Jag växte upp med sibirisk ärtbuske, det omgärdade tomten och växte som ogräs. Sen fick pappa ta motorsågen och klippa ned den då och då. Men jag har alltid tyckt om det ljusgröna bladverket som doftar lite sötaktigt i sommarregn (mkt svagt, på samma sätt som gröna ärtor har lite sötma i sig) . Busken har små ärtskidor med ärtor i, jag växte upp med förmaningar om att de var jättegiftiga - de är väl egentligen inte så giftiga att man dör av dem, men de är förstås lockande för små barn och jag lär nog föra vidare "mycket-giftiga-mantrat" till lilla S. Jag har alltid sagt att om jag en gång får ett hus och jag behöver en häck snabbt så skall jag sätta sibirisk ärtbuske, den växer ju så snabbt. Nu finns det redan massor med ärtbuske på tomten, den växer nämligen inte bara snabbt som ogräs utan sprider sig också. Så igår började vi röja bort ärtbuske och annan sly från tomten. Vi har ett plommonträd som har massa skott runtomkring sig också, så vi började röja runt det trädet också. Samt hittade flera små rosskott, en del fanns i något rabattliknande men andra fanns i gräsmattan. I gräsmattan finns det också en hel del akleja och lite prästkragar. Med gräsmatta menar jag då övervuxen yta som det finns gräs på, förutom skott av ärtbuske, brännässla och annat.
Förutom att börja lite med att rensa i själva trädgården så röjde jag bort lite träd/buskar som växte längs ena gaveln, nästan in under grunden, se den fina före- och efterbilden. Det kändes riktigt bra att vara i huset och verkligen få något gjort, inte bara gå runt och titta. Vi passade dessutom på att ta ordentliga mått på de trasiga fönstren, A skall prata med glasfirman imorgon igen.
/G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar