Salen söderut och en hemmadag

I helgen rev vi ner filtarna vi spikade upp framför de dragiga söderfönstren i smattarna på vardera sidan om podiet. Det är synd och skam att dölja de absolut soligaste fönstren - och de med bäst utsikt - i huset. Någon gång ska vi riva smattarna... Så här ser det ut i salen med dörren till högra smatten öppen.

Sydfönstren är ännu större än de övriga salsfönstren, och är nog till sin form de ursprungliga, med två gånger tre rutor och en halvmånformad ovanför. Nu får smattarna tjäna som drivhus till våra sena plantor.

Ytterbågarna plockades ur av förre ägaren F. någong gång för säkert mer än sex år sedan. Vi hittade dem i uthuset, med bara några rutor kvar i dem, och i stort behov av renovering. Några av de kvarvarande verkade vara kittade med plastig padding!

Jag och lilla S. tog en tur till Uppsala Fönsterhantverk efter lunch och lämnade in dem för renovering och glasning. Lite taktik från min sida, eftersom lilla S. förstås somnade snällt på vägen.

Väl där ville han springa runt huset, som också är ett gammalt missionshus som nu tjänstgör som butik och verkstad.

G. skulle äta middag ute på en indisk restaurang med jobbet, och jag och lilla S. åkte in och gjorde dem sällskap. Chicken tikka masala var gott tyckte han, och åt en massa ris, lite naanbröd och drack coca cola med vatten i. När vi skulle åka hem protesterade han mot bilfärden, som var dagens tredje tur och returresa. På morgonen hade vi nämligen åkt in till polishuset och skaffat pass åt lilla S. inför sommarens Frankrikeresa. Det gick faktiskt förvånansvärt smidigt, och han behövde ta färre bilder än vad vi tog när vi skaffade våra...

När vi väl kom hem efter middagen mötets vi av nedanstående arrangemang på kökstrappan. Är det en förbannelse av arga tanten som traskar fram och tillbaka med sina kassar mellan Skäggesta och stan och muttrar över alla som åker förbi henne, eller en hälsning från några av G:s vänner som tagit en cykeltur på kvällen och missat oss? Vi kan bara gissa!

/A