Istället ringde jag en mäklare på Mäklarhuset jag pratat en hel del med strax innan lilla S. föddes 2008. Hon visade då ett gammal förfallet men häftigt hus i Björklinge, med stor tomt och rivnings- och avstyckningsplaner. Det var dock väl dyrt och mycket renoveringsbehov, så vi avskrev det på ekonomibiten. Hon svarade dock inte heller denna måndagmorgon.
Jag kontaktade då A, vår granne, som var mäklare i Tierp. Jag förklarade situationen med hus till salu utan mäklare, och han trodde att det inte skulle vara så mycket jobb att upprätta ett riktigt köpekontrakt. Vi ville ha ett sådant, dels för att allt skulle gå rätt till, och dels för att de flesta låneinstitut verkade ha en mäklarförmedlad affär som krav. A. fick dock inte konkurrera med Uppsalakontoret, men skulle se till att någon därifrån ringde mig.
Handelsbanken ringde tillbaka kvart i tio, och jag ställde några frågor och uppmanades skicka in en formell låneansökan.
Därefter ringde jag Annegret, Knivstamäklaren vi haft att göra med i två affärer tidigare. Den första på hösten innan ledde till att vi bjöd upp ett hus till dubbla utgångspriset på en halvtimme, bara för att sedan förlora budgivningen. Det andra var konstnärshuset i Knivsta, som drogs tillbaka från marknaden samma dag Börjefrid lades upp på Blocket.
Annegret lovade att hon kunde ordna alla papper på affären till dagen efter, om det nu blev någon. Det visste vi fortfarande inte.
Tjugo i tolv ringde jag säljaren F. för att förhöra mig om hur familjediskussionerna gått. "Vi håller fortfarande på och funderar, och jag kan inte ge dig något definitivt besked nu", blev svaret. Han lovade att återkomma på tisdagskvällen eller onsdagsmorgonen som senast.
Tio i tolv ringde mäklaren från Svensk Fastighetsförmedling upp - han som A. bett återkomma till mig. Där var det dock andra toner. Att fixa alla papper skulle ta minst en vecka, och kosta uppemot 30.000 kronor. Han skyllde priset på självrisken för ansvarsförsäkringen.
Ett par minuter innan tolv pratade jag så med Knivstamäklaren igen. För henne var en snabb affär inget problem alls. Jag förklarade läget, och vi kom överens om att höras när jag hade ett definitivt besked.
Något mer spännande hände sedan egentligen inte på måndagen. Vi kunde bara vänta... och med all vår tidigare otur så hade vi nog inte blivit förvånande om även denna husaffär gått upp i rök.
Björklinges äldsta (?) hus - gravt förfallet och såldes som mark till 7-8 hustomter - därför för dyrt för oss som ville rädda huset.
Konstnären Erik Ståhls gamla hus i Knivsta - drogs tillbaka efter tvist mellan äkta makar./A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar