Strax innan 16, på väg till dagis för att hämta lilla S. Solen strålar och det är nästan plusgrader.
Vid 15 går alla dagisbarnen ut, för att avsluta dagen ute. Lilla S. brukar tycka det är ganska tråkigt, får vi höra, men det hindrar honom inte att vägra gå in när vi kommer hem.
Istället deklarerar han envist "Åka pulka!", så det är vad vi får göra.
Vi brukar släppa ut katterna en sväng när vi kommer hem och slänger in väskorna.
Snön är dock kall om tassarna och de tröttnar fort. Spinn vill in, men lilla S. vill åka mer pulka. Så får det bli.
Hästarna i hagen måste man förstås hälsa på.
Vi går uppför backen mot församlingshemmet och hittar jättestora hjulspår i snön.
Stolpen saknar visst några ledningar.
Någon har smält snön framför församlingshemmet, grävt upp, och lagt ledningar.
På grått och tråkigt grus blir man dock snart blasé.
Vi går i kyrkan istället, tycker lilla S. Men den är förstås stängd, så här på veckodagarna.
Vi fortsätter förbi skolan och upp mot prästgården när vi ser något vid hörnet på ett hus.
En räv vid husknuten! Fast ena örat har visst blivit avslaget. Nej, nu går solen ned och det börjar bli kallt. Dags att gå hem på riktigt.
/A, som dokumenterat eftermiddagen med mobilkameran
Det var en gång en liten flicka som växte upp i ett stort gammalt hus med högt i tak, stora fönster och där varje rum var minst 20 kvadrat. Hon tyckte att det var konstigt att andra folk bodde i så små hus. Hon bestämde sig att hon ville bo i ett stort hus med roligt knasiga utrymmen i när hon blev stor.
Det var en gång en liten pojke som växte upp i tron att 2,40 var den enda takhöjd som fanns, och att det var klart man bodde i en lägenhet. De enda hus han kände till var 60-talslådor, eller 80-talskuber med pappväggar.
När pojke träffade flicka fick han övertygas att så behövde det inte vara. Men när han väl fattat galoppen blev han än mer frälst. Klart det skulle vara ett stort, knasigt gammalt fint hus.
Och nu har vi, G. och A., efter fyra års letande funnit vårt knasiga hus - ett missionshus i tegel från 1892. Detta kommer vi dela med Sverker (så att han också växer upp med skev verklighetsuppfattning vad gäller hus) och så katterna såklart.
Vi nås på anders@borjefrid.nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar