Pandan

För ungefär en månad sedan fick lilla S en bok som gick ut på att två små barn gick runt och kände olika lukter. Boken var via en bokklubb och vi hade naturligtvis glömt bort att avbeställa den. En bok om lukter lät nämligen inte så rolig tyckte vi. Men hur som helst så kom boken och på två ställen i boken förekom en tecknad panda.

Och den pandan föll lilla S verkligen för. Panda lärde han sig säga jättesnabbt och kunde förtjust bläddra sig fram till sidorna där pandan höll till. Sen dess har jag tänkt att det ju inte kan vara så svårt att sy en panda, lite svart och vitt och så ser de ju ganska knasiga ut.

Nu dagarna före nyår så skissade jag lite på hur man skulle kunna sy och igår på nyårsafton så satte jag mig och sydde samman en panda. Det blev en panda med raglansärmar kan man säga, efter att ha konsulterat google bildsök så kom jag fram till att den svarta teckningen är som en liten bolero, så raglan funkade alldeles utmärkt.

Jag hittade lite gammalt vitt trikåtyg och gråsvart ylletyg från den mantel jag sydde till A när vi träffades. Pandan blev bra, om än lite stor (det mesta av den stoppning jag hade hemma gick åt) och med lite väl spetsiga öron kanske. För att den inte skulle se alltför fyrkantig ut så fick den en liten halsduk sydd av en bit sjuttiotalsfrotté.

Och den är tillräckligt pandalik för att lilla S skall kalla den panda.

/G