16 meter ved...

"16 meter", svarade Bernt när jag ringde honom i början av veckan. Frågan gällde hans annons om ved i den lokala idrottsföreningens klubbnytt, som vi fått i brevlådan i augusti. Nu var det hög tid att se till att fylla vinterns vedbehov, och 16 meter - kubikmeter alltså - var vad han hade kvar.

På fredagen kom så ett traktorlass med drygt hälften av veden. Mer rymdes inte. Bernt tippade ganska elegant av den framför skräphögen på gårdsplan, och bad oss ringa när vi hade plats för nästa lass.


Lilla S. vet mycket väl vad ved är till för - att fylla kaminen med och sätta eld på. Han hjälper gärna till. Vi har under veckan som gått sakta men säkert höjt temperaturen i salens stora täljstenskamin, och stenen har gått från iskall till som mest ljummen.

På sidan av kaminen finns en ugn som sväljer 50-cm-vedträn, om inte mer, och den är försedd med en temperaturmätare som går från 50 till 400 grader. Som mest har vi nått 80 - men vi har som sagt eldat försiktigt för att sakta bli av med all fukt i stenen.

Det fina i kråksången är att täljstenen behåller värmen oerhört väl - salskaminen var tex fortfarande varm morgonen efter. Hur mycket man måste elda för att få upp temperaturen till 400 grader törs man väl knappt tänka på, och frågan är hur het kaminens utsidor då blir. Nu tänker vi inte ha fullvarmt i salen på vintern, utan normalt sett ha stängt dit in från resten av bostadsdelen, så en rejäl brasa om dagen kanske räcker.

Om lilla S. ser lite fundersam ut så finurlar han säkert på hur vi ska orka dela alla meterlängder ved från Bernt i tre lite mer eldbara delar. De handsågar vi har - S. inflikar vrsss...vrsss...vrsss och springer bort till vedbon och tycker det är roligt när pappa sågar - tar ju en evighet, och sliter på händerna.


Det undrade faktiskt vi också. Hundförar-Stefan, en av våra tre polisgrannar, erbjöd sig att låna ut sin vedkap. Den gick dock på trefas, och något sådant uttag har vi inte. Efter konsultationer med G:s pappa köpte vi istället en mindre, 230-voltskap på Jula för 1500 kronor.

Eftermiddagen gick åt till att få ihop den - givetvis tydde jag de minimala bilderna i beskrivningen fel och satte en del av ramen tvärsom mot den skulle, och tvingades skruva isär halva apparaten innan jag kunde få den klar efter middagen. Mitt som jag skruvade det sista kom två svampplockare förbi - Anders och Yvonne, som bodde i ett hus tvärs över vägen bortanför kyrkan. Det måste vara ungefär där bilden på vykortet från 1907, och i boken Präster, lärare och akademibönder i Börje, är tagen ifrån.

Anders hade funderat på att skaffa en egen vedkap, och tillsammans rätade vi ut de sista frågetecknen och fick efter lite elkabelletande igång den för en provsågning. Jodå, den fungerade alldeles utmärkt, och var till och med ganska tyst.

Lagom till jag började skriva detta inlägg började det regna. Det var bara att släppa datorn, och springa ut i mörkret och dra en presenning över vedkap och så mycket ved den täckte därtill. Synd att få så torr och fin kluven ved våt annars.

Nåväl, vi får se hur mycket vi hinner kapa och få under tak nu i veckan, så vi kan ta emot den sista leveransen och vara klara inför höstrusk och vinterkyla.

/A