Igår var det dags att stämma pianot, det har ju stått i huset i nästen ett halvår nu och acklimatiserat sig. Pianostämmaren kom från Nylund & Son, egentligen var han pensionär men kallades in som extra ibland när det behövdes. Vårt piano är ju också från Nylund & Son och stämmaren hade känt mannen som ritat pianot, pianobyggaren hette Olle Gradin (eller Grandin) och var tydligen jätteduktig. Det fanns tydligen några ben kvar på fabriken som passar till vårt piano - de hade svarvat fler ben än de gjort pianon av. Vår pianostämmare kunde inte på rak arm säga när pianot var från, men det var ett femtiotalspiano iaf, han visade mig var man kunde se serienumret och sen är det bara att leta fram det i en gammal katalog.
Pianot var lättstämt och det var lättåtkomliga stämskruvar som det var bra kvalitet på. Han sade flera gånger att det var ett mycket bra piano vi fått till skänks. Min tanke var att det är väldigt synd att ingen av oss kan spela - men det går ju att ändra på.
Det tog en och en halv timme för honom att stämma och till och med mitt obildade öra hör att det är bättre klang i pianot nu. Han sade också att vi i alla fall inte hade överisolerat och alldeles för varma rum, det är tydligen inte bra för pianon. Så lite ruggigt är bra för pianot också.
/G
Hörde förresten musen innanför sotluckan idag igen, det har ju varit borta ett par dagar - men tyckte nog inte om allt snöande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar