Saker som gör det mer hemtrevligt

Det är lustigt vad det är för saker som gör att det känns mer hemtrevligt. Gardiner i fönster är nog till exempel en självklar punkt. Fönstret i halltrappan har varit bart ända sen vi flyttade in. Förra helgen gjorde vi dock slag i saken och vips blev det mycket trevligare, både in- och utifrån. Men vad är det för gardiner? Jo, en ituklippt fleecefilt fastspikad med nubb - snabbt och enkelt och praktiskt på vintern (om än kanske inte världens vackraste) ;)

Idag fick vi också äntligen igång vårt ADSL-bredband från Tele2. Lilla S. och jag passade på att hämta paketet på utlämningsstället i stan, när vi ändå var iväg och besiktigade bilen. Jodå, Rolf klarade sig med en enda anmärkning - att han gått väldigt lite för att vara en 00:a! Inga prickar i protokollet alltså.

Att få igång bredbandsuppkopplingen tog sedan en halvtimme på kvällen. Modemet sitter i första jacket som råkar vara i stora salen, så det är trådlöst nätverk som gäller till datorerna. Vår stationära dator behöver alltså kompletteras med ett trådlöst nätverkskort - men det kostar inte mycket.

Den bärbara som jag skriver på har förstås sånt inbyggt - och oj vilken skillnad det är att surfa! Efter ett halvår med 3G-uppkoppling som enda alternativ känns 2 Mbit/s blixtsnabbt. Att kunna titta på strömmande video... fantastiskt. Och av någon anledning så känns surfandet också mycket mer hemtrevligt och inte så temporärt längre, ungefär som att vi äntligen flyttat in på riktigt och ska bli kvar här länge.

Husets förre ägare F. ska ha ett stort tack för att han lyckades återaktivera sitt vilande abonnemang hos Telia i en telestation som var full (en granne med nybyggt hus fick tex ingen telefon) och skriva över det på oss. Tur också att det fanns ADSL-utrymme i stationen.

/A

Decembermygg?

Vi har sett flera senkomna mygg under hösten - både här i huset och på G:s jobb. Idag surrade dock ännu en mygga runt i tv-rummet. Mygg i december måste vara rekord!

Jag tror Spinn-katt fångade myggan senare på kvällen. Någon som inte är fångad är dock musen i rökgången - den är fortfarande kvar. Imorgon är det dags för ännu en eldningsomgång i täljstenskaminen, och jag är fruktar för dess överlevnad. Den enda flyktvägen från röken lär vara ut genom sotningsluckan, som måste vara stängd för dragets skull. Och även om vi lämnar en liten springa så väntar katterna på andra sidan...

/A

Ägghatt

Ur alla julsaker vi börjat plocka fram föll ett påskägg modell större. Jättekul, tyckte lilla S, och begav sig till badrumsspegeln för att posera i sin nya huvudbonad.
Modelejon, vem, jag? Jag följer inte trender, jag sätter dem!

Håll i hatten - ägget är löst!

Kära festdeltagare! Jag står här, full som ett ägg...

/A

Liten mus i vårt hus

Det bor en liten mager mus under vår öppna spis - och jag har sett honom.

När Lilla S hade somnat efter lunchen idag så hörde jag hur det krafsade svagt med ett lite klingande ljud. Jag kunde lokalisera det till den öppna spisen i matrummet. Vår öppna spis är igensatt och rökkanalerna är ihopkopplade med den stora täljstenskaminen i salen. Det finns dessutom en liten röklucka i metall som man kan plocka bort i den öppna spisen, om det är dåligt drag i kaminen kan man elda lite papper där för att få igång det hela.

Det var bakom den lilla rökluckan som det skramlade och när ljudet hade försvunnit och återkommit ett par gånger så tog jag mig mod till mig att lyfta på luckan när ljudet hördes. Och där satt en liten tanig grå mus. Han försvann inåt igen när han såg mig.

Enligt A, som var här när sotaren var här och dessutom gått rundtur i huset med den gamla ägaren, så finns det ett stort friskluftsintag i grunden och under huset som är till för den stora kaminen. Med tanke på rökgångarna och liknande så är det säkert den vägen som musen tagit sig in.

En halvtimme efter det jag kollat kom Spinn ned och var väldigt intresserad av öppna spisen. Jag tror att det är katternas närvaro som gjort att mössen inte vågat sig fram så att vi kan se dem. Så får se hur länge blotta närvaron av katterna gör att mössen inte syns eller ens går in, med tanke på hur mycket matrester som Lilla S dräller överallt så borde vårt matrum och kök vara ett himmelrike - men vi har inte sett ett spår av dem. Inte ens i alla mysiga och inbjudande sågspån på vinden. Det var en gubbe från försäkringsbolaget här för en månad sedan och klättrade på vinden nämligen, han skulle kolla efter husbock (som vi inte hade). Det var en kostnadsfri tjänst som försäkringsbolaget erbjöd oss, eller rättare sagt informerade oss att de skulle utföra.

Våra kissar kan jaga och fånga möss, det har de visat när vi varit uppe hos mina föräldrar, det enda problemet att våra lägenhetskissar inte har förstått hur själva dödadet går till. Men det kan de nog lära sig. Annars så berättade husbocksförsäkringsgubben att skadedjursbekämpning ingår i vår hemförsäkring.

Fast innan vi släpar hit någon skadedjursbekämpning så skall det nog till att vi besväras av lite fler möss än den där grå lilla taniga saken som jag såg.

/G

Tror ni inte att det skramlade i luckan igen vid 21-tiden ikväll. Jag öppnade och försökte bränna av en fotoblixt i musens ansikte, men hann bara se en skymt innan han var borta. Men jag har sett honom också!

/A

P.S. Ett litet bildbevis från G:s föräldrar julen 2007 på katternas jaktförmåga - och oförmåga att göra slut på bytet. Observera titeln på boken i bokhyllan!

Lyckosam lördag

Vissa dagar har man bara flyt. I lördags bestämde vi oss för en tur utåt Boländerna, för att shoppa diverse saker inför jul och annat nödvändigt på ÖB, Lelles MC, IKEA och Rusta. På vägen passade vi på att svänga in på vår favoritaffär, Röda Korset. Halva möblemanget i vårt sovrum består av begagnatfynd från Röda Korsets secondhandbutik och kommunens Återbruket.

Denna dag hade vi dock inga särskilda förväntningar, men där stod den - kistan som ska stå nedanför serveringsluckorna in till salen i matsalen. De är runt 1,80 meter långa och sitter inte alltför högt upp på väggen, och vår första tanke var en avlång skänk. Dock verkar det bara finnas 50-talsmöbler i det formatet, och vi tycker egentligen varken om stilen eller prislappen på sådana.

Som kompromiss tänkte vi istället en kista, av den mer avlånga typen. Jag hade sett en antik så kallad cassone på Uppsala Auktion tidigare, som dock gick för många tusenlappar. Den fåkunnige (som jag) kan googla ordet och får då fram att det är en italiensk rikt utsmyckad skrytkista från renässansen, ofta använd som brudkista. Formen är mer långsmal än vanliga hederliga svenska kistor, och skulle passa perfekt också som sittbänk. Men 16-/1700-talsmöbler kostar förstås en slant. (Det svenska ordet "kassun" är för övrigt härlett från "cassone").

Vi har spanat på Blocket och i auktionskataloger utan att hitta något vettigt alternativ, och hade gett upp hoppet om att hitta någon innan jul. Men, Röda Korset räddade oss igen - och för ynka 75 kronor. "Kistan" visade sig dock inte vara en kista, utan en förklädd skänk med en lucka som öppnas framåt, vilket först gjorde oss något förvirrade - det är svårt att öppna ett kistlock som inte finns... Men, ur förvaringssynpunkt så är hyllor förstås bättre om man tänka ha porslin och liknande i den. Och skänk var ju vad vi tänk oss från början, så vi slog till.
Även om det är en fanerad 1900-talsvariant så är förstås 75 kronor väl billigt. Och det finns en orsak - som dock inte stör oss lika mycket som det kanske stör andra:
Det är dumt att glömma strykjärnet på...

Ett av våra tidigare auktionsfynd, en länsstol i ek, fick nu också äntligen hamna på sin rätta plats bredvid:
Vi fortsatte för övrigt lördagens utflykt med att snubbla över det perfekta diskstället på IKEA (egentligen en ihopfällbar skåpsinredningsdetalj men perfekt till vår lilla diskbänksyta), och slippa 20 minuters köande på lunchen när IKEA precis öppnade sin andra serveringslinje när vi kom. Och givetvis var alla trafikljus gröna på hemvägen.

/A

Snooker

UK Championship är i full gång, så när tillfälle ges försöker vi kolla på snooker i adventsstjärnornas sken. Annars kan man alltid kolla på snookerbloggen 147, numer tillagd i vår blogglista.

/G

Eurosport har gjort om sitt bloggsystem så länken ser knasig ut men bloggen finns där iaf...

Långresa med Rolf

Förra helgen åkte vi på vår första långresa med Rolf - vår röda Volvo alltså. Färden gick till G:s föräldrar uppe i Hälsingland, 28 mil enkel resa. Bil- och körkortslösa som vi tidigare varit har det varit tåg som gällt, med bilskjuts sista biten från Hudiksvall.

Nu vågade vi oss dock iväg i bilen, A, G, lilla S och så katterna förstås. Det var helt klart lättare att lasta in allt i bilen en gång för allt istället för att krångla upp och ner på tåg, men vad skulle lilla S. säga om att vara fastspänd i en stol i tre timmar? Vi tog det säkra före det osäkra och åkte efter lunch, då S. ändå brukar sova en timme eller två.

Det gick faktiskt över förväntan - lilla S. gick att underhålla den timme i slutet av resan han var vaken, och för min egen del gick det bra att köra tre timmar i sträck. Mitt körkortsinnehav är ju lika gammalt som vårt husinnehav, och det längsta jag tidigare åkt var ned till Stockholm för att hämta våra köksskåp. Nya motorvägen och farthållare hjälpte förstås till att göra körningen behaglig.

Väl framme fick vi en lugn och avkopplande helg med en del spännande inslag för lilla S. - morfars stora mjukdjurstiger (ett auktionsfynd), mormorbror Ingvalds hemmasnickrade idrottshall, morfars- och mormors nya hund Seppo och ett auktionsbesök. Ett tips för hur man mutar en 1,5-åring att vara lugn på en auktion: köp en 20-kronorslåda med gamla mobiltelefoner och sladdar han får rota runt i ;)

Lilla S, Seppo och morfar på promenad uppför backen vid huset.

Att springa i backar är jätteskoj, tycker lilla S.

/A