Takrensning

Igår tröttnade jag på att se växtligheten i hängrännorna och tog mig upp på taket för att rensa och kolla efter sneda takpannor. Vissa rännor hade förvandlats till balkonglådor, med svart fin jord och gröna plantor. Nå, det växte åtminstone inga träd i dem...
Att det läckt in lite i salen visade sig också ha sina orsaker. Totalt saknades fem takpannor i vinkeln mellan gamla huset och 50-talsutbyggnaden. De låg dock kvar på taket, om än i plåtrännorna.

Under takpannorna verkar orginalplåttaket ligga kvar som underlag, så rakt in regnade det inte. Men här och där är undertaket i ganska dåligt skick - och läkten för pannorna är spikat rakt igenom det. Spikarna sticker lite oroväckande ut genom taket uppe på vinden, såg jag när vi gjorde överlåtelsebesiktningen.

Skorstenen i 50-talsdelen har en del rökkanaler...

/A

Kvarlämnat av tidigare ägare #3

I uthuset hittade vi dessa två margarinlådor. Efter lite tvätt har de fått nya funktioner - som blöjlåda i hallen...

...eller som leksakslåda i sovrummet.
Texten på lådorna lyder för övrigt: "AGRA Vera MARGARIN". "30 Kg. 1/2 Kg. Styck", och "SVEA Vera MARGARIN", MARGARIN-AKTIEBOLAGET SVEA".

/A

Skördetid igen

Det finns mogna plommon högt uppe i trädet...

... och björksopp lite varstans på tomten.

Lite missionshushistoria - dagens bokfynd

Min mor hade hittat en bok om missionshusen och väckelsen i Västerbotten (Sune Jonsson -Husen vid Himlastigen, 1998), som hon överlämnade när vi åt lunch idag. Där uppe verkar de ha varit lite senare - de flesta husen byggdes 1911-1940, med bara ett fåtal innan 1900. Så här skriver han om historien:

"De tidigaste bönhusen byggdes framför allt för att man där skulle samlas till bön och lyssna till predikan. Ofta var takhöjden imponerande, ibland mellan fem och sex meter. Rummets volym gav säkert god resonans åt psalmsången och ett sådant djup åt det evangelium som förmedlades, att man förnamn Guds närhet. I bönsalens fond fanns ofta ett upphöjt podium i vars centrum en hög predikstol var placerad. Inte sällan var fondväggen försedd med fönster. Någon annan utsmyckning än de målade och manande bibelord som prydde väggarna, främst fondväggen som församlingen ständigt hade för ögonen, var inte vanlig: 'Vaken och bedjen' ... 'Herren är nära' ... ' Se Guds lamm som borttager världens synd!' Ofta var de utförda i frakturstil med dess kantiga bokstäver och snirklade versaler, som menigheten kände igen från husandakternas postillor och predikosamlingar. De sammanhängande bänkarna var placerade i salens mitt med sidogångar efter långväggarna.

Bönhusen har under årtiondena kontinuerligt förändrats mot enkla och funktionella lokaler. Förändringarna har dels gjorts av praktiska skäl, dels för att man velat skapa en mer traditionell kyrklig interiör.

Gavelfönstren i fondväggen gav ett vackert och läsvänligt ljusflöde i bönlokalen men de var omvittnat störande. Predikanten stod ofta i ett så starkt motljus att församlingen endast uppfattade honom som en mörk kontur. Därför sattes de igen och finns nu kvar endast i ett fåtal bönhus. Predikstolarna blev lägre och flyttades på 1930- och 40-talen åt ena sidan, vanligtvis till vänster, och på motsatt sida placerades orgeln. Man ordnade också med mittgång, eftersom det var opraktiskt med sammanhängande bänkrader."

Och vidare:

"Under 1960- och 70-talen kom tyvärr masoniten in som byggmaterial i bönhusen. De gamla levande träväggarna av spontat virke revs bort och ersattes av dessa pressade träfiberplattor, som målades med ljusa och blanka färger. De nya, välspacklade och foglösa masonitvägarna gjorde interiören hygieniskt livlös och berövade den dess gamla tyngd och allvar. Masonit-eran skapade också en ny typ av predikstol: den halvcirkelrunda, som tillverkades av böjda och fuktade masonitskivor.

I bönhus där det var högt i tak var det inte bara svårt att hålla värmen, Bränslekostnaderna blev också mycket höga. Därför sänktes taken på 1940-talet, vilket inte bara var en sparåtgärd utan bönsalen blev därigenom också intimare. I samband med att taket sänktes försvann även den läktare som en gång fanns i ett flertal bönhus.

Med början på 1930-talet kom också altaret in i bönhusen, ett enkelt bord med antependium och en bönpall klädd med mörkrött sammet. Ovanför altaret som pryds av två ljusstakar, kanske en gipsreplik av Thorvaldsens Kristus och en uppslagen bibel, placerades, beroende på föreningens ekonomi, ett enkelt träkors, ett krucifix eller en altartavla, vars vanligaste motiv är Jesu Getsemanekamp eller hans överstprästliga förbön (Joh 17:24) i en fotoreproduktion eller målad kopia av Bertha Valerius kända tavla i Edelweissförbundets kapell i Stockholm. Altartavlorna kan också illustrera episoder ur Jesu liv, tex något av de många tillfällen han botade blinda, då han undervisade den samaritiska kvinnan vid brunnen i Sykar, ellr Golgatavandringen. Altartavlornas kvalité är mycket skiftande, men ibland anlitades konstnärer i bygden för uppdragen..."

Mycket av det Sune Jonsson - för övrigt en känd fotograf - skriver om missionshusen i Västerbotten går igen här nere. Exempelvis är våra fönster på fondväggen inbyggda, och altartavlan målad 1927 av en Sven Linnborg (Linnberg?). Taket är inte sänkt, men väl täckt av takplattor. Bakom döljer sig dock förhoppningsvis det spontade orginaltaket man skymtar i smattarna. Det har nog aldrig varit någon läktare på motsatta väggen i Börjefrid, även om den ser väldigt stor och tom ut. Vi funderar dock på att bygga en, och förvandla den väggen till en stor bokhyllevägg.

Salen vid tillträdet 16 juni.

Inne i högra smatten, med fönstret och delar av äldre målning synlig.

Det gamla innertaket, fotat rakt upp i vänstra smatten. Förhoppningsvis är det även kvar under takskivorna i salen.

/A

Katterna ute och huset från åkern

Lilla S mormor är på besök i några dagar, och vi tog en tur i trädgården efter middagen. Katterna lyckades äntligen tigga sig till att få gå ut - först Spinn, och sedan Spatt som kom nerspringande när han hörde skramlet av kopplet.

Det var förstås spännande att få gå ut, och mycket att nosa på och utforska. Inte minst ställen där andra katter markerat...

Idag har skördetröskan kommit till "vår" åker, och jag passade på att springa över till närmsta högen och ta några bilder på huset från en ny vinkel. Sydväst, borde bilderna vara tagna från.

I bildens högra del kan man precis skymta kyrkans tak över träden. Observera "meteorit"-hålet i uthusets tak - vi kanske borde göra något åt det innan vintern.

Huset rakt från sydväst-sidan. Bakom buskaget med sibirisk ärtbuske kan man ana ett av sydfönstrens valvbågar. Buskarna ska bort, och fönstren befrias från sin instängda tillvaro i smattarna på vardera sidan av podiet - någongång i framtiden. Det runda fönstret på vinden, nu täckt med en plåtskiva, lär finnas kvar där uppe.

/A

Mer fixat i köket

Helgen blev ganska produktiv. På lördagsförmiddagen packade vi upp de flesta av de kvarvarande kökskartongerna, och på eftermiddagen åkte vi till IKEA och köpte hyllplan till grytskåpet (vi orkade inte till slut såga till egna), tvättsäck, potta till S. och ett grytlockställ (som dock inte passade). Vi hann precis in på Bauhaus innan de stängde och fantastiskt nog hade de exakt de handtag till lådor och skåp vi var ute efter. Modell förkromad med genomskinlig plastbricka bakom - som de som satt på 30-talshurtsen och på överskåpen. De nya är i stort sett identiska.

Det är fantastiskt vad lite handtag kan göra, men köket såg med ens mycket mer färdigt ut. På söndagen sågade vi till bänkskiva och sidovägg till diskmaskinen, som stått på trekvart utan skydd i slutet av diskbänksraden. Med hjälp av vinkeljärn sitter utbyggnaden och diskmaskinen äntligen ordentligt fast - och vi har fått en bit köksbank till.

De andra bänkskivorna sågade vi till med cirkelsågen, men de blev inte riktigt bra. Dels klarade ju klingan inte 38 mm tjocklek, utan sista delen fick ändå sågas för hand, och dels så fnasade klingen sönder laminatet vid snittet. Efter att jag sågat sidoväggen med den japanska sågen vi fått låna av min mor så insåg jag att det snittet blev mycket bättre. Bara man har en linje att följa så visade det sig inte vara så svårt att få både ett rakt och fint snitt. Jag vågade mig på bänkskivan, och det blev riktigt bra. Kan rekommenderas istället för cirkelsåg alltså! Se bilden för hur sågen ser ut.

Vi sågade också till en bit planka att sätta under överskåpet och skruvade fast krokar i den för diskborste med mera, och hann också börja på hyllplanen som ska sitta mellan skåpen. Återanvända lådfronter från en trasig Ikeabyrå i antikgrått passade perfekt. Äntligen börjar vi få nog med avställningsytor...

/A

Slåttern - eller hur vi fick en trädgård

Här är äntligen det efterfrågade trädgårdsinlägget - tillägnat G:s heroiska far M.

Vem är det som smyger omkring i trädgårn, undrar Spinn.

Vänta lite, vad har ätit upp allt gräs i en bred gång?

Aha, det är M. med den bensindrivna grästrimmern...

Slutresultatet - med nästan 2/3 av gräset slaget:
Observera att de flesta kullar på tomten inte är gräshögar, utan myrstackar! Vissa övergivna, men mestadels bebodda. Det sista fotot är taget en vecka efter, och vi har ännu inte hunnit räfsa upp allt gräs - eller försöka ge oss på den tredjedel som återstår med de verktyg vi har själva (läs: lien).

/A

Hästar!

Det är roligt att bo på landet, tycker lilla S.

Hmm, vad är det som skymtar där borta...

Två hästar!

Gå ditåt, pålle!

När vi ändå var en bit bort på grusvägen passade jag på att fota huset och hela tomten från avstånd. Långsmalt och utan grannar, som synes! Klicka på bilden för att se den större.

Om bilden ovan är fotad i höjd med vänstra hörnet på tomten så är bilden nedan tagen från det högra, i T-korsningen med "vår" enskilda väg rakt fram och till vänster den ännu mer enskilda som går förbi hästhagen och några kilometer bort som bakväg till en bondgård. Lilla S. är ute på sommarpromenad.
/A

IKEA-katalogen har kommit!

Intressant kök, tycker lilla S...

Ännu en pusselbit i köket

Vi bestämde oss för att skippa idén med en extra, låg 50-frys bredvid kyl/frysen. Istället köpte vi ett 50 cm-skåp från IKEA i helgen. Lilla S. och jag har ägnat några lekstunder igår och idag med att skruva ihop det och försöka få det på plats.

Det senare visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi mätte väggen innan vi började med köket och kom då fram till att 30-talslådhurtsen, spisen, den moderna lådhurtsen som stod i köket och kylfrysen skulle få plats, med 50 cm marginal. När det nu var upp till bevis handlade det bokstavligt talat om millimetrar - när jag sköt in hurtsen fastnade den på kanten på en klisterlapp som satt på kylskåpets sida!

Nå, det gick till slut, och luckan går också precis att öppna samtidigt som lådorna till vänster och frysdörren till höger också går upp - nätt och jämt. Ett efterlängtat grytskåp sålunda - även om vi var för snåla för att betala 90 kronor för två hyllplan och tänker såga till dem själva av alla spillbitar vi har.

/A

Regn

Det har regnat idag, verkligen öst ner i några timmar... och det tyckte inte mopeden Klara om. Den ville verkligen inte starta när jag skulle åka hem från jobbet. Jag sprang och gick om vartannat (och svor typ hela tiden) men mopeden ville inte gå igång. Som tur var var det uppehåll just då - annars hade väl allt varit så miserabelt det kunde bli. Efter några hundra meter ringde jag första samtalet till A - mest för att beklaga mig. Efter tio minuter och några fler verkningslösa rusher ringde jag igen, då var jag nära att ge upp. Tredje gången, då hade jag kommit ända till kyrkogården, så gav jag upp och sade att jag skulle gå hem (dragandes på mopeden). Men då hade lilla S blivit väckt och de var på väg ut till bilen för att åka och möta mig. Vi bestämde träff på parkeringen på Ekonomikum. Jag var dyngsur av både regn och svett och frustration. Efter att ha sprungit runt med mopeden typ fem varv på parkering så fick äntligen A igång den. Då kändes det lika bra att jag skulle åka med mopeden hem och A och lilla S skulle ta bilen. För mig gick det bra, men när jag skulle svänga in på landsvägen hem så stod A och S och väntade. Lilla S hade börjat gråta hysteriskt när jag inte följt med i bilen utan åkt iväg på moppen. Han hade tittat efter alla cyklister de passerade. Så vi parkerade mopeden och satte oss alla i bilen igen, dessutom kom ett sådant där verkligt ösregn just då - så jag var ganska glad att jag inte satt på mopeden.

Väl hemma fällde A baksätet på bilen och åkte iväg och hämtade moppen. När vi så äntligen satt och åt (lite fördröjt eftersom jag satt på ugnen utan att komma på att det låg kvar lock och burkar däri efter gårdagskvällens sylt och saftkok - de mådde inte så bra i 250 grader) hördes lite droppande...

Och jodå, i ett av salens hörn där yttertaket på det ursprungliga huset möter taket från femtiotalsutbyggnaden så regnade det in lite. Det finns vattenränder på väggen så vi visste att det någongång hade skett just där, även om föregående ägaren förklarade att det nog var läckor uppkomna i snösmältningen. Men det kanske visar på hur kraftigt det regnar... Det borde dock inte vara så svårt att åtgärda, det står på listan - men snösmältningen är det ju ett tag till så vi hade inte gjort något åt det än. Som tur var är ju huset av tegel - så det är ju inga massiva vattenskador precis.

A har provkört moppen och den funkar, huset är varmt och torrt och det är friidrotts VM på TV - så nu är allt bra. Dessutom så är det terminstid och bussen har börjat gå härute igen :)

/G

Världens snabbaste man

Va! Är det verkligen sant...

Världsrekord - och jag såg det!!!

Skördetid

I helgen hade vi verkligen skördetid, och då bortser jag till och med ifrån att pappa gjorde en heroisk insats med grästrimmern och fick bort största delen av det höfthöga gräset som täckte vår så kallade gräsmatta. Den insatsen är värd ett eget blogginlägg (med bilder).

Men vi plockade av våra tre vinbärsbuskar, skörden blev inte så stor men de har stått i dunkel och har inte varit utrensade på flera år - så det är ju inte så konstigt. Dessutom hade fåglarna hunnit kalasa på bären också. Men vi fick i alla fall en rödvinbärskaka, lite röda vinbär i frysen och några flaskor svartvinbärssaft. Trots flytten hade jag koll på var silduken var, men har ju ingen ställning till den. Så det fick bli en klassiker istället - att binda fast en kökshandduk på en uppochnedvänd pall och ställa en kastrull för saften att rinna av i under. Det fungerar alldeles utmärkt trots att man andvänder en IKEA-pall i plast och gummisnoddar, inte någon rustik mjölkpall här precis. Men jag säkrade kökshandduken med några klädnypor i trä - så det kanske höjer "vi-bor-på-landet"-faktorn något iaf ;).

Vi hade dessutom besökt Ulva kvarn på söndagen, förutom bakluckeloppis och lunch så plockade vi ett kilo jordgubbar. Det var väl bara sex-sjuhundra gram kvar till saftkok så det blev inte mycket men det blev gott. Vi smakade saften nu ikväll och kom nog fram till att det är värt en till tur till Ulva i helgen, det tar ju ingen tid att plocka jordgubbarna och saftkoket är snabbt avklarat.

/G

Guld som glimmar - eller Kvarlämnat av tidigare ägare #2

G. föräldrar har varit på besök över helgen, och vi har fått en hel del gjort. Nu är min egen semester slut, och för första gången på ett halvår har jag satt mig på tåget ner till Stockholm. Känns ovant att sitta på kontoret igen! Med moppen Klara tar det 19-20 minuter in till stationen - jag tvivlar på att det går så mycket fortare med bil, särskilt i morgonrusningen. Fördelen med en 30-moppe och att kunna åka på cykelvägar.

I söndags gav jag mig i kast med boden - eller en del av den i alla fall - för att försöka få upp min gamla IKEA-lagerhylla och bli av med alla gamla plankor och skivor som belamrat hus och trädgård efter flytten. Jag är mycket road av att rota omkring bland gamla grejer och upptäcka guldkorn, och sade till säljaren att han gärna fick lämna gamla grejer som "hörde till" huset. Här är en lista på några av fynden:

Ena hörnet av boden före utrensningen.


En gul lampa, en gammal akvarieljusramp, en pakethållare och en ståltrådkorg...

En grävmaskin till lilla S. - fullt fungerande om än lite rostig...

"'Vi måste hushålla bättre med våra energiresurser', säger energisparkommittén. Ett enkelt och effektivt sätt att bidraga till detta är att täta runt karm i fönster och dörrar med Rockwool Drevningsremsa 550-00. Inte nog med att Du minskar värmeförlusterna, Du slipper också obehagligt drag och får en jämnare inomhustemperatur. Ju längre du kan behålla värmen i huset desto mer energi sparar Du."

Enligt vad jag kunnat hitta på nätet var Energisparkommittén verksam mellan 1977 och 1983.

Dubbel vilstol med ställbar träram och tygsäten - lite maläten men fullt användbar...

Två kornisher till fönstren - trasiga i tyget med till synes likadana som de fyra som nu sitter i salen. Bakom dem två innerdörrar, antagligen från övervåningen innan F. gjorde om och byggde badrum på 90-talet. Dörrarna är vitmålade, men under döljer sig samma ek-imitationsmålning som vissa dörrar på nedervåningen har. Se översta bilden!

/A

Spinn på äventyr

Vi har försökt hinna med lite uppackning och annat pyssel i veckan, trots att G. jobbar och jag är barnvakt och jobbar hemifrån därtill. Igår och idag försökte jag hinna med att fylla bokhyllorna vikta för våra faktaböcker och uppslagsverk.

Som synes blev det en ganska hög stapel av tomma banankartonger, och säg den katt som kan motstå en sådan...

Längs sidorna på salen precis där taket börjar löper en list, vari det enligt ryktet ska finnas lysrörsarmaturer för dold belysning av taket. Dessa är dock inte längre i funktion, och vad som egentligen döljer sig där uppe - 3,3 meter ovanför golvet, vet vi människor inte. Men Spinn, som tog sig en promenad fram och tillbaka längs ena sidan, vet numera.

Efter den utflykten tackade hon Jesus & co, balanserades på ett av de gamla elelementen som sitter kvar:

Och avslutade med att förevisa faktabokhyllorna, som trots sina två meter ser fånigt låga ut i sammanhanget:

/A

Slut på semester och lägenhetsägande

Semestern är slut och jobbandet har åter dragit igång. Min arbetsdag - den halva jag jobbar under min pappaledighet - tillbringades dock hemma i huset, medan G. puttrade iväg på mopeden. Vi ska alternera varannan vecka, och det kommer kännas konstigt att åter sätta sig på tåget ner till Stockholm, efter närmare ett halvårs ledighet/hemmajobbande.

Någon riktig semester blev det förstås aldrig. In i det sista var vi upptagna med att tömma lägenheten och förråden. I söndags plockade vi ned nätet från balkongen, som vi haft uppe för de rymningsbenägna katternas skull. Fortarande återstår ett lass från källaren, inklusive cyklarna. Lägenheten är vi dock av med, från och med idag. Efter lunch var det tillträdesdags hos Swedbank i Luthagen, och köparna fick nycklarna och jag och lilla S en stor hög med pengar. De lär dock inte vara svåra att spendera under de kommande åren som husägare. Förhoppningsvis bor vi inte i lägenhet igen förrän vi hamnar på ålderdomshem...

Så värst mycket har vi inte hunnit göra i huset sen senast. Istället har salens hörn belamrats av allt det senaste osorterade från lägenheten - saker som förstås borde gallrats redan innan flytten.

Jag har dock tillfredställt min nyfikenhet gällande en sak - takhöjden i salen. "Sex meter" har jag stolt deklarerat för alla vänner och bekanta, en siffra dock endast baserat på ögonmått. Häromkvällen gjorde jag dock slag i saken. Att få upp ett femmeters måttband rakt upp var dock inte så lätt, så på G:s förslag måttade jag med en av de kvarlämnade golvplankorna - 328 cm lång. Med den på raka armar hamnade nederdelen 232 cm från golvet. Alltså totalt 560 cm, ungefär, från golv till tagets högsta rundning. Inte illa - och spännande när man nångång ska måla om...

Salen från podiet, mot matsalen med pianot. Det svarta strecket ovanför dörren är en gammal infravärme ur funktion, belägen på ungefär 2,60 meters höjd.

För mycket saker?

Man har väldigt mycket saker. I söndags tänkte vi packa upp lite mer köksgrejor - vi hade packat upp så att vi klarade oss, kunde ju till och med bjuda fem gäster på mat. Och ändå stod det igår typ sju banankartonger med grejor som hörde till köket... det är helt otroligt.

Samma sak nu ikväll, plockade upp en av våra låga Billyhyllor (en av A:s gamla i bokfärg som jag inte tycker är fina) och satte i klädkammaren för att ha lakan i. Upptäckte då hur många örngott vi äger egentligen, och då är inte alla kassar och kartonger som det står "lakan, dukar mm" på uppackade än, förhoppningsvis är det mest dukar och mm kvar i dessa.

Åkte för första gången till jobbet idag, förutom jättemycket dimma på morgonen gick det bra. Mopeden är fortfarande svårstartad (det måste finnas ett trick och jag måste komma på det snart...) och inne i stan är det så mkt korsningar, rondeller och rödljus att jag inte kör snabbare än en cykel, men det känns säkrast så. Dock jag kände mig iaf så lättad när jag kom ut på landsvägen att jag kunde gasa på, vilket väl är ett framsteg.

/G