Borra för bergvärme

Det har varit ett par händelserika dagar. Allt började i onsdags vid lunch när det ringde på mobilen, och en borrfirma förkunnade att de snart skulle vara framme. Jaså, jaha, stammade jag överraskat. Vi hade inte hört något från vår rörmokare, som är den som håller i bergvärmeinstallationen, sedan innan jul då han satte in värmepumpen och kopplade upp den så att den vattenburna golvvärmen gick på pumpens inbyggda elpatron istället för vår gamla.


Rörmokaren var nu lika överraskad - han hade trott att borrfirman - från Dalarna - skulle ringa honom först och säga när de kunde, och att vi sedan skulle bestämma en tid och så. Men nej, istället ringde de mig direkt, med några timmars varsel. Vilket iofs var lugnt, eftersom jag jobbar hemifrån. Men det var bara ut och försöka skotta bort snödrivorna där borrhålet skulle vara. Vilket tydligen var onödigt fjäsk, egentligen, eftersom de brukade vara tvungna att göra sånt själv. Så de var tacksamma för den servicen i alla fall.

Dessutom råkade onsdagen vara den dag då det kom en decimeter snö till, med rätt ymnigt snöfall och oplogade vägar. Borrarna med sina två lastbilar kom nu inte förrän det blivit mörkt - faktum var att jag hunnit bort till fyrvägskorsningen för att hämta lilla S. på dagis när jag mötte dem strax efter 16. Det var bara att vända och följa efter, för att visa dem var de skulle köra ner och var hålet skulle vara.

När jag kom tillbaka med lilla S. hade de kört borriggen på sina larvfötter upp längs uppfarten i alla fall, men undrade om det fanns nån som kunde ploga så att de kunde köra upp containern för borrkaxet - jo, det heter så - också. Lilla S. och jag åkte till polis-Stefan och frågade, men just som han kom med sin traktor hade Brunnby-bonden sett alla ljus och trott att någon kört fast, så han kom åkande längs vallstigen med sin stora hjullastare...

...och avverkade raskt hela uppfarten och dumpade snön i stora högar.

De kom väl igång och borra runt 18-tiden, och höll sedan på till närmare 22. Då hade de hunnit 110 av de 180 meterna.

Dagen efter tog de sovmorgon och dök inte upp förrän efter 10.

Den uppborrade massan pumpades till en container med vatten. Vatten ja - det behövde de, fick jag höra när de kom kvällen innan. Lyckligtvis fanns det en kran nere i källaren de kunde koppla sin slang till, och dra ut den genom kattluckan.

Hus-spöket som är missnöjt med allt oljud? Nej, bara den översnöade snölyktan.

De lade ut en slang mot diket också, för överblivet vatten. Hoppas det inte blev alltför mycket slam i trädgården.

De hann sedan klart med allt innan jag kom tillbaka efter eftermiddagens ärenden i stan. Då hade dessutom den ansvarige för dikesgrävningen varit där och rekat - och undrat varför jag inte var hemma - och märkt ut var de skulle gå in i källaren, och lagt på en värmematta ovanpå borrhålet så att marken inte skulle frysa. Jo, el behövde de visst också - tur att vi hade ett gammalt externt uttag på huset...

Så här ser hålet ut, med foderröret uppstickande någon decimeter:

Först skulle grävaren komma idag lördag och gräva, men han ringde igår och berättade att han skadat handen när en borrmaskin kört fast. Så han kommer först senare i veckan. Men det gör inget, eftersom rörmokaren inte hinner dra de sista ledningarna och koppla ihop allt förrän förrän tidigast i slutet av veckan.

Så, hur många var det nu inblandade? Borrfirman, dikesfirman, grävaren, Polis-Stefan och Brunnby-bonden - och rörmokaren, som jag fick hålla underrättad fastän det borde ha varit tvärtom ;) Inte för att det gjorde något, ju förr vi får igång bergvärmen desto varmare och rikare blir vi. Bättre med snabba ryck än inga alls - men tur att jag jobbar hemifrån och inte i Stockholm som tidigare...

/A