Mer om Anders Pallin

Jag drog iväg ett mejl till Jenny, pressansvarig på Svenska Turistföreningen, och frågade om hon visste något mer om Anders Pallin. Det gjorde hon inte först, när hon tittade runt: "Hittade en årsbok från 1915 där han skrivit om Uppland. Han var även huvudredaktör för våra resehandböcker. Det kan vara så att han är omnämnd i någon av våra böcker ”Herrarna på STF”. Jag har tyvärr ingen sådan här."

Men sen fick hon napp i Svensk Klättring - Pionjärerna, Ewa Hellström-Boström, Alpina Förlaget 1997. Hon var vänlig att scanna in och mejla fyra sidor om Anders Pallin, som tydligen var en av de tidiga alpinisterna. Han föddes 1881 och dog 1974:

"...Med förare besteg han åren 1907-09 några av alpernas högsta toppar, som Breithorn, Lyskamm, Monte Rosa och Finsteraarhorn.

Som människa var han precis och systematisk. Han var tjänsteman och resehandboksförfattare vid STF mellan 1910 och 1943. Under 1900-talets första årtionde gjorde han många fjällfärder på skidor i Jämtland. Han propagerade för fjällsport i över tusen föredrag rutom i Sverige. Före biografernas tid betraktades föredrag som en populär underhållning. A. Pallin tyckte dock inte alltid det var så roligt att vara föredragshållare. Under vintersäsongen var han på resande fot så gott som varje helg. På lördagarna slutade han sitt arbete på STF i Stockholm klockan två, och fick då mycket bråttom till Stockholms Central för att hinna med tåget. Väl på tåget började han oroa sig över hemresan. Skulle han vakna mitt i natten så han hann med det mycket tidiga morgontåget till Stockholm? Han förväntades vara på plats vid sitt skrivbord då den nya arbetsveckan började. Ett annat stressmoment var det osvikliga kaffe med bullar han alltid blev bjuden på av någon välmenande folkskollärare. Själv hade han föredragit en rejäl middag! Ett tredje stressmoment var de bekvämlighetsinrättningar som tillhandahölls ute i landsorten. Det var ju fortfarande på utedassens tid.

1908 utkom hans bok Med isyxa, gletscherrep och skidor, där han berättar om en del av sina färder i alper och fjäll. Den blev säkert en inspirationskälla för kommande svenska klättrare och alpinister. För en nutida läsare känns dock språket svulstigt och högtravande. Bergens lov sjungs på att sätt som är ganska typiskt för den här tiden. Men i en recension av Gunnar Andersson i Ymer 1909 kan man läsa: "Stilen är lätt målande och höjer sig i bokens bästa partier till verklig konst". A. Pallin skrev också artiklar i STF:s och Främjandets årsböcker om sina mer eller mindre lyckade bestigningar."

I Svensk Klättring - Pionjärerna följer sedan flera sidor med beskrivningar om hans klättrande. Kapitlet om Anders Pallin avslutas:

"Trots att A. Pallin gärna framhöll hur farligt det var att bestiga berg, och hur modiga de var som gjorde det, kan man inte låta bli att känna sympati med honom när han berättar om hur svårt det är att snabbt ta sig över en alpäng och att han ideligen sackar efter sina förare. Det finns ju så många blommor att titta på som underbara gentiana, primula, krokus och soldaneller. A. Pallin var också botaniker in i hjärteroten. Botanik var hans verkligt stora intresse och han hade ett väldigt herbarium hemma. På äldre dagar kunde han sitta i sin länsstol och drömma sig bort över sina dagböcker från ungdomens resor medan röken från pipan slingrade sig mot taket. Han blev över 90 år gammal och gifte sig aldrig."

Anders Pallin vid sin arbetsplats på STF:s kontor vid Stureplan i Stockholm (från boken ovan).

Det ska bli intressant att gå igenom kartorna i lugn och ro och se vad han egentligen lämnade efter sig. Att samlingen hängt ihop i de drygt 35 åren sedan hans död är förstås mycket roligt.

/A