Festen

Jag ska inte förneka at vi sprang omkring som skållade råttor, där på torsdagseftermiddagen. Det var en del kvar som skulle fixas, men lyckligtvis hjälpte G:s föräldrar till, och vi fick förstärkning av moster G. med familj på slutet.

Strax efter fem kom Adamsbergs Buffé AB med cateringmaten. Vi hade valt deras meny 3, som innehöll:

Laxmousse med inkokt lax, ägg, dill och citron
Marinerade kycklingbröst med soltorkade tomater
Ost- och grönsakslasagne med "sting"
Köttfärspaj med paprika och ost
Potatissallad med purjolök
Tomatsallad med fetaost och oliver
Mixad grönsallad och örtsås
Kuvertbröd, hällbröd, smör och ost

Maten skulle visa sig vara jättegod, och åtminstone de rätterna kan rekommenderas!

Det var strålande sol, och jag väntade med att tända marschallerna, förutom de två på grindstolparna.

Salen var dukad och alla ljusen tända. Nu väntade vi bara på gästerna, som skulle komma både med buss och egna bilar.

Strax efter 18 hade de flesta dykt upp. Vi bjöd på värmande äppelbål (utan alkohol) med ingefära och kanel (jättegott!).

G. bjuder in - festen kan börja!

Honnörsbordet, förstås med opponenten och handledaren. De två tomma stolarna är lilla S. och min egen.

Handledaren professor D. höll tal, och skrämde opponenten med att minnesgåvan från Uppsala Universitet var en burk surströmming.

Han öppnade asken med viss tveksamhet... men kunde sedan andas ut.

G:s pappa höll förstås också tal. Vid det laget hade lilla S. slocknat, efter att ha varit relativt snäll hela kvällen.

Givetvis är ingen disputationsfest komplett utan ett spex.

Det blev en träffsäker analys av G. och hennes arbetsvanor...

... följt av två presenter: Dussinet påsar djungelvrål, och ett helt äppelträd!

Den chartrade bussen tillbaka gick 23:30, så de sista gästerna slängde vi ut då. Raden marschaller i marschallhållare guidade i mörkret, och på himlen gnistrade stjärnorna och månen.

Vi tror att festen var ganska lyckad. Inte så lång förstås, men det var ju ändå på en torsdag, och alla kunde inte göra som vi och ta ledigt dagen efter. G:s bordsplacering tror vi blev en succé, alla berömde huset, maten var god, drickat likaså... för att inte tala om kakbuffén, som var ett samarbete mellan G:s systrar och mor. Lyckligtvis blev det kvar av allt, och vi har inte behövt laga mat alls de senaste dagarna utan kunnat leva på rester.

/A