Börjefrid: Hembygd och kälkåkning

Hembygdsförening, klart man ska vara med i en sådan? Det tänkte jag när jag fick se lappen om onsdagens träff på anslagstavlan utanför församlingshemmet. Men mer om det senare.

I helgen blev det äntligen lite varmare, på söndagen bara någon minusgrad. Stora salen vände på 7 grader och var ikväll uppe på 12-13 grader igen, beroende på var man mäter. Men då har jag fuskat lite och kört byggfläkten när vi eldat, för att få lite spridning på värmen från täljstenskaminen.

I fredags äkte lilla S. och jag in till stan efter dagis och mötte G. Vi behövde handla te och strumpbyxor, och det var lika bra att klara av det då istället för att flera timmar försvann på lördagen. Det är rätt skönt att bara vara hemma, även om vi nu behövde städa en del. Särskilt i sovrummet fick golvet sig en upprensning från gläd- och pappershögar, och en del musblod torkades bort från Spatts mathörna.

Men, tillbaka till onsdagens träff för Börje-Åkerbys hembygdsförening. Jag gick dit, medan G. och lilla S. stannade hemma. Han hade nog blivit lite förvirrad över att inte få leka med leksakerna, eftersom öppna förskolan huserar i samma lokaler, tänkte vi.

Jag var nog den yngste där, och avnjöt fika med dragspelsmusik, bildvisning från en utflykt till Enköpings parker och en tripp till Egypten en medlem fått. Medelst projektor och dator, ska jag tillägga, så även om medelåldern var hög så var teknikkunnandet inte så dumt heller.

Jag hann tyvärr inte prata så mycket med de som var där, eftersom det var lotteri och auktion dessutom, men några ord växlade jag med de som satt vid samma bord. Bland annat fick jag veta att en 90-åring som inte var där höll på att skriva en bok om Börje socken. Jag skrev ned namnet, men minns det inte så här i skrivande stund, men honom skulle förstås vara kul att träffa. Paret från Bösslinge - de som säljer ägg - var där och nog bland de yngre.

En bild tagen i applådögonblicket efter Egyptenbildvisningen visar att deltagarantalet ändå var rätt gott. Jag anmälde mig förstås som ny medlem - 100 kronor för hela familjen.

Apropå auktionen så var det mest dukar och några ljusstakar, och så denna kälke jag gav 150 kronor för:

Den var verkligen rejäl, och vi var förstås tvungna att prova den nu i helgen. På lördagen strax innan 12 gav vi oss iväg för att köpa ägg:

Jag hittade ett gammal rep att dra den med. Det var nog både för grovt och för långt, men en modern plastlina tyckte jag inte passade till kälken, och jag orkade inte leta rätt på en kniv för att kapa det. Lilla S. tyckte det var roligt nästan hela vallstigen, men tröttnade när vi kom fram till Brunnby.

Det är verkligen en vacker lövträdsdunge där gården ligger.

Lilla S. ville bli buren och det var förstås tungt, så jag lurade upp dem båda på kälken istället. Och det gick lätt som en plätt att dra! Här nedan skymtar Brunnby-kullen i bakgrunden.

Vi köpte 20 ägg, hälsade på hönor och tuppar, och begav oss hem igen. Vid det laget var klockan matdags för länge sen. och vi fick skynda oss. Här på vägen utanför Brunnby...

...och huset som är från slutet av 1600-talet.

Trots att klockan inte ens var 13 så började det skymma över Börjefrid, när solen passerade bakom träden i skogen.

Idag söndag var det veckohandling som vanligt, och sedan på eftermiddagen var vi och andra grannar bjudna på adventsfika i gamla prästgården. Lilla S. har en dagiskompis där, och de röjde runt medan vi försökta ha koll på honom och prata med nya och gamla bekantskaper. Jag lämnade också över kopior på en gammal skrift om prästgården från 1922, och bilder tagna under renoveringen 1976, som jag hittade i Upplandsmuseets faktarum medan jag letade info om missionshuset i våras.

Lilla S. hoppade förstås över att sova middag, men det gick rätt bra ändå. Nu är vi båda rätt trötta och det är hög tid att släcka. Jag avslutar med en bild på en gäst i vår trädgård: