Jag jobbade på förmiddagen - hemma i arbetsrummet förstås - medan G. och lilla S. roade sig uppe och nere. Precis när vi skulle vispa ihop våffelmix till lunch gick strömmen. Ingen fara egentligen, vi har ju en vedspis.
Vi hade köpt ett gammalt våffeljärn i gjutjärn på auktion förra året, men var katten var det? Efter att ha tittat i grytskåpet, ovanpå täljstenskaminen i salen, i smattarna och ute i vedboden kom vi på att vi städat undan det till hyllorna i huvudingången.
Järnet var i förvånansvärt bra skick, och efter att första våfflan fastnat lite gick det sedan som smort. Vi penslade på en klick smör för varje våffla, och slutresultatet blev något helt annat än de lite halvsega våfflor vi brukar få från det elektriska våffeljärnet.
Nu vet vi inte om mixen spelade in - vi köpte Icas egna märke av nödtvång denna gång - men det var nog våffeljärnet som gjorde skillnaden. De blev tjockare än vanligt, och enormt frasiga, nästan som rån. Supergott!
Tack till snövädret i förmiddags med blötsnö för första gången denna vinter - den tyngde nog på en ledning nånstans. Strömmen kom sen tillbaka efter en knapp timme.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar