Denna vecka har lilla S. fortsatt sina inskolningsäventyr på dagis. I måndags var meningen att han skulle gå ut själv med fröken L. och de andra barnen, men det bar sig inte bättre åt än att han halkade på en isfläck på rampen det första han gjorde, och så var det förstört. Vi gjorde ett nytt soloförsök till lunchen, men det var han inte så glad åt, så jag fick göra honom sällskap. Måndagen var tydligen en majsdag. Han åt säkert fem matskedar med majs - fisken och potatisen var inte så god - och sade hela tiden "mer". I söndags var det bara broccoli som gällde - intressant det där med smakdagarna.
Igår tisdag sade jag adjö efter samlingen, och han fick vara själv fram till och med lunchen. Inga större problem, och var han lite ledsen hjälpte det att titta på fåglarna utanför tydligen. Att det var köttfärssås till lunch skadade förstås inte heller. Idag vinkade jag hej redan innan samlingen - alla barn sätter sig på sin röda prick på golvet, sjunger lite och äter frukt - och det gick jättebra. Han hann tom med en utflykt utomhus med de andra. Jag satt i personalrummet i spänd förväntan och försökte få lite jobbat på min bärbara dator.
Imorgon är tanken att lilla S. ska få stanna över sovstunden också. Undrar hur det går... men det kanske fungerar med grupptryck från de andra barnen. Jag ska bara försöka komma ihåg att ta med en egen kudde till honom - och märkpennan till kläderna!
Det känns lite konstigt att lämna bort honom - det längsta någon av oss inte varit med honom är nog ett par timmar under ett bröllop i somras - men samtidigt så tycker han uppenbart att dagis är spännande och roligt. Han lär lära sig en hel del nya saker - och en hel del olater också. För att inte tala om alla smittoskräckhistorier man hört. Men ett dagisbarn är lilla S. på god väg att bli i alla fall!
/A
Melankoli
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar