Med två stenugnar - i täljstenskaminen i salen och täljstensspisen i köket - har det egentligen bara varit en tidsfråga innan vi försökt oss på att göra något stenugnsbakat i dem. Det dröjde dock ända till idag innan vi satte igång projekt Pizza.
Tidigare försök att använda ugnen - till att torka äppelskivor och göra banan med choklad i folie har gett röksmakande och rent av oätliga resultat. Denna gång lär vi elden brinna ut ordentligt - och glöden med - och ugnen nå en temperatur på 200 grader.Pizzadegen var lite bångstyrig och vår teknik kanske inte den klockrena pizzabagarens, så det fick bli kavel för att få den utplattad, om än inte rund. Lilla S. hjälpte förstås till.
När det kom till att bygga ihop pizzan gjorde vi det på pizzaspaden vi fick med huset - innan vi kom på att vi glömt att mjöla den. Den lite klibbiga degen med fyllning låg sedan kvar ovanpå och vägrade halka av. Vi räddade den till ett bakplåtspapper och in i den elekriska ugnen för att få tyst på en hungrig liten S.
Nästa försök använde vi mer mjöl till, lät den ligga kvar på bänken och manövrerade med ett knyck upp den färdiga pizzan på spaden. Det fungerade! In i salskaminens jätteugn...
Efter ett par minuter började kanterna krulla upp sig. Vänta nu, så ska de väl ändå inte bete sig? Snabbt in med spaden - och efter fyra minuters gräddningstid blev resultatet detta:
Några få kantbitar gick dock att knapra på, och uppmuntrade till ett nytt försök. Efter 2,45 och lite mer noggrann bevaknng av pizzans undersida var den färdig:
Alla brukar tjata om att stenugnsbakad pizza är så mycket godare. Stämmer det? Ja, i jämförelse med den första pizzan som tog närmare tio minuter i elugn så var den det absolut! Krispig botten och godare smak på fyllningen (särskilt tomaterna) - och bara en lätt antydan av röksmak. En fjärde pizza gav samma goda resultat. Nu ska vi bara lära oss göra riktig pizzadeg man kan svinga i luften som proffsen - sen kan Pizzeria Tiby öppna!/A
Vad mysigt.
SvaraRadera