Hur vi hittade och köpte Börjefrid - dag 4

Lördag 25 april 2009. Bara en dag till vi skulle få se Börjefrid i verkligheten. Säljaren F. hade uppdaterat sin hemsida med två kartskisser på var huset låg, meddelade han på morgonen. Det var som vi redan spionerat ut via satellitfotona.

Man kan inte hålla på och titta på beskrivningar, foton, kartor, kollektivtrafik och annat hur många gånger som helst. Vid det laget visste vi så mycket vi kunde veta utan att faktiskt ha sett huset och omgivningarna.

Vi hade ingen aning om vi var de enda som skulle få komma och titta på söndagen, eller om han bokat in fler. Sent på lördagskvällen skickade F. dock ut ett mejl som fick oss att sätta hjärtat lite i halsgropen:

"Det har varit så många som visat intresse för Börjefrid, det gamla missionshuset i Börje.
Jag har inte hunnit svara alla personligt och försöker nu gå ut med denna gemensamma information.
Informationen på min hemsida som jag tror att många varit inne och tittat på har jag uppdaterat i flera omgånger och jag fortsätter att uppdatera den dagligen.
Det kommer så många frågor som är berättigade och som fler än frågeställaren säkerligen är nyfikna på. Så därför lägger jag ut sådan information där.
Några har frågat om mäklare. Nej. I alla fall i detta skede har jag inte anlitat mäklare.
Litet historik som ännu inte ligger på min hemsida men som kommer dit så småningom:

Missionsförsamlingen i Börje byggde huset företrädesvis nattetid och det invigdes 1892. Huset var i tegel och med tegeltak. Bägge sorternas tegel kom med järnväg till Börje hållplats från Vittinge tegelbruk och transporterades de sista två kilometrarna med häst och vagn.
Någon gång på 10- eller tjugotalet förstärktes stenfoten med en stenmur runt den gamla stenfoten och huset försågs med en gördel. På denna tid var huset inte putsat och det kallades i folkmun (av icke församlingsmedlemmar) för "brandstationen".
1927-29 gjordes en del renoveringar och altartavlan målades av en Sven Lindborg (?) som även målade om allt i kyrkan. Bland annat ådermålades altaret.
Jag är inte säker på om det var då eller vid nästa renovering som huset fick sin puts.
1954 gjordes en tillbyggnad med en vaktmästarbostad i en övervåning samt ett buffé-kök. Värme installerades och tomten utökades till mer än sin dubbla storlek (2355 kvm) ner mot ån. Den nya delen användes för utomhus-gudstjänster. Senare ofta ekumeniska.
Under kriget fanns ett krigsläger vid sågverket en dryg kilometer genom skogen. De som vistades där var religiösa vapenvägrare oftast pingsvänner. Dessa gossar deltog ofta i gudstjänster och bönestunder i missionskyrkan.
Ovanstående har jag fått från fru Olga Karlsson som forkst om kyrkans och bygdens historia och även skrivit en liten bok om ämnet.

Övriga frågor skall jag försöka svara på efterhand som.
Tveka inte att ta initiativ till att ringa!"

Hjälp, skulle vi hamna i ännu en budgivning vi förlorade? Det skulle i såna fall vara den fjärde i räkningen. Vi hade ingen svårighet att föreställa oss horder av människor som även de tyckte om udda, unika hus. Men vi hade redan bestämt oss: Om huset var så speciellt som vi kunde föreställa oss, så skulle vi köpa det på stående fot om det var så.

Bara en natt kvar, både till min födelsedag och visningsdagen.

/A

P.S. F:s husinformation ovan har visat sig felaktig på vissa punkter, vilka vi får återkomma till i den definitiva hushistoriken baserad på föreningens gamla protokoll.