Snön har smält i rasande takt, och förutom skräphögarna i trädgården som vårtecken har vi också fått lära oss några Börjefrid-specifika.
Den första var att vattnet från den borrade brunnen blev missfärgat. Förra ägaren F. varnade oss och sade att det kunde hända vid mycket regn, och att de som borrat den nog missat lite i tätningen. Det hände några gånger i somras och i höstas. Med missfärgningen vaknade också ett annat problem till liv. I höstas hade vi nämligen en del problem med vattenpumpen i källaren, eller snarare tryckvakten som sitter vid hydroforen.
Av någon anledning hakar den ibland upp sig när vi spolar vatten (tex i toaletten) och det behövs fyllas på i hydroforen, och sprutar ut en massa vatten stötvis. Det håller den på med ända till vi manuellt slår av och på den. Enligt F. behövde den göras ren då och då, och att krånglet återkom när vattnet blev missfärgat kan knappast vara en slump. Jag får försöka gräva fram manualen nu i helgen och se vad man skulle göra.
Det missfärgade vattnet är för övrigt inget större problem om någon nu skulle undra - vi har aldrig blivit sjuka av det. Dessutom kokar vi det mesta vatten vi använder till té och annat. Men vi köpte faktiskt flaskvatten till helgens påskmiddag för släkten, om någon skulle tycka illa om vårt eget av den anledningen.
Tillbaka till vårtecknen. G. tycker sig minnas att F. sagt att det kan komma in vatten på källargolvet på våren. Det hade jag glömt bort när jag idag kom ner och upptäckte att golvet i källarrummet där trappan kommer ner var vattentäckt. Först trodde jag att det var tryckvakten som sprutat ut alltför mycket så att det svämmat över tröskeln, men sedan upptäckte jag ett hål borrat i väggen till det andra rummat där avloppet finns (och där tryckvaktsvattnet hamnar).
Uppenbarligen har någon haft samma problem, och löst det genom att låta vattnet rinna ut dit. Sedan upptäckte jag också varifrån vattnet kom - vid ytterväggen porlade glatt en tumstjock rännil fram i skarven mellan golv och vägg. Jag saboterade den åtminstone tillfälligt genom en plugg med Torkypapper, men att källaren behövde dräneras om visste vi redan innan vi köpte huset... Men så länge det inte slår back i källaravloppet är vi glada.
F. berättade om när huset var nyinköpt (tror tom det var på deras bröllopsdag) och de hade upptäckt att det gamla vattenröret till den grävda brunnen sprungit läck och svämmat över källaren. Sedan dess är det blockerat med en rejäl träplugg, som jag inte tänker peta på.
Översvämningen gav mig dock tillfälle att ta itu med det sista vårtecknet. Svartmyrorna som bor i källaren har nämligen vaknat till liv, och kryper omkring på hyllor och nischer där nere, och även upp i hallen. Förra årets Myrr fick nu komma till användning, och utan risk för katterna som ibland smiter ner. Ett golv täckt av vatten skiljer de Myrr-behandlade delarna från dem.
/A
P.S. Ännnu en VAB-fri vecka. Däremot så blev det VAP hela veckan istället, och jag kanske borde vara mer stressad över allt på jobbet jag inte kunnat göra. Nu är jag dock så gott som frisk, lagom till långhelgen!
En skottkärra full med jord... varför då?
Pappa välter myrstackar!
Hmmm... vad är det här...
Mamma hon kan köra hon!
Åka meer! Åka meer!
Tio minuter med en fogsvans tog i alla fall bort det problemen. Det känns riktigt bra att börja jobba i trädgården, och rensa upp bland allt som fått förväxa det senaste decenniet.
Första påsken i huset är halvägs över, och vi har redan hunnit med besök av både av G:s syster med familj på långfredagen (de stannade på fika på väg norrut) och min släkt, som vi bjöd på påskmiddag idag.
På något sätt tror jag vi hamnade nästan precis likadant vid bordet som vid julmiddagen. Att höja temperaturen i stora salen var dock lättare när utetemperaturen var ett tiotal eller två grader högre.
På bilden lilla S. farmormor med "pojkvän" farbror A.
Strax innan 16 åkte alla hem. Det ryms bara tre bilar på uppfarten, och den nedre delen av tomten var blockerad av stora snödrivor, så jag körde upp vår bil Rolf till parkeringen utanför församlingshemmet innan gästerna kom, och hem igen efteråt.
Lilla S. vaknade framåt 18 och vi åt rester till middag innan vi gick ut för att få lite frisk luft.
Vi gungade lite, och skottade några gångar i snön, fram till lekstugan bland annat.
Vårfloden är verkligen i full gång i bäcken, som brusar rejält.
Lilla S. ville traska vidare uppför backen för att se om det fanns några traktorer där. Det gjorde det förstås inte, och med yttersta motvillighet följde han med hem igen.
/A
Bildtexten i boken lyder: Börje kyrka i Tiby kyrkby. I det höga tvåvåningshuset intill klockstapeln inrymdes skola på övre våningen och på nedre bode läraren. I det lilla huset bodde barnmorskan och det brann ned före 1910. Missionshuset ligger bakom mot skogen de övriga bondgårdar. Bilden är ihopsatt av flera delar, okänd fotograf.
Båda har texten FÖRLAG : J. E. KARLSSONS HANDELS A. B., UPSALA, och är uppenbarligen utgivna samtidigt. Förutom den kolorerade varianten hittade jag också kyrko-delen i svartvitt, precis som de andra vykorten.
