Promenader och torpväxter

I söndags var vi återigen i Knivsta, och hälsade på min gode vän M. med fru och enmånaders bebis. Vi hade inte setts på evigheter - närmare bestämt deras bröllop för drygt ett år sedan.

Innan passerade vi lilla S. farmor och åt lunch. Vi fick med oss en hel del växter hem, men hålen märktes knappt i hennes prunkande torpträdgård.
Det är bra med stor bil - den blev full!
Vi hann dock aldrig plantera dem på söndagen, och på måndagen var G. tvungen att åka in och jobba med sin avhandling. Jag och lilla S. fick en dag för oss själva, och läste bland annat igenom en stor hög barnböcker innan en tur till ICA.

Efter lunch gav vi oss iväg på en promenad. Vi stannade vid skolans lekplats och lilla S. visade att han minsann kunde gunga på de stora barnens gungor också.

Jag tänkte att vi skulle utforska trakten bakom prästgården, men första vägen var ett blindspår och ledde bara till en äng. Vi fick gå tillbaka i kanten av en lerig åker - fyll med förtorkade ärtväxter - för att nå huvudvägen igen. Vi fortsatte på den till den första av två tvära krökar, och svängde där vänster på en liten väg som fortsatte rakt fram. Lena hade sagt att den ledde till skjutbanan vi hör då och då på helgerna.

Lilla S. var rätt trött och höll på att somna, men piggnade till när en hare kom skuttande mot oss på vägen. Jag hann precis få fram kameran innan han upptäckte oss och förskräckt hoppade in i skogen istället.

Vi kom fram till skjutbanan, eller snarare baksidan av dem. På bilden nedan har jag vänt mig om och fotat vägen vi kom på.

Strax därefter började det panga en bit bort, och jag hade ingen lust att gå tillbaka samma väg, så vi fortsatte till den riktiga vägen till skjutbanan.

Nu hade lilla S. äntligen somnat, och jag konsulterade mobilen. Enligt GPS och Google Maps så var närmsta vägen hem igen att gå i en stor bågen, nästan fram till 272:an och ner förbi dagiset, och så blev det.

Även om vädret ser lite molnigt och kallt ut på fotona så var det rätt varmt. Efter att vi varit ute i två timmar kom vi hem, och jag satte mig och drack ett stort glas saft på trappan medan lilla S. sov vidare en stund. Totalt blev det ganska exakt en mils promenad, ser jag när jag mäter på kartan nu efteråt.

På kvällen kände vi oss extremt duktiga efter att ha gått igenom fyra av de kvarvarande flyttkartongerna. Visst, vi har en hel del kvar... men så här ett drygt år efter att vi flyttade in så är det väl hög tid att ta tag i det sista uppackandet!

Idag tisdag pysslade vi hemma. Lilla S. farmor kom och hälsade på vid 15, och vi bjöd på tre sorters nybakade kakor. Hon hade bland annat med sig ett gammalt fotoalbum på mig som liten - och det var någon bild där lilla S. och jag var väldigt lika.

Myrorna har börjat svärma i trädgården, från de stackar vi har kvar, i alla fall svartmyrorna. Så här såg det ut när jag råkade vända på en plankbit vid skräphögen (känsliga tittare varnas):

Fem minuter senare var alla stora och små ägg bortstädade.

Innan farmor kom tog vi en promenad uppåt skogen, där blåbären börjat mogna. Lilla S. lät sig väl smaka av både blåbär, nägra smultron och en del hallon vi hittade.

Vi funderade en del på den gamla vägbanken vi såg längs stigen, och stora stenhögar här och där. Under kriget lär det ha legat en såg däromkring någonstans - det är ju rätt nära järnvägen sedan för vidare transport.

Lilla S. höll sig vaken utan att sova middag ända till halv åtta, då han slocknade. Vi får se om vi lyckats vrida dygnet lite mer rätt, eller om han sover sent imorgon ändå. Hoppas jag får lite sovmorgon i alla fall ;)

/A