Brrr... - 29 i morse!

Nu efter jul har vi fört en ojämn kamp för att hålla stora salen åtminstone hyfsat uppvärmd, med tanke på lilla S rutschkana och andra leksaker. På julafton toppade vi på 20 grader, efter att ha varit nere på 4 veckan innan. Vi har eldat en rejäl brasa i täljstenskaminen varje dag, och fått upp ugnstemperaturen till över 200 grader varje gång. När den är så varm är stora delar av kaminen för varm att vidröra på utsidan, och vi vill inte pressa den mer.

Det enda stöd den fått är 2 kilowatt byggfläkt under dagarna, men det har inte riktigt räckt när det är - 15 eller kallare. Salen läcker värme ganska rejält. Det är säkert rätt varmt och skönt under taket, 5,5 meter upp... men nere i skrivbordshöjd har temperaturen sakta men säkert sjunkit till 14 grader, 12 grader, och efter nattens köldknäpp till 8 grader. Byggfläkt och en eftermiddagseldning fick upp det till 10,8. Nu stängde vi av fläkten för natten, och lär väl vara tillbaka på 8 imorgon. Men julhelgerna är snart slut, och lilla S. börjar på dagis nästa vecka, så efter helgen ger vi nog upp kampen och nöjer oss att hålla salstemperaturen över 5.

Morgonens temperatur på närmare - 30 grader fick bilen Rolf att protestera för första gången. - 29 när jag startade honom vid 0930-tiden enligt Rolf själv, och det tog 4-5 sekunder av ansträngt startmotorgnölande innan motorn vaknade till liv. Tidigare har det inte varit några problem alls, inte ens efter 40 timmar i -20. Men det är rätt skönt att ha en bil som klarar även sådana köldknäppar, nu när vi bor så till att vi är beroende av den.

/A

P.S. Vet inte om det beror på kylan, men veden var ovanligt lättkluven idag!

Vykort från det förflutna - nu i färg!

Efter tips från min moster, som hittade det på Tradera, är vi nu stolta ägare till en kolorerad variant av Tiby Börje-vykortet, med missionshuset till höger i bilden. Vi snubblade över det första svartvita kortet redan i juni där missionshuset var markerat med ett kors (bloggens titelbild!) och texten skriven av någon som predikat i huset - se Ett vykort från det förflutna.

Det nya kortet är poststämplat i Uppsala och adresserat till:

Fröken Hilda Björklund
(Ads.)? Professor Lindfors
Ronneby

Skrivstilen är stundom svårtolkad, och frågetecknen som dyker upp våra egna. Här är vår tolkning av avsändarens meddelande:

Kära syster Hilda. Tack för kortet roligt höra att syster mår godt. Äfven vi har helsan alla fastän vi inte har bott vara vid badort. Jag skall försöka hjelpa flickan som syster bad mig om för nu är mina Herrskap borta dom bor vist Kungsgatan 34. Käre om vi har den äran få ett besök af syster Hilda när hon kommer till Upsala. Många kära helsningar från oss alla till syster Hilda.
Upsala den 21/8 1908. Maria B??

Vi undrar förstås vad det hela handlar om - vem professor Lindfors var, om Hilda varit på badort, och om flickan fick hjälp.

Några frågetecken rätade dock det kolorerade vykortet ut. I det förra kort-inlägget undrade jag om huset var putsat eller i tegel, som jag hört att det var som orginal. Bilden är uppenbarligen tegelröd. Takets färg framkommer också - grå. Roligt är också att se att gårdarna i Tiby by är vita - båda husen finns kvar idag, men det ena är gult och det andra rödmålat.

Men inte nog med ovanstående vykort. En sökning på Google hittade ytterligare ett till salu - den svartvita varianten. Naturligtvis kunde vi inte motstå att köpa det också. Denna gång verkar det inte finnas någon Uppsalakoppling.














Kortet är poststämplat DALAFINNHYTTAN 9 12 1911, och adresserat till:

Fru Anna Wenander
Dala-Finnhyttan
Ryllshyttan

Texten lyder:

Grufg. d. 9/12. 11.
De hjärtligaste gratulationer på Anna-dagen af Vännen Lovisa.

Dala-Finnhyttan heter numera Garpenberg, och ligger i Hedemora, Dalarna, enligt Wikipedia. En titt på hitta.se visar att Ryllshyttan bara ligger någon kilometer utanför Garpenberg.

På ett halvår har vi alltså lyckats hitta tre exemplar av det vykort som föreställer vår lilla avkrok utanför Uppsala. Rätt fantastiskt - fast vi vet förstås inte hur stor upplagan var...

/A

P.S. Apropå bilden som ligger till grund för vykortet så hittade vi den i häftet Präster, lärare och akademibönder i Börje och Åkerby församlingar Uppsala län, utgiven 1986, som förre ägaren F. lämnade oss. Där är den dock ihopsatt med ytterligare en bild, till en panoramavy som även inkluderar Börje kyrka. Fotograf okänd, skrev bokens författare. Någon som vet mer?

Stearin mot tröga luckor

Vi minns inte riktigt varifrån tipset kom - kanske var det I stan-specialnumret av Gård & Torp - men det har löst problemet med våra kärvande skjutluckor till de gamla köksskåpen. Lösningen hette stearinljus.

Våra kökskåp har trots allt varit ganska snälla och vi har inte haft så stora problem med dem. På grund av det har vi inte kommit oss för att testa stearintipset förrän nu. Vi har nämligen haft det i bakhuvudet ganska länge men det är först nu när huset är fullt av ljus på grund av julfirandet som vi tänkte att vi skulle testa.

Tag en ljusstump, vässa den lite så att den går ned i skåran, och drag den fram och tillbaka ett par gånger. Upprepa både uppe och nere, och strax glider luckan som om den vore ny!

/A

Trasmatta

När jag kollar på alla inredningsprogram så blir jag jämt helt hulk på att de aldrig sätter upp några gardiner. Men trots att vi bott här ett halvår nu så är ännu inte alla gardiner uppe. Jag kan väl försöka skylla ifrån mig på att de gardinstänger vi hade i lägenheten är alldeles för långa (och då bortse från det faktum att vi har varit på IKEA två helger av tre och enkelt kunnat köpa nya) eller att vi har väldigt fina fönster.

Hursomhelst så har vi numera gardin i matrummet iaf, men det krävdes en ny matta för att det skulle ske. I höstas så beställde mamma nämligen en trasmatta till oss, det finns en kvinna däruppe i norrland som väver trasmattor billigt. Dock vet man inte riktigt vad man får eller hur lång tid det tar. Vi kom fram till att vi ville ha något ljust i gult och grått - och det var vad vi fick. Systern lämpade av mattorna förra helgen när de sov över här på väg söderut efter julfirande norrut.

Med den nya mattan på plats så kändes det nästan tvunget att sätta upp gardingstången och en gardin. Och det ledde till inköp av tyg att klä om kökssoffan med, det har verkligen behövts och även om jag inte hittade något gulrutigt tyg i indisk bomull som jag föreställt mig så blev det blå bra det med. Med allt det ljusa på plats kändes den röda julduken malplacerad, så den fick hamna i tvättkorgen, tomten och ljusstakarna får dock stå kvar ett tag till.

/G

Pulkåkning i pudersnö

Vi bestämde oss för en tur med pulkan innan lunch, för att se om vi hittade någon lämplig backe. Det snöade en aning, och mer hade kommit under natten. Snön var närmast puderlik i sin konsistens. Märkligt, tyckte lilla S.

Ved-Bernt hade nämnt att de när han var liten åkt pulka i en backe på andra sidan vallstigen. Den lilla höjden var dock skogsbevuxen nu och ingen backe skymtade - dessutom var hagen stängd. Vi trampade vidare och svängde istället in i kohagen till höger (vänster på den här bilden) och siktade på närmsta ättehög.

Det var en bit att pulsa genom snön över fältet, som i somras och höstas hyste en flock kor (vi kunde höra dem råma på nätterna, och som synes är det inte långt till huset). Till slut var vi dock framme och uppe.

Vi åkte ner, och upp, och ner, och upp igen. Lilla S. tyckte det var roligt, och sade "meer" när vi pustade.

På hemvägen kröp vi under stängslet istället för att gå omvägen runt.

Huset var bara åkern bort.

När vi passerade den närmsta högen såg vi något märkligt. Jodå, det är en röd matta som ligger utbredd och översnöad högst upp.

Hemma igen, och cirkeln nästan sluten!

/A

Pandan

För ungefär en månad sedan fick lilla S en bok som gick ut på att två små barn gick runt och kände olika lukter. Boken var via en bokklubb och vi hade naturligtvis glömt bort att avbeställa den. En bok om lukter lät nämligen inte så rolig tyckte vi. Men hur som helst så kom boken och på två ställen i boken förekom en tecknad panda.

Och den pandan föll lilla S verkligen för. Panda lärde han sig säga jättesnabbt och kunde förtjust bläddra sig fram till sidorna där pandan höll till. Sen dess har jag tänkt att det ju inte kan vara så svårt att sy en panda, lite svart och vitt och så ser de ju ganska knasiga ut.

Nu dagarna före nyår så skissade jag lite på hur man skulle kunna sy och igår på nyårsafton så satte jag mig och sydde samman en panda. Det blev en panda med raglansärmar kan man säga, efter att ha konsulterat google bildsök så kom jag fram till att den svarta teckningen är som en liten bolero, så raglan funkade alldeles utmärkt.

Jag hittade lite gammalt vitt trikåtyg och gråsvart ylletyg från den mantel jag sydde till A när vi träffades. Pandan blev bra, om än lite stor (det mesta av den stoppning jag hade hemma gick åt) och med lite väl spetsiga öron kanske. För att den inte skulle se alltför fyrkantig ut så fick den en liten halsduk sydd av en bit sjuttiotalsfrotté.

Och den är tillräckligt pandalik för att lilla S skall kalla den panda.

/G

Gott Nytt År!

Vi höll oss båda två vakna till tolvslaget och kunde se fyrverkerier långt bort på andra sidan åkrarna (förutom de som A avfyrade själv i trädgården alltså).

/G