Julen

Förra året firade vi julen hemma i missionshuset med min sida av släkten. Vi brukar fira vartannat år med respektive, men i år hade vi egentligen inte tänkt åka norrut med tanke på Spinns kattungar. Men nu blev det ju bara en istället för ett halvdussin, så vi packade in oss i bilen på onsdagskvällen innan jul för resan upp till Hälsingland.

G. mor och far bor i ett utbyggt Per-Albin-torp en mil utanför Bergsjö, drygt 27 mil härifrån. En resa som i sommarväglag tar exakt tre timmar. Nu var det dock vinter, och mörkt - men vi tänkte att det ändå var bäst att undvika den värsta trafiken dagen innan julafton.

Sagt och gjort, med upphämtning av ett sista paket på posten på ICA Väst på vägen kom vi iväg runt 19 på kvällen. Det var mörkt, men E4:an ändå i relativt gott skick, och jag kunde hålla 110 i stort sett ända upp till Gävle. Sedan blev det 2+1-väg med mitträcke, och snörök, och sedan snöfall. Det var som att åka i en svart tunnel med vita snöväggar, och att använda omkörningsfilen blev alltför spännande, så vi och de flesta andra fick helt enkelt ta det lite lugnare.

Lilla S. sov större delen av vägen, och vi lyckades missa de olyckor och stopp vi hörde på P4 och kom fram på 3:45. Det var nog den mest ansträngande och spännande bilkörning jag gjort hittills.

Huset ligger längst ned på en lång backe, oplogad och ofarbar på vintern. Vi parkerade längst upp och drog ned packning och kattburar på två pulkor längs den smala, skottade gången. Det var en bra bit över -20 grader, och väldigt skönt att till sist komma fram. Ovan är sista delen av backen dagen efter.

Det hade snöat rätt mycket mer än här, kan man säga. Eken utanför huset hade tjockt med snö på grenarna.

På torsdagen, dan före dan, sov vi förstås länge, pysslade och tog det lugnt.

Julafton och lunch i form av julbord.

Efteråt utmanade vi kylan och tog en promenad - först uppför backen...

...och sedan en bit med spark längs stora vägen. Lilla S. tröttnade på åkandet och kylan på hemvägen.

Efter Kalle Anka - och sovpaus för lilla S., kom förstås tomten. Jag lyckades missa honom i år igen när jag var ute och hämtade ved, men lilla S. tyckte det var spännande och inte lika läskigt som förra året. Den mest uppskattade presenten var skördetröskan från morfar.

På juldagen var det klass 2-varning från SMHI, och snövädret drog in med besked.

Annandag jul skottade vi oss uppför backen  i den smala gången...

...och möttes av några timmars jobb. Vår bil ovan...

...och lilla S. morfars bil. Det hade nog fallit en 3-4 decimeter, mer där det hade blåst.

Zeppo begrundar det stundande jobbet - att skotta vägen fram till stora vägen. Det tog två timmar, och då var vi ändå två man.

Brevlåda, någon?

Förutom en tur till Ingvald, lilla S. namne med byns till friidrottshall konverterade gamla hus, höll vi oss mest inne. Lilla S. och jag upptäckte att morfars stol blev en utmärkt helikopter, fast den som snurrade var dock piloten. Runt runt, flera gånger per dag blev det. Här ovan fixar lilla S. och K. säkerhetsbältet.

Den snöskyffelbreda gången nerför backen var förstås omöjlig att motstå som rodelbana. Vi gjorde några försök...

...men det var svårt att inte köra in i de mjuka väggarna!

Hoppsan, så var julen redan slut. Vi åkte hem på tisdag efter lunch, och klarade av resan på 3,5 timmar den här gången. Ljust större delen av vägen, och lite mindre gastkramande att köra om långtradare på de avsmalnade körbanorna. Återigen hade vi tur med olyckorna - vi körde förbi en voltad bil på motorvägen mellan Gävle och Uppsala precis innan de spärrade av den för bärgningen. Vissa kör som galningar, trots att det är en massa snö i omkörningsfältet...

På onsdagen storhandlade vi inför nyåret - jag tror aldrig vi sett så mycket folk på ICA Maxi, och då var det ändå mitt på dagen.
/A