Lördagen hade vi vikt åt den sista stora saken från lägenheten - pelarakvariet på 160 liter. S. farmor värvades som barnvakt, och efter lunch gav vi oss iväg. 2,5 timme senare var vi tillbaka, och efter ytterligare en timme var akvariet på sin nya plats i matsalen.
Förutom en av botiorna - som först gömde sig i bottengruset och dök upp först när G. skulle tvätta det, och sedan hoppade ur hinken här i huset - så gick allt smärtfritt. Akvariet var väldigt algigt, efter att ha stått i solljus i lägenheten, och tarvade en rejäl rengöring. Det går dock lättare när det ligger tomt på en gräsmatta än när man står på en stol och sträcker ned armarna, som knappt når botten, i vattnet. Pelarakvarier i all ära - de må vara snygga och lättmöblerade, men är ganska svårskötta...
Vi funderade faktiskt på ett nytt vanligt akvarium hit ut, men gav upp när vi inte kom på var vi skulle få plats med det. Pelarakvariet står nu bredvid köks-bokhyllan, där S. också har sina böcker på de nedre hyllplanen. Men ser det kanske lite inklämt ut, ändå?
Apropå mitt pianoklinkande så kunde tydligen varken min mor eller moster spela på gehör, men väl min mormor. Hon hade dessutom gått några lektioner en gång i tiden, och har lovat lära mig spela med ackord.
/A
P.S. Med katterna är det hyfsat bra - Spinn löper och går omkring och ger ifrån sig avgrundsvrål, och tror inte längre att Spatt är någon ond annan katt. Spatt i sin tur håller sig mest på övervåningen och är fortfarande lite orolig för att bege sig ner. Om man bär ner honom stannar han dock. Mitt i detta blogginlägg hittade han det gamla kattgodisen i akvarielådan i stora salen och krafsade ivrigt fram det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar