Sotarbesök

Husets förre ägare trodde inte på sotare, utan menade att om man eldade rätt så behövdes de inte. Vi tyckte dock att köksspisen betedde sig lite underligt, och beställde sotning och besiktning inför vintern.

Idag dök sotaren upp på eftermiddagen. Han var förstås klädd som en riktig skorstensfejare ska vara, i svart och med en mössa käckt på sned.

Det sägs att det var rackaren, som även slaktade hästar och hjälpte bödeln, som först sotade skorstenar. I sådana fall är det inte konstigt att man kunde skrämma barnen med sotaren. Allt eftersom ersattes rackaren med sotare som kom från Tyskland, och yrket fick högre status med ett ett gesäll- och mästarsystem.

På 1800-talet började man ta småpojkar från instutioner till hjälp att rensa trånga skorstenar. Även om livet var hårt och sotarmästaren bestämde allt så fick de åtminstone lära sig ett yrke.

Lilla S. tyckte inte att sotaren var särskilt läskig - tvärtom ville han gärna hjälpa till och lånade sotarens allra minsta borste. Fast det var ändå tryggast att hålla sig på lite avstånd.

Rökgångar och skrymslen i våra två kaminer rengjordes noggrant, både med klassiska viskor i stål och moderniteter som dammsugare.


Köksspisens järnhäll hade ett tjockt lager sot på undersidan, och fick skrubbas och sugas ren.

I en av gångarna som man kom åt via vänster draglucka var det stopp. Efter mycket viskande och högvis med sot var dock gången rensad. Vår spis visade sig använda två olika rökgångar, och den ena, mest svåråtkomliga, var tämligen igensatt. Inte konstigt att vi haft problem med eld som inte ville ta sig.

Lilla S. verkar snabbt ha förstått sotarverktygens funktion, men vi tycker att han är alldeles för liten för att börja som lärling, så mer än torr-öva fick han inte göra.

Efter städningen var det dags för provtryckning. Vid det laget hade sotaren fått hjälp av två kollegor, och tände eld på några "Ventilax", som "avger en tät oljefri rök" i tre minuter. Två sotare stod på taket och spejade ner i skorstenarna - de pratade om att "kudda", dvs täppa till de rökgångar som användes för att se om röken tog sig ut någon annanstans.

Den första sotaren klättrade upp på vinden och spanade, men där syntes ingen rök. I skorstenen i gamla delen av huset var det bara en aning läckage mellan rökkanalerna, så det var inget problem. Sämre var det med skorstenen till köksspisen - där läckte det mer. Dessutom upptäckte sotaren rök i en garderob i hallen på övervåningen. Inte den närmast murstocken, utan den en bit bort. När han försökte göra om experimentet med dörren öppen för att se var röken kom ifrån kom det dock ingen alls, och frågan är om det blivit något konstigt baksug i det gamla ventilationsröret till avloppen som passerar där.

Slutsatsen blev i alla fall att vi borde glidgjuta de två köksspiskanalerna för att täta dem. Protokoll kommer om ett par veckor. Nå, vi visste att skorstenarnas status var högst oklar med tanke på att förre ägaren inte hade några sotningsprotokoll, och det kunde ha varit värre. Nu återstår bara att hitta rätt skorstensfixare - men visst borde en sådan renovering vara ROT-avdragsgill?

/A