"Fixa pump"

"Fixa pump" är ett uttryck lilla S. kunnat ett tag nu. Det började i november förra året, när toaletten på nedervåningen, som vi inte använde, hakade upp sig och det stod och rann vatten halva natten. Vi vaknade av att det brusade rytmiskt i källaren, och när jag ängslig gick ned upptäckte jag att det sprutade ut en massa vatten ur ett rör på någon mystisk mojäng vid sidan av vattentanken.

Jag slog av och på strömbrytaren som satt på mojängen, och sprutandet slutade. Men anden var släppt ur flaskan - problemet återkom i några veckor när vi spolade mycket vatten, innan det försvann av sig självt.

I samband med snösmältningen, och samma dag vi återigen fick brunfärgat vatten i våra ledningar, började det igen. Mojängen - en tryckvakt hade jag listat ut - startade allt oftare. Sen började säkringarna till vattenpumpen (som måste ligga i pumphålet eftersom den inte finns inne och det går ut en elsladd) slå ifrån. Tack gode gud för automatsäkringar!

Lilla S. har bra hörsel, och ropade "fixa pump" när det började låta. Till slut kunde det hända dussinet gånger på en dag, kombinerat då och då med säkringar som gått vilket ledde till att trycket i ledningarna försvann när vattentanken - eller hydroforen för att använda den korrekta termen - inte fick in något nytt vatten och tappade trycket.

Jag hade fått för mig att husets förre ägare F. sagt nånting om rengöring av tryckvakten, och grävde till slut fram videoinspelningen där han snabbt förklarat diverse saker på tillträdesdagen.

Det var dock inte tryckvakten, utan hydroforen som kunde behöva rengöras. Dels på grund av smuts, och dels på grund av att luftkudden i den kunde ha blivit för liten, vilket ledde till att pumpen fick starta för ofta.

I går gjorde jag äntligen slag i saken, och slog av pump, stängde av vattnet och tömde ut allt vatten genom kranar och bottenventil. Det tog ett tag - hydroforen från 1981 rymmer 180 liter. Sen krånglade jag upp luckan och tittade in:


Insidan skulle vara plastbelagd, stod det på hydroforen. Någon plast såg jag dock inte, utan en brun beläggning över alla ytor. Jag torkade lite med ett papper, och beläggningen visade sig vara finkornigt slam. En vattenspruta visade sig vara den effektivaste metoden att få bort det, så långt jag kunde nå i alla fall.

Botten av hydroforen var täckt av ett lite tjockare sedimentlager, som jag kunde borsta bort. Den blå plastbeläggningen blev åter synlig. Med viss bävan försökte jag sedan passa in lucka och tätningsring, skruva ut den, och sedan fylla på hydroforen igen. Var tryckvakts-problemen så enkelt lösta som att ge hydroforen rätt luftmängd? Till historien hör att tankens tryckmätare och "stigarrör?" var trasiga, så vad trycket var inne i den hade vi aldrig vetat.

Och faktiskt, det blev mycket bättre! Men inte helt bra... säkringen har gått två gånger sedan igår, och tryckvakten börjat spruta ut vatten en gång. Nu försöker jag justera tryckvaktens inställningar - man skruvar i blindo på en mutter som sitter på en fjäder - och hoppas hitta något optimalt läge som gör att pumpen inte går igång för ofta, samtidigt som trycket räcker till på övervåningen fram till den gör det.

Om vi sabbat pumpen på något sätt med vår senfärdighet, och det är därför säkringen fortsätter att gå vid enstaka tillfällen, vet vi inte än. Och vad är det för dosa med en reset-knapp som sitter mellan huvudströmbrytaren för pumpen och tryckvakten?

Nej, det är inte så lätt med allt nytt som husägare. Vi lär dock byta ute hydroforen med tillbehör när vi skaffar bergvärme framöver - om vi nu hinner med det i år. Innan den beställningen måste vi nämligen dränera om källaren.

/A

P.S. En myrstack till blev det - summa nu 29.