontaktade då A, vår granne, som var mäklare i Tierp. Jag förklarade situationen med hus till salu utan mäklare, och han trodde att det inte skulle vara så mycket jobb att upprätta ett riktigt köpekontrakt. Vi ville ha ett sådant, dels för att allt skulle gå rätt till, och dels för att de flesta låneinstitut verkade ha en mäklarförmedlad affär som krav. A. fick dock inte konkurrera med Uppsalakontoret, men skulle se till att någon därifrån ringde mig.

Handelsbanken ringde tillbaka kvart i tio, och jag ställde några frågor och uppmanades skicka in en formell låneansökan.

Därefter ringde jag Annegret, Knivstamäklaren vi haft att göra med i två affärer tidigare. Den första på hösten innan ledde till att vi bjöd upp ett hus till dubbla utgångspriset på en halvtimme, bara för att sedan förlora budgivningen. Det andra var konstnärshuset i Knivsta, som drogs tillbaka från marknaden samma dag Börjefrid lades upp på Blocket.

Annegret lovade att hon kunde ordna alla papper på affären till dagen efter, om det nu blev någon. Det visste vi fortfarande inte.

Tjugo i tolv ringde jag säljaren F. för att förhöra mig om hur familjediskussionerna gått. "Vi håller fortfarande på och funderar, och jag kan inte ge dig något definitivt besked nu", blev svaret. Han lovade att återkomma på tisdagskvällen eller onsdagsmorgonen som senast.

Tio i tolv ringde mäklaren från Svensk Fastighetsförmedling upp - han som A. bett återkomma till mig. Där var det dock andra toner. Att fixa alla papper skulle ta minst en vecka, och kosta uppemot 30.000 kronor. Han skyllde priset på självrisken för ansvarsförsäkringen.

Ett par minuter innan tolv pratade jag så med Knivstamäklaren igen. För henne var en snabb affär inget problem alls. Jag förklarade läget, och vi kom överens om att höras när jag hade ett definitivt besked.

Något mer spännande hände sedan egentligen inte på måndagen. Vi kunde bara vänta... och med all vår tidigare otur så hade vi nog inte blivit förvånande om även denna husaffär gått upp i rök.

Sunnerstahuset - vi hade länge det enda budet på utgångspriset men säljaren ville ha mer.

Björklinges äldsta (?) hus - gravt förfallet och såldes som mark till 7-8 hustomter - därför för dyrt för oss som ville rädda huset.

Konstnären Erik Ståhls gamla hus i Knivsta - drogs tillbaka efter tvist mellan äkta makar.

/A

måndag 26 april 2010

Trädgårdspyssel och födelsedag

När lilla S. somnade i söndags efter lunch - vi gick på en promenad med vagnen - passade vi på att få lite jobbat i trädgården. G. rensade hörnet vid bärbuskarna, och jag gav mig på den gamla skräphögen mitt på gårdsplanen.

Efter en timmes jobb (eller två) var innehållet prydligt sorterat. En hög med mer eller mindre multna lastpallar, en hög med förhoppningsvis användbara plankor (bland annat ett antal meter orginalgolvlister från huset), en jättehög med plank och träbitar att såga och elda upp eller slänga i komposten, och en hög med rester av trädgårdmöbler och annat som kanske går att rädda.

För första gången såg vi förbi uthusets högra gavel mot åkern när vi stod på uppfarten!

Bland högfynden var resterna av en grind. Biten som står lutad mot huset låg vid ärtbuskesnåren vid gaveln. Den andra från högen fanns det bara ett brottstycke kvar av - men med ett av järnbeslagen som fungerade som gånghjärn kvar. Såna är hårdvaluta - de kostar runt 500 kronor styck om man vill ha ett nytillverkat handsmitt.

Idag måndag pasade jag på att pumpa skottkärrans hjul med en fotpump jag köpt på Clas Ohlson, och firade denna min andra födelsedag i Börjefrid med att kräva upp ytterligare tre myrbon (med myror) för vidare transport till tomtens ände. Det var mycket lättare att köra jordlassen med luft i däcket, och jag deklarerade kanske övermodigt att om jag fick hållas i en timme skulle jag greja minst 20 myrjordhögar till.

Efter middagen festade vi vidare på den gratis princesstårta (värd 109 kronor) jag fått från ICA Maxi. Vi skar den med tårtspaden vi också fått. Lilla S. ville dock inte ha någon tårta, men skrattade förtjust när han istället fick chokladfingrar.

Det är visst inne att fjäska för kunder på födelsedagar. Från CDON fick jag ett mejl om gratis frakt som present fram till juni, och från ett amerikanskt företag jag tidigare beställt från 10% på alla cigarrer.

Jag hann svänga förbi och få dubbdäcken bytta mot sommardäcken också, men det vete katten om bilen inte drar en aning åt höger nu. Nå, det är snart dags att lämna in den på servicekontroll av krockkudden - Rolf har nämligen fyllt 10 år.

/A

Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 5

Söndag 26 april 2009. Min födelsedag, och dagen vi skulle få se huset vi redan bestämt oss för att köpa. Vi var några minuter tidiga till visningen, och kunde konstatera att det bara var vi och säljaren F. på plats.

Fotat från kökstrappan, med min mor, G, lilla S. och bakom skymtar säljaren F:s lilla dotter.

Vi började inomhus. Så här såg köket ut:

Huset var rätt belamrat med prylar - inte så konstigt efter att ingen bott permanent där de senaste åren. Vardagsrummet på nedervåningen:

F:s gamla arbetsrum med alla eluttagen:

Salen - full med bråte:

Att huset var fullproppat med prylar bekom oss inte det minsta. När vi gick ut efter en kvart eller så visste vi redan att detta var huset vi letat efter i alla år. Nu återstod bara att få köpa det.
F. visade runt i trädgården, som hunnit ett par veckor längre än i år.

Sydgaveln på huset skymtar till höger bakom snåret av sibirisk ärtbuske.

Salen mot kökssidan, med sönderslagna och igenspikade fönster.

Efter en dryg halvtimme hade vi tittat färdigt och deklarerade att vi ville köpa huset - utan att riktigt tro på att han inte skulle hala upp 50 andra spekulanter ur bakfickan eller något liknande. Vi försökte inte ens pruta - snarare höll jag på att lägga på 100.000 bara för att locka med en snabb affär. F. kanske ändå blev lite tagen på sängen av vår snabba beslut utan prut.

F. bjöd på fika och försvann in för att fixa kaffet. När han kom tillbaka var han lite avvaktande. Vi förstod senare att han måste ha pratat sin dotter på telefon, som vuxit upp i huset och nu absolut inte ville att han skulle sälja. F. sade att han måste diskutera med henne först innan han kunde lova något.

När vi åkte därifrån slets vi fortfarande mellan hopp och förtvivlan. Jag vågade inte tro på att vi skulle få köpa Börjefrid, men samtidigt hade det känts bra mellan F. och oss. Och fortfarande inga horder med andra spekulanter, som F:s mejl gett sken av. Men det förra huset vi var spekulanter på hade ju dragits tillbaka från marknaden av familjeskäl.

Vi skulle höras av på måndagen för att se hur det gick med affären.

/A

Blommor

Redan förra helgen tog vi kort på blommor som börjat komma upp i trädgården, men det blev aldrig tid att lägga upp bilderna på bloggen. Det lär det nog inte bli nu heller men den helgen hittade vi scilla och blåsippor. Jag var lite orolig för vi hittade bara ett litet litet pionspjut där det borde varit flera. Har inte hittat flera den här helgen heller men jag håller tummarna att de skall komma upp.

I söndags hittade jag iaf rabarberknopparna, så det kommer vi få i år också. Alldeles brevid så ligger en stor hög med oregano, jag klippte av de döda grenarna och hela trädgården luktade pizza... Den doften byttes senare till svartvinbär när jag gav mig in och rensade bort döda grenar ur svartvinbärsbusken. Halva buskarna bestod ju av döda grenar så jag räknar med att vi får mer bär i år, saften har ju i stort sätt gått åt så det blir behövligt med mycket bär.

I övrigt så har den silverfärgade marktäckare kommit upp, jag tror att jag har identifierat små blad av gullviva, akleja, prästkrage och studentnejlika. Den har det kommit upp blad från en växt som helt klart är planterad men som jag inte vet vad det är. Vid rabarbern växer det massa skott av en mystisk lökväxt också.

Det finns en hel del små rosplantor också som verkat mer eller mindre levande, jag räfsade bort gammalt gräs kring dem och upptäckte att de flesta var mindre levande men några nya skott kommer här och där.

Nu när vi kan vara med från början och hålla undan det värsta gräset så kanske lite mer saker kommer att trivas. Det skall bli riktigt spännande att se vad mer som kommer dyka upp.

/G

söndag 25 april 2010

Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 4

Lördag 25 april 2009. Bara en dag till vi skulle få se Börjefrid i verkligheten. Säljaren F. hade uppdaterat sin hemsida med två kartskisser på var huset låg, meddelade han på morgonen. Det var som vi redan spionerat ut via satellitfotona.

Man kan inte hålla på och titta på beskrivningar, foton, kartor, kollektivtrafik och annat hur många gånger som helst. Vid det laget visste vi så mycket vi kunde veta utan att faktiskt ha sett huset och omgivningarna.

Vi hade ingen aning om vi var de enda som skulle få komma och titta på söndagen, eller om han bokat in fler. Sent på lördagskvällen skickade F. dock ut ett mejl som fick oss att sätta hjärtat lite i halsgropen:

"Det har varit så många som visat intresse för Börjefrid, det gamla missionshuset i Börje.
Jag har inte hunnit svara alla personligt och försöker nu gå ut med denna gemensamma information.
Informationen på min hemsida som jag tror att många varit inne och tittat på har jag uppdaterat i flera omgånger och jag fortsätter att uppdatera den dagligen.
Det kommer så många frågor som är berättigade och som fler än frågeställaren säkerligen är nyfikna på. Så därför lägger jag ut sådan information där.
Några har frågat om mäklare. Nej. I alla fall i detta skede har jag inte anlitat mäklare.
Litet historik som ännu inte ligger på min hemsida men som kommer dit så småningom:

Missionsförsamlingen i Börje byggde huset företrädesvis nattetid och det invigdes 1892. Huset var i tegel och med tegeltak. Bägge sorternas tegel kom med järnväg till Börje hållplats från Vittinge tegelbruk och transporterades de sista två kilometrarna med häst och vagn.
Någon gång på 10- eller tjugotalet förstärktes stenfoten med en stenmur runt den gamla stenfoten och huset försågs med en gördel. På denna tid var huset inte putsat och det kallades i folkmun (av icke församlingsmedlemmar) för "brandstationen".
1927-29 gjordes en del renoveringar och altartavlan målades av en Sven Lindborg (?) som även målade om allt i kyrkan. Bland annat ådermålades altaret.
Jag är inte säker på om det var då eller vid nästa renovering som huset fick sin puts.
1954 gjordes en tillbyggnad med en vaktmästarbostad i en övervåning samt ett buffé-kök. Värme installerades och tomten utökades till mer än sin dubbla storlek (2355 kvm) ner mot ån. Den nya delen användes för utomhus-gudstjänster. Senare ofta ekumeniska.
Under kriget fanns ett krigsläger vid sågverket en dryg kilometer genom skogen. De som vistades där var religiösa vapenvägrare oftast pingsvänner. Dessa gossar deltog ofta i gudstjänster och bönestunder i missionskyrkan.
Ovanstående har jag fått från fru Olga Karlsson som forkst om kyrkans och bygdens historia och även skrivit en liten bok om ämnet.

Övriga frågor skall jag försöka svara på efterhand som.
Tveka inte att ta initiativ till att ringa!"

Hjälp, skulle vi hamna i ännu en budgivning vi förlorade? Det skulle i såna fall vara den fjärde i räkningen. Vi hade ingen svårighet att föreställa oss horder av människor som även de tyckte om udda, unika hus. Men vi hade redan bestämt oss: Om huset var så speciellt som vi kunde föreställa oss, så skulle vi köpa det på stående fot om det var så.

Bara en natt kvar, både till min födelsedag och visningsdagen.

/A

P.S. F:s husinformation ovan har visat sig felaktig på vissa punkter, vilka vi får återkomma till i den definitiva hushistoriken baserad på föreningens gamla protokoll.

lördag 24 april 2010

Födelsedag lite i förväg

Vi var iväg till Knivsta idag och hälsade på min mor på hennes torp, och passade på att fira min födelsedag lite i förskott. Min mormor var också och hälsade på.

Lilla S fick smaka chokladfingrar, och är nu allt mer övertygat att allt finns i chokladvarianter. Chokladägg och chokladhare har han bevis på, medan chokladtraktorer och chokladkatter nog är lite mer teoretiska. Fyra fingrar - de har kex i mitten - fick han i sig innan vi sade stopp.

Lilla S. upptäckte också hur roligt det var att gunga i en hängmatta, eller "gungmatta" som han raskt döpte det till.

På förmiddagen hann vi med en shoppingtur i Boländerna och lunch på IKEA. Det blev en elektrisk motorsåg, och skyddshjälm med hörselskydd därtill. Jag blev dock lite sur när vi sen kom hem och upptäckte att den nödvändiga kedjeoljan inte följde med. Snålt när man betalar 1700...

Det var för övrigt tjyvtjockt med folk, och parkeringarna fulla. Det är ju lönehelg, kom vi sedan på, men är folk verkligen så beroende av färska pengar på kontot för att kunna shoppa loss? Det fina vädret gjorde nog sitt till.

På hemvägen från Knivsta stannade vi och hämtade ut paketet med snookerbollar och snookerkö. När i kom hem kollade vi på Eurosports hemsida och kunde konstatera att gamlingen Davis vunnit över regerande mästaren Higgins med 13-11. Fantastiskt!

/A

Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 3

Fredag 24 april 2009. G. jobbade, jag var pappaledig med lilla S. Båda väntade vi på att det skulle bli helg och söndag. Eftersom ingen av oss hade körkort eller bil, och det inte går några bussar ut till Börje på helgerna, så hade jag bett min mor om skjuts till visningen.

22:27 på kvällen mejlade jag säljaren F. och förnyade min fråga om karta och placering av huset. Vi trodde att vi listat ut var, även om Hitta placerade adressen lite galet:

"...Men visst är det huset på andra sidan ån det är, istället för där Hitta placerar det? Google Maps visar omgivningen hyfsat detaljerat, och jag förstår i såna fall vad du menade om den avstyckningsbara tomten.

Ses på söndag 1330 om inte annat! Det ska bli mycket intressant att se huset i verkligheten."

Bara en dag kvar att vänta.

/A

fredag 23 april 2010

Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 2

Trots den sena kvällen vaknade vi tidigt på torsdagsmorgonen den 23 april förra året. Jag hittar ett mejl vi skickade 07:36 till säljaren F. som svar på hans sista kvällen innan:

"Perfekt. Glöm inte vägbeskrivningen bara ;)

En fråga – var på ritningen är badrummet du gjorde? Och vad är fastighetsbeteckningen?"


Blocketannonsen var rätt knapphändig, men det fanns aningen mer information på F:s hemsida tillsammans med de få bilderna:

"Börjefrid
F.d missionshus, 256 kvadratmeter.
10 km från Uppsala Domkyrka.
Idylliskt på landet.
Fem meter hög altartavla.
Täljstensvedpisar (ca 11+4 kiloWatt).
Vackert helkaklat badrum.
Golvvärme.
Klinkers i entré och i kök.
Naturlig tomt över 2000 kvadratmeter med bl.a fem körsbärsträd, äpple, plommon, lärk.
Hyser flera par tornsvalor
Hus till salu i Uppsala-trakten"

Efter lunch fick jag ett mejl från min moster M, som tipsade om ett hus med både renoverings- och saneringsbehov, som dock låg lite långt borta. Moster M. letade också hus, eller snarare en liten gård med utrymme får får och vallhundar. Jag svarade:

"Lite långt ja... men annars så!

Vi hittade det här istället – vi ska åka och titta på det på söndag:
http://www.blocket.se/vi/21334539.htm?ca=10_s

Lilla S. sover, jag äter sen lunch, och snart kommer en kille och installerar diskmaskin... wee"

Jo, det var nämligen så att vi efter fem år eller vad det nu var äntligen bestämt oss för att installera diskmaskin i lägenheten. Av ett ödets nyck (Börjefrid) skulle vi dock inte få njuta av den särskilt länge, men det skadade förstås inte när vi senare sålde lägenheten.

När jag tittar i mejlloggen skickade jag bara ett annat mejl den dagen, ett tips till tidningen Gård & Torp, som på sin webbplats listar fina hus till salu som är värda att bevara.

"En kandidat i Söderhamn, som säljs av kronofogden:

Värderat till 150.000 kronor, och med omdömet "det krävs att köparen har ett genuint intresse av renovering av gamla hus". Bevarandekrav från Länsmuseet därtill."

På kvällen studerade vi säkerligen alla kartor och flygbilder vi hittade (se detta inlägg från förra sommaren med tips!), och försökte måtta på ritningarna vi fått från F. Hur stora var egentligen varje rum?

Söndagen vi skulle få titta på det kändes långt borta, men vi höll tummarna och hoppades att allt skulle klaffa denna gång. Det var nästan så att vi var beredda att köpa huset osett... var detta äntligen drömhuset som skulle bli vårt?

/A

Steve dominerar

mer snookerinformation....

Igår kväll började matchen mellan Steve Davis och John Higgins, Steve den gamle och Higgins den regerande världsmästaren. Vi orkade inte sitta upp och kolla hela natten så när vi gick och lade oss stod det 2-2.

Men när jag kollade snookerresultaten på nätet nu i morse så hade tydligen Davis storspelat efter de framen. Han leder nämligen med 6-2, och matchen fortsätter 15.30.... (och även imorgon, nu har vi kommit in på de lååånga matcherna i VM).

En annan liten halvskräll är kanske på gång nu under dagen då Gould leder över Robertson med 6-0.

Det verkar bli ett spännadne VM och det är någon dryg vecka kvar, finalen spelas 2-3 maj.

/G

torsdag 22 april 2010

Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 1

Det har redan gått ett helt år sedan vi hittade Börjefrid. Tiden har gått fort, men livet i lägenheten innan känns ändå väldigt avlägset. Här är i alla fall berättelsen om hur det började.

A:
Det var en solig 22:a april 2009 vi snubblade över huset på Blocket. Jag var hemma och pappaledig, och eftersom det var onsdag hade jag varit på sångstunden i S:t Per med lilla S.

Efteråt hade jag ringt Knivstamäklaren och fått dåliga nyheter. Konstnärshuset i Knivsta vi varit spekulanter på ända sedan innan julen var inte längre till salu. Det var en tvist mellan ett gift par, där han ville sälja och hon bo kvar men inte hade råd, som dragit ut på tiden. Nu hade frun dock lyckats hitta någon som kunde finansiera lån på mannens del av huset.

Trots solen var jag förstås inte direkt på topphumör när jag promenerade hem med barnvagnen. Ännu ett hus i en lång rad vi inte fått. Våra dagliga kollar på Hemnet var sedan många år ren rutin.

G:
På jobbet hade jag kollat Blocket, också det en rutin. Jag hade inte hunnit titta så noga – jag hade ju bara varit tillbaka från mammaledigheten någon dryg månad och var faktiskt väldigt effektiv på jobbet. Men jag hade sett en annons om ett missionshus i Börje. Jag trodde inte vi hade kollat på det förut, men så många hus och missionshus vi kollat på så kunde jag inte vara säker.


Men när vi satt i soffan (och lilla S skulle ha sin välkommen-hem-från-jobbet-mamma-ammningsstund) så kollade vi på huset på Blocket. Och vi hade inte kollat på det förut. Börje var vi dock relativt bekanta med. Något år tidigare hade prästgården varit till salu, vi åkte inte ut och tittade på visningen men vi studerade bilderna och avståndet till stan väldigt noga. Då kom vi fram till att busstrafiken inte var så frekvent och att prästgården inte var vår typ av hus. Den är nog från tidigt 1800-tal och har många drag av 1700-tals hus med mer lågt i tak och allmänt avlångt intryck. Den är jättefin i sitt slag men för oss som egentligen var ute efter ett hus från sent 1800 men helt omvända proportioner, högt i taket och många våningar. Dessutom var det ett annat hus/liten gård till salu i Börje just då, huset var väl fint men inget speciellt, inget som vägde upp det lite halvknasiga läget.

Men ett missionshus har ju alla förutsättningar att ha de knasiga detaljerna och det udda utseendet som gör att avsaknad av busstrafik på sommaren inte stör så mycket.

A:
Det var illa kvickt jag drog iväg följande mejl till säljaren:

"Skickat: den 22 april 2009 17:41

Hej!

Vi har letat efter ett spännande hus nära Uppsala i ett antal år nu, men haft otur med de få vi hittat. Är därför av förståeliga skäl mycketintresserade av huset du har till salu!

Finns det mer bilder/information? Mejla eller ring!"


Husets ägare F. svarade 17:44 med länken till sin hemsida, som också fanns i annonsen. Där höll det dock på att gå snett. Mejlet fastnade nämligen i Outlooks spamfilter. Som tur var synkade min mobil samtidigt epostkontot, så det plingade till i den och jag hann se att det fanns ett svar innan det försvann även därifrån. Aaaahhh!

Jag återfann det dock efter lite panik, och svarade att det hade vi, och undrade var det låg mer i detalj.

"Börjefrid ligger intill Börje kyrka 10 km VNV om Uppsala. Från Börjetull 7 km längs Börjevägen.Känner ni till Uppsala och dess omgivningar?
Tveka inte att ringa!"


fick vi som svar prick 18:00. Sen ringde jag - men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad som sades. Jag lär ha uttryckt en stark önskan om att få komma och titta i alla fall.

Vi tillbringade förstås kvällen - som vi brukade göra när vi hittat en huskandidat - att nagelfara all information och bilder vi fått, och försöka hitta information om huset och trakten på nätet. Bilderna var dock inte så många, och gissningarna desto fler. Och var låg det egentligen - fanns det flyg- eller satellitbilder på hus och tomt?



Vi skickade sedan ett mejl 22:42:

"Hej!
Apropå visningtid – vad sägs om nu på söndag 26 april runt 1330-1400?
Tror vi lyckats klura ut var huset ligger, men en vägbeskrivning är förstås ändå välkommen, för säkerhets skull.
Väntar med spänning på planritningarna."

22:55 fick vi ett svar - och ännu fler orsaker att vara uppe sent:

"Sänder ritningar här.
Angående tiden "Apropå visningtid – vad sägs om nu på söndag 26 april runt 1330-1400?" så passar det utmärkt.
Jag bokar in det!"

Ritningarna förklarade en hel del, men vi förstod fortfarande inte var badrummet F. byggt fanns.

Efter alla hus som verkat så lovande, men som vi ändå aldrig fått, så var vi rätt luttrade. Trots det tror jag vi somnade ganska sent, den där onsdagen för ett år sedan.

Fortsättning följer!

/A

Att pendla mellan Uppsala och Stockholm

Jag twittrade med SJ idag. Jodå, de finns på Twitter och svarar på alla möjliga frågor riktigt snabbt: http://twitter.com/SJ_AB

Efter att ha sprungit som en idiot fram och tillbaka i förrgår efter direkttåget som skulle gå till Uppsala 1700, men inte kom in på spåret det skulle och inte heller kom in till spåret det sedan lovades att göra, så ställde jag frågan:

"@SJ_AB Var är appen för oss pendlare som listar tåg och status på våra sträckor utifrån Banverkets info? Sägs ju aldrig något i högtalarna!"

Svaret blev:

"Vi jobbar på en sådan. Oklart när den blir klar. Prova mobil.sj.se under tiden"

En annan twittrade hakade på:

"@SJ_AB vem är det som bygger en app, ni eller trafikverket? Vart kan man vända sig för mer info?"

Han fick svaret:

"Det pågår ett förarbete på en app från SJs sida, men inget är bestämt. Vad vill du ha i en app?"

För den som inte hänger med i alla modärniteter så är Twitter en slags mikroblogg där man kan skriva max 140 tecken (vilket uppmuntrar till mer frekventa uppdateringar och rena chattar). En "app" kan man säga är ett litet program med en specifik smart funktion man kan köra på sin moderna mobiltelefon (gärna en iPhone). Jag vill alltså ha en app som säger till när något tåg mellan två stationer, tex Uppsala och Stockholm, blir försenat på något sätt.

Tidigare har jag alltid kollat på http://www.sj.se/sj/jsp/polopoly.jsp?d=4597&l=sv, där man kan se alla avgående eller ankommande tåg på en viss station, eller följa ett visst tåg och se vilket spår det kommer in och när det beräknas och om det är försenat. Den sidan får jag dock inte upp i mobilen.

Men, tack vare twittersvaret från SJ kunde jag via SJ:s mobilsida klicka mig vidare till denna:
http://m.banverket.se/trafik

Vilken fungerar utmärkt i mobilens webbläsare, och där man kan få fram samma information, om än lite omständligare och utan automatiska uppdateringar (det går dock att bokmärka sidan när man sökt fram sin station). Så, nästa gång jag står på perrongen och undrar vad katten som hänt med tåget så kollar jag där.

/A

P.S. Källa till trafikinformationen är alltså Banverket, och på http://www.banverket.se/sv/Amnen/Jarnvagen/Undersida-2-Jarnvagen/Trafikinformation.aspx hittar man samma sökfunktion över trafikläget som på SJ:s hemsida, med den extra funktionaliteten att man kan spara sina favoritsökningar.

Stephen också...

I rättvisans namn skall jag väl påpeka att Stephen också är ett gångbart snookernamn, tre Stephen och en Steve i VM.

Annars är ju förnamnet Graeme en favorit vad gäller spännande snookernamn - och jodå han är från Skottland.

/G

Snöoväder

Morgon torsdag 22 april, och snön faller ymnigt i blåsten. Bil och fält är återigen vita. Är detta vad som kallas aprilväder?

/A

onsdag 21 april 2010

Biljardbord på Blocket

G. hittade ett ihopfällbart biljardbord på Blocket i morse, och undrade om jag ville ha en tidig födelsedagspresent. För 600 kronor? Självklart!

Jag åkte och hämtade det efter jobbet - det rymdes precis i Rolf med fällda baksäten. Väl hemma satte vi upp det i salen, och lilla S. fattade raskt galoppen. Han greppade en kö och spankulerade runt bordet och skulle peta ner bollar i hålen, precis som de gör på tv.

Givetvis har vi redan - eller alldeles strax i alla fall - beställt ett set med snokerbollar (i den mindre standardstorleken) och en Ronnie O'Sullivan-kö. Nå, vi får se hur det går med att överföra snookerkunskaperna framför tv:n till verkligheten...

/A

Snooker-VM

Snooker VM har börjat och första omgången är snart avklarad. I år storsatsar dessutom Eurosport så vissa dagar kan man se det ena bordet på Eurosport och det andra bordet på Eurosport 2.

Kollade dessutom turneringsträdet och upptäckte en rolig sak. Man skall heta Mark om man skall spela snooker. Bland de 32 spelare som startade VM så heter 5 Mark. Och dessutom en Marcus och en Marco...

Tre Mark har gått vidare men inte Marcus eller Marco. Roligast är dock att gamle Steve Davis är vidare, även om han möter regerande världsmästaren i nästa omgång.

/G

tisdag 20 april 2010

Salens gamla ytterdörrar

I helgen noterade jag vad som såg ut som vanliga skogsmyror som kröp omkring vid sydgaveln på huset, där vi rensat bort ett antal snår av sibirisk ärtbuske. Närmsta skog ligger dock hundra meter bort, och jag blev lite orolig att det rörde sig om träätande hästmyror.

Vid gaveln låg de gamla ytterdörrarna till salen lutade, med karmar och allt. Hur länge de legat där vet vi inte, men det kan vara uppemot tio år. Husets förre ägare F. bytte ytterdörrar någon gång innan han slutade bo här permanent för sex år sedan.

Jag flyttade bort dörrarna, som myrorna kröp omkring på, och granskade dem samtidigt mer noggrannt.

De är täckta av en masonitskiva med påspikade fejkspeglar på båda sidorna, och jag har tidigare inte tillskrivit dem något högre värde. Insidan var dock rätt fint träådringsmålad, och dörrtypen som sådan är mer i min smak än de nuvarande som F. satte dit:

Dörrhandtag, hakar, lås och till och med nyckeln satt alltjämt kvar i de gamla dörrarna.

När jag tittade närmare bakom masoniten upptäckte jag dessutom att den verkar vara spikad över en äldre, äkta spegeldörr, som skymtar fram bakom.

Hur pass förstörda orginaldörrarna egentligen är hann jag inte kolla, men att de är rätt skadade är inte svårt att gissa. Dessutom försvann myrorna från husknuten när dörrarna gjorde det, och jag misstänker att de faktiskt kan bo i dem. Det återstår att se, liksom om de går att rädda på något sätt.

/A

måndag 19 april 2010

Fönsterglasbyte i stora salen

Vi tror att det var på 50-talet de satte in de frostade glasen i salsfönstren, för att hindra församlingen att betrakta den vackra utsikten. Fönstren på stora salens högra sida var sönderslagna vid köpet och där satte vi in nya glas redan då.

Vänstra sidan - den med mer utsikt över största delen av tomten dessutom - har haft sina ogenomskinliga glas kvar. Nu har vi dock gjort slag i saken och återigen anlitat Uppsala Fönsterhantverk för att byta glasen.

Båda sidornas fönster har dessutom ett halvmånformat överfönster, även det frostat. Dessa fyra, plus de två dubbelfönstren till vänster, skulle alltså bytas. Förra gången kom Johan från UFH hit och hämtade fönstren,

Nu tänkte vi spara lite pengar på att sköta nerplockande och frakt själva.

En kofot gjorde det lätt att få av dem från gångjärnen (överfönstren var lite knepigare dock), och med uppsättande av byggplast över de tomma fönsteröppningarna tog jobbet en timme på tisdagskvällen.

Rolf svalde lätt de åtta fönstren, även om jag förstås fick fälla baksätet, och på onsdagsmorgonen åkte jag ner och lämnade dem hos Uppsala Fönsterhantverk i Danmarksby strax söder om Uppsala. Jag passade samtidigt på att få en liten guidad tur i deras lokaler - också belägna i ett gammalt missionshus!

Den som försöker hitta dit med hjälpa av Hitta eller Google Maps bör dock förvarnas över att placeringen på kartan inte stämmer alls.

Bilden nedan visar den för oss helt nya vyn nedåt tomten mot Tiby by. Trappan till huvudingången syns till vänster.

Bilden nedan illustrerar så väl hur fönstren är ett hus ögon, och hur konstigt det ser ut utan dem.

Trots det kan vi inte låta bli att förvånas över de som sätter in "fel" sorts glas när de byter fönster, tex ett modern helt plant floatglas i ett hus äldre än 1960-talet. Att få en helt plan reflex av himlen ser nästan lika fel ut som att inte ha något glas alls, tycker vi.

Tyvärr kostar det oss också. De sk restoverglas vi beställde nu kostar åtminstone fem gånger mer än det moderna glaset. Samtidigt har de en underbar levande ojämn yta, som bryter ljuset på rätt sätt sett från utsidan, och gör utsikten inifrån rätt spännande.

Redan till torsdag morgon var fönstren färdiga, och Johan och en kille till kom och monterade dem. Det hade varit dumdristigt att försöka spara pengar på, och det behövdes två man för att säkert få upp överfönstren även om de hade en del smarta trick för sig. Nu ser vi alltså ut i nästan hela vår trädgård, och salen har blivit en bit ljusare!
Återstår de inbyggda sydfönstren på husets kortsida, men det är en senare historia.

/A

P.S. Bortgrävda jordmyrstackar: Två till (varav en med myror), summa 11.

*Uppdaterad 20 april* För den intresserade har vi nu fått fakturan. 10 timmars jobb inkl lämning och uppsättning á 420 kr/tim, och 5,9 kvm restoverglas för 1560 kr/kvm, plus två kilo linoljekitt, blev totalt drygt 16.000 kronor. Inte så farligt för 11 bytta rutor! (Med detta är summan av räkningar vi ska betala i slutet av april uppe i nästan 50.000 kronor, men då ingår både elräkningen för jan-feb och nya mopeden, så det ser svettigare ut än det är med engångsposterna borttagna. Men jag anar hur deltagarna i Lyxfällan kan känna sig - varje månad!).

torsdag 15 april 2010

Myrstacksräkningen

Sitter på tåget på väg till jobbet. Det blev en timme sent idag, eftersom Uppsala Fönsterhantverk åkte förbi på morgonen och satte upp salsfönstren vi bytt glas i. Mer om det + bilder ikväll.

Jag måste försöka hålla koll på antalet bortgrävda myrstackar: Två igår, tre i förrgår och fyra sedan tidigare blir nio. Min första gissning var 40 totalt, vi får se hur väl den stämmer. Bara två av jordhögarna har haft myror i dem hittills.

/A

tisdag 13 april 2010

Källarvårfloden är slut!

Kunde idag konstatera att vattnet som täckt källargolvet någon centimeter nu runnit ut genom avloppet - som lyckligtvis fungerat hela tiden - och att något nytt inte tillkommit. Den senaste veckan har det porlat en stadig rännil genom det genomhackade hålet i mellanväggen. Att översvämningen verkar ha varit standard upptäckte vi när vi både fann en skrapa med skaft stående i ena rummet, och en järnkrok (för att rensa hålet) hängande i andra rummet, precis ovanför...

Omdränering av källaren står rätt högt på jobb att leja ut i år, men källaren verkar inte vara särskilt fuktskadad av att det rinner en bäck genom den varje år. Omdräneringen är mer ett jobb att göra innan vi drar in bergvärme eller vad det nu blir, annars blir det ännu fler rör och ledningar att se upp för i framtiden.

En riktigt varm och skön dag idag för övrigt, och knopparna på träd och buskar börjar visa sig. I helgen är nog sista chansen att försöka ta om den gamla panoramabilden över Tiby som bloggens titelbild visar en del av, innan växtligheten börjar skymma. Den har ju växt upp en del på de dryga hundra år som gått.

Lilla S. trivs på dagis och är svår att få hem, och åka moped är fortfarande jätteroligt. Själv väntar jag på att få tillbaka Ciao-moppen från servicen, och hitta hjälmen förstås, så att jag också kan börja skjutsa mopedledes.

/A

Grindar

Vi har har tänkt att göra en rockad angående bilparkeringen vid huset, att flytta bilen så den står längst ned vid vallstigen på andra sidan huset, och inte vid köksingången. Om bilen flyttas så har vi (eller kan vi göra) en ganska fin trädgårdsliknande plats utanför dörren. Visserligen måste vi ta bort den stora skräphögen som den gamle ägaren lämnade, men att få bort bilen är också en början, och det går väldigt snabbt att göra.

Området utanför köksingången kommer bli ganska stort då och det gigantiska grindhålet kommer gapa tomt och locka lilla S att springa ut. Det finns två stora grindstolpar i sten på varsin sida av hålet så det är bara att hänga på en grind. Eller det hade varit det om inte grindhålet hade varit just gigantiskt.

Förutom att grindar är ganska (väldigt) dyra att köpa så skall vi lyckas hitta grindar som täcker 4.5 m. De grindar vi sett till salu på blocket ligger kanske som max på 170 cm per del.

En tv-reklam uppmärksammade dock mig på att man kan köpa staketsegment utan att bli helt ruinerad, jag vet inte hur mycket ett sådant segment väger i jämförelse med en "vanlig" trägrind men det kan vara värt att åka ut till olika byggvaruhus och lyfta lite.

I mitt letande efter grindar hittade jag en annons på Blocket där de sålde ett par järngrindar från en villa. Inlagda i mönstret i grinden fanns ett par initialer som enligt säljaren var de av den ursprungliga ägaren till huset. Jag kan inte förstå hur man kan sälja en sådan sak som så tydligt tillhör huset. Om man nu inte vill ha grinden så får man väl ställa den i ett förråd, nästa ägare kanske är intresserad av husets historia och de tidigare ägarna? Att skilja grinden från huset känns onödigt, eller så är jag bara en husromantiker...

/G

Spatt på äventyr

Igår när Lilla S och jag kom hemputtrande på moppen så väntade katterna ivrigt på oss. Vi vill inte gärna att de skall vara ute medan vi jobbar, så på vardagarna så blir klockan framåt halv fem innan de kommer ut. Men solen sken så fint så de hade några trevliga och spännande timmar framför sig.

Medan jag och Lilla S kollade läget i sandlådan och räfsade bort lite gammalt gräs från ölandstokarna så var Spatt ute på jakt. Och han lyckades. Han kom framtill oss med en mus/sork-likande sak i munnen. Han var ganska stolt och ville visa men vi fick inte komma för nära och titta. Några kort hann jag iaf ta med mobilkameran innan han kastade upp den döda musen i luften och lekte vidare med den.

När Lilla S och jag förflyttat oss till gungan några minuter senare så hörde vi kattmorr och fräs. Jag gick och kollade och vid äppelträdet hade Spatt träffat på grannkatten. Det var Spatt som lät en hel massa och den andra katten stod mest uppburrad och såg förvånad ut. Jag tror inte ens att de hade slagits utan det var bara markeringar och ljud. Men det är skönt att katterna säger till de andra katterna som kommer in på tomten, vår tomt har nog varit lite allmän vandringsplats för diverse katter i området men Spinn och Spatt skall väl ha ett litet revir i alla fall.

Spatt verkade inte allt för skakad av händelsen utan ville gärna vara ute några timmar till.

/G

måndag 12 april 2010

Invigning av nya stationen i Uppsala

Nostalgiker som jag är kunde jag inte låta bli att ta med kameran när jag gick till tåget i fredags och idag. Idag måndag (eller rättare sagt även igår) öppnades nämligen nya stationshuset och passagen under spåren, och det gamla stängdes. Här är ett antal hastiga bilder från sista och första dagen.

Fredag morgon, och det mäts och fixas för fullt.

Så här har det sett ut sedan... ja, säkerligen över hundra år. Tågen, och resenärerna, delar på utrymmet, till allas frustration.

Fotot är taget norrut vid spår 1 södra, där Stockholmstågen för det mesta gått. Spår 1 norra är ett relativt nybyggt påfund, som mest används av lokaltågen mot Sala.

Några av de sista resenärerna som fastnar vid bommarna. Upptåget på väg norrut.

Väntsalen i gamla stationen. Trång, kall och med alla som ska till tågen springandes rakt igenom.

Här i Pocketshop, belägen mot spår 1, har vi fördrivit många stunder i väntan på försenade tåg.

De stora fönstren mot spårområdet gjorde att man kunde se när tåget eller den man väntade på kom.

Måndag morgon vid 8, och jättetrappan ner mot passagen har öppnat. Fortfarande fogar två hantverkare det sista.

Passagen har många oroat sig för ska bli en mörk, otrygg tunnel, men den är rätt bred. Här med uppgången och ljushallen vid spår 3-4, som lyser upp.

Passagen mot stan, med nya stationshuset precis in till höger.

Nedervåningen av nya stationshuset, som är öppet i mitten. Ljust, stort och trevligt, och med rena galleriakänslan.

Här är huvudingången på planet ovanför. I bilden syns statyn Näcken, som står mitt utanför det gamla stationshuset (som inte syns till höger utanför bild).

I resebutiken bjöds det på lite frukost. Jag hann precis ta en fralla och skriva upp mig på listan för SJ Priokortsinnehavare, som skulle få en present. Vi kunde hämta den från den 19, fick jag veta.

Stockholmståget gick från spår 3, så det var bara att springa ner och upp igen.

/A