Problemfri vila

Jag skulle lösa av A på inskolningsvakten nu på eftermiddagen, han skulle ned och jobba lite. Det var idag som Lilla S skulle få testa på dagisvilan. Tydligen så funkade grupptrycket alldeles utmärkt, han hade somnat relativt snabbt på sin madrass och sen sov han i en och en halv timme. Så jag hann rätta en del tentafrågor innan det blev dags för oss att ta vagnen hemåt.

Vi får se om det var förstagångstur eller om det håller i sig. I början av nästa vecka tänkte vi se till att vi är snabbt tillgängliga om det händer något - för att i slutet av veckan försöka oss på de tider vi har tänkt oss i fortsättningen.

Det kommer nog gå bra, idag tog A bilen in till stan och Lilla S var kvar på dagis. A tog en sväng förbi Folkrörelsearkivet igen efter att ha beställt en reservdel till Rolf på Mekonomen och hittade en del rolig information. Mer om det senare när vi hunnit sammanställa. Vi har verkligen flyttat till rätt hus om man skall husforska, det är ju inte alla hus som har kassaböcker arkiverade...

/G

Ett litet tillägg från min sida: Oj, vad det finns att gräva i! De flesta intressanta perioder i husets historia verkar finnas i styrelseprotokollen och kassaböckerna, som också ger fler uppslag till andra ändar att nysta i. Hur diskussionerna gått kring ommålningar och utbyggnader hade man aldrig fått veta i ett vanligt hus. Men den som ändå hade tiden att kolla allt...

/A

Inskolning vecka två

Denna vecka har lilla S. fortsatt sina inskolningsäventyr på dagis. I måndags var meningen att han skulle gå ut själv med fröken L. och de andra barnen, men det bar sig inte bättre åt än att han halkade på en isfläck på rampen det första han gjorde, och så var det förstört. Vi gjorde ett nytt soloförsök till lunchen, men det var han inte så glad åt, så jag fick göra honom sällskap. Måndagen var tydligen en majsdag. Han åt säkert fem matskedar med majs - fisken och potatisen var inte så god - och sade hela tiden "mer". I söndags var det bara broccoli som gällde - intressant det där med smakdagarna.

Igår tisdag sade jag adjö efter samlingen, och han fick vara själv fram till och med lunchen. Inga större problem, och var han lite ledsen hjälpte det att titta på fåglarna utanför tydligen. Att det var köttfärssås till lunch skadade förstås inte heller. Idag vinkade jag hej redan innan samlingen - alla barn sätter sig på sin röda prick på golvet, sjunger lite och äter frukt - och det gick jättebra. Han hann tom med en utflykt utomhus med de andra. Jag satt i personalrummet i spänd förväntan och försökte få lite jobbat på min bärbara dator.

Imorgon är tanken att lilla S. ska få stanna över sovstunden också. Undrar hur det går... men det kanske fungerar med grupptryck från de andra barnen. Jag ska bara försöka komma ihåg att ta med en egen kudde till honom - och märkpennan till kläderna!

Det känns lite konstigt att lämna bort honom - det längsta någon av oss inte varit med honom är nog ett par timmar under ett bröllop i somras - men samtidigt så tycker han uppenbart att dagis är spännande och roligt. Han lär lära sig en hel del nya saker - och en hel del olater också. För att inte tala om alla smittoskräckhistorier man hört. Men ett dagisbarn är lilla S. på god väg att bli i alla fall!

/A

Buss på vinterväg

Vägen ut till Börje är ganska smal och mycket krokig. Sen snön kommit har den blivit smalare (men inte krokigare). Dock har snön medfört en skillnad i beteende hos bilförarna - de stannar på de mötesfickor som finns (tyvärr har mötesfickorna inte längre de klassiska M-skyltarna som jag minns från barndomen) och väntar på varandra. Sen tackar alla varandra med en handvinkning när bilarna passerar.

När bussen skall passera gäller verkligen att de mötande bilarna har hittat en ficka. Imorse när jag satt på bussen så hände det två, tre gånger att bilar fick backa för att hitta en tillräckligt bred sträcka som bussen kunde komma fram på. Det roliga var att det faktiskt var en del trafik så ibland var det fyra bilar som bildade ett backande tåg.

Bussen har dock kommit fram både igår och idag, om än med nästan tio minuter längre restid än det brukar. Imorgon skall jag komma ihåg hörlurarna så att jag åtminstone kan lyssna på radio i mobilen.

Appropå bussar så hittade vi en underbar bild på en Börjebuss när vi sökte efter gamla foton. Den är från 1936, tagen på Dag Hammarskjölds väg (vid botaniska trädgården) av Axel Sagerholm.Foto från Upplandsmuseet, taget 1936 av Axel Sagerholm.

/G

Den lilla tedrickaren

Lilla S tycker om te, vi vet inte om det hela började för att vi dricker ur stora muggar med katter på - och katter i alla former är ju jätteroliga. Eftersom Earl Grey kanske inte är det bästa drycken för små barn så har vi introducerat varm choklad på morgonen.

Och det fungerar, det första Lilla S säger på morgonen är "la - koka la?" Men även om han får sin flaska med "la" så vill han smaka vårt te. så i helgen gjorde vi äntligen slag i saken och gick in på teaffären för att fråga om något lämpligt te.

Något rött te blev svaret - det innehåller ju inget koffein. Vilken smak på det röda teet vi skulle ha visste vi inte heller men när flickan i tebutiken berättade att det finns en röd Earl grey så slog vi till.

A och jag tycker dock att det mest luktar och smakar knasigt lakrits om teet, men Lilla S tycker det är jättegott och dricker mer än förut. Och om det inte finns någon ren kattmugg så går det bra att dricka i en blå Hälgemugg precis som morfar gör.

/G

Hallar och trädgårdsplanering

Det som verkligen är snålt tilltaget i det här huset är hallen, ursprungligen har ju ett av våra rum varit stor kapphall. Nu har vi bara en smal tarm vid trappan. Det stora problemet är ju att man drar in snö precis där man skall gå upp på övervåningen. Lilla S brukar peka på den halvsmälta snön, vägra gå förbi och säga "nöö".

En lösning skulle kunna vara en liten utbyggnad, en ny liten låda på femtiotalslådan. Vi skall ju ändå dränera om källaren någongång så efter det skulle man kanske kunna bygga något så att köksingången blir lite mer huvudingång. Med det i bakhuvudet hade jag börjat småplanera köksträdgården på andra sidan huset, som en del av den övervuxna gräsplanen.

Härom veckan saade dock A att vi ju faktiskt har en ganska bra huvudingång. Där finns det plats att hänga av sig. Det enda problemet med dubbeldörrarna är just nu att det inte finns någon el eller värme där, men det är nog enklare ordnat än en tillbyggnad. Och el skall vi ju ha där ändå. Visserligen skulle vi ju då få vänja oss vid att ha bilen längst ned på stora gräsplanen och sedan gå en bit, men det kommer ju funka. Sen får man väl se om man skall ha jackor och skor i själva dubbeldörrarnas luftsluss eller om man kan fixa något inne i det hörnet i salen.

Så med köksingången som köksingång så måste ju köksträdgården ligga på den sidan också. Där finns ju redan våra vinbärsbuskar och plommonträdet så det blir nog jättebra. Även om vi skall klippa ned en del av den överväxta sibiriska ärtbuskhäcken så kommer den vara ett bra skydd mot vinden.

Håller just nu på att läsa boken Odla orientaliskt av min favoritträdgårdsförfattare Lena Israelsson, där kan man läsa om asiatiska kålgrönsaker som klarar fem minusgrader, så vi får se vad för spännande vi kommer odla.

Det börjar bli dags att skriva ned önskelistor på vad vi vill odla - och sen stryka två tredjedelar på grund av tid- och platsbrist.

/G

Inskolning

Lilla S har börjat skolas in på dagis nu. Första dagen var en timme i tisdags, det var dagen efter andra svininfluensasprutan för honom och han var jättetrött. Men han klarade av att titta på de andra barnen lite iaf. Sen åkte vi hem och han sov mest hela dagen - men det hjälpte, framåt fyra på eftermiddagen så var han pigg och frisk igen.

På onsdagen och torsdagen var vi där två timmar, han är ju lite försiktig så han kommer igång precis lagom då vi skall gå. På torsdagen gick han och jag hem också, A hade åkt till Stockholm och jobbat och vi tog vagnen hem. Det var ju riktigt varmt då, bara minus åtta. Det är tre kilometer att gå men man behöver inte gå på landsvägen utan det finns mindre vägar, kantade med stora kor.

Jag är inte rädd för kor men det var en riktigt biffig sak som råmade pt oss när vi gick förbi på torsdagen. Särskilt med tanke på att snön har lagt sig på stakettrådarna så om de vill kliva över så skulle de kunna göra det, som tur är så vet nog inte kossorna det.

På fredagen var vi också där lite drygt två timmar, på eftermiddagen och då gick vi både dit och hem (bara två minusgrader). Då fick jag lämna rummet i en tio minuter en kvart också, och det gick väl sisiådär. Nästa vecka är det ju meningen att vi skall lämna rummen längre och längre tider. Och det skall tydligen funka.

Det kommer nog gå bra, det intressanta kommer nog att bli att få den lilla sjusovaren att gå upp på morgonen.

/G

Galen fågel knackar på

Igår hörde G. ett mystiskt ljud från källaren, precis när hon och lilla S. skulle iväg till dagisinskolningen. Med båda katterna inom synhåll kunde de inte vara de skyldiga. Hade något gått sönder nere i källaren? Hon öppnade källardörren och tittade ned - och upptäckte att det rytmiska dunsandet var en fågel som försökte ta sig in genom källarfönstret.

Idag hörde jag samma dunsande - och lyckades knäppa några bilder på den envisa fågeln.

Den spankulerade omkring utanför fönstret en stund, innan den återigen började försöka flyga in genom rutan.

Hmm, den där sprickan mitt på fönstret, fanns den verkligen tidigare?

Fågeln sjappade när jag klev nerför trappan, och vi får se om den återkommer imorgon igen.

/A