I helgen lagade vi för första gången mat på vedspisen. Premiärrätten blev stekt korv med mjölkkokta makaroner. Det sistnämnda kan vara lite trixigt att koka på en elspis, eftersom mjölk gärna kokar över. På vedspisen gick det däremot utmärkt - värmen kan lätt regleras genom att flytta kastrullen, och spisen var nog inte så varm som en elplatta eftersom det gick lite långsammare än vanligt, vilket är bra i sammanhanget.I söndags försökte vi också oss på pannkakor, men med ett hungrigt barn och en ganska lång startsträcka för att få spisen het tvingades vi av självbevarelsedrift ge upp experimentet och byta till el. Den spisen är riktigt snabb, nu när vi har trefas el istället för enfas som i lägenheten.
Vi har dock en lite kinkig vedspis som helst vill ha finhuggen ved och lätt slocknar. För stora klabbar kväver lätt varandra, trots att G. är familjens expert med erfarenhet från sina föräldrars järnspis. En jämn och stadig matning i rätt format krävs.
Vi var lite oroliga för hur heta täljstensspisen sidor skulle bli, med tanke på lilla S. och de tidigare brännskadorna på händerna från den gamla elspisens ugnslucka. Men faktum är att täljstenen aldrig ska bli mer än 80 grader på utsidan om den eldas korrekt. I vårt fall håller sig till och med järndetaljerna vid luckor och askluckor ifrån att bli alltför heta.
Naturligtvis har lilla S, smart som han är, redan fattat att eld är se men inte röra. Framför kaminen i stora salen härmar han oss genom att på behörigt avstånd sträcka fram händerna mot elden på andra sidan glasluckan och säga "ahh". Jo, det är mysigt med brasor.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar