I den höga riddarsalen

G. har alltid undrat varför jag hade Wagners Parsifalopera i full cd-version. Jag har alltid muttrat något om filmusiken till Excalibur (1981), men vi lyssnade faktiskt också på operan under en musiklektion på Waldorfskolan jag gick på. Nå, jag gillade den helt enkelt.

Sedan vi flyttade till Börjefrid har jag också känt en oemotståndlig lust att ställa mig mitt på golvet i stora salen och sjunga:

"I den höga riddarsalen,
vaktar vi den ljusa Graalen.
Skålen som är fylld till randen
av den helga sanningsanden."

Den som googlar detta stycke som vi sjöng i skolan hittar bland annat Viktorovs blogg, där han skriver att han kommit underfull med att det är för mycket i det fördolda med Waldorfskolan:

"Hela tiden denna Steiner som gömmer sig i skuggorna, och en pedagogik som grundar sig på hans antroposofi. Men ingen har under min skolgång kunnat ge ett bra svar på vad antroposofi är... / ... Jag har nu förstått att vi läste så mycket om t.ex. Parcival därför att Steiner hade en egen vision om den heliga Graal. Jag har gått i en religiös friskola."

Nå. nu när vi hade kickoff på jobbet förra veckan fick jag med mig hem en pokal efter gokarttävlingen och tog bilden som illustrerar detta inlägg. Uppenbarligen är jag duktigt indoktrinerad.

Rudolf, Rudolf, vår profet;)

/A